Posts Tagged 'viktminskning'

Omställning

Jag har försökt leta efter en bra bild på nätet som kan illustrera de 75 kilon som jag blivit av med, men jag lyckas inget vidare. Men jag tror att du nog kan ha en idé hur mycket det är ändå. På vilket sätt man än väljer att jämföra det så är det ju en ofattbar mängd med kilon. Jag har svårt att ta in det och fatta. Och om vanligt har jag svårt att begripa hur man kan gå ner så mycket men ändå svara: ”Jovars – jag märker ju av det lite nu och då” när folk frågar om jag inte känner en stor skillnad.
Även om det har gått fort så har det ju skett successivt trots allt, så jag har vant mig allt eftersom. Men visst, tänker jag efter så är det såklart på flera punkter jag märker av min viktminskning. Fast det är ju inget jag tänker på till vardags eftersom jag har fullt upp med att vara den person jag alltid varit.
En sak är säker och det är att jag hade aldrig klarat av att dansa linedance lika enkelt med min ursprungsvikt som jag gör nu. Det kräver kondition, vilket jag iofs saknar, men framför allt tror jag att mina knän hade börjat grymta om jag skulle gå, vrida och greja i 1½ timme i streck. För att inte säga hur svettig jag skulle ha blivit. Men det är ju en sak som kräver eftertanke för att komma på, eftersom jag inte upplevt linedance när jag var som störst. En annan sak är att när jag ser mig själv avspeglad i fönstret när vi dansar så ser jag ju att jag inte ser så klumpig och stor ut som jag på nåt sätt tror att jag gör.
Jag har fortfarande kvar en oproportionerligt stor mage som jag hoppas bli befriad ifrån i sinom tid, men i övrigt så är det faktiskt så att jag är normalfet. Det är egentligen inget märkvärdigt med min kropp idag sett i jämförelse med andra normalfeta människor. Jag är så van att sticka ut som den fetaste i omgivningen (åjo, det är med sanningen överensstämmande eftersom många i min dåvarande storlek inte lever värdiga liv utan håller sig undan) men så är det inte riktigt nu.
Jag tittar på vågen och försöker smälta att det inte är så oerhört många kilon kvar nu tills jag blir tvåsiffrig. Det ÄR inte otänkbart. Jag försöker också smälta att jag inte väger så mycket så att man baxnar när man tänker på siffrorna och ser framför sig en person i rullstol med diabetes och svår muskelvärk. Istället ser jag en siffra som inte smakar illa. Den bara är.
Skulle jag bli av med min mage och annan lös icke önskvärd hud så skulle jag ha en fullt frisk acceptabel kropp. Svårt att ta in.

75 kilo. Ta mig tusan.

Annonser

Nytt tiotal

Vår badrumsvåg ligger i nån kartong ute i garaget och där ligger den bra tycker jag. Passade på att väga mig hos BVC-sköterskan och blev faktiskt förvånad över att jag gått ner några kilon. Jag borde väl inte förvånas, men det är väl så det är när man är van att vågen pekar uppåt så fort man släpper taget om den i mer än 8 dagar. Hur som helst så väger jag nu 67.7 kilo mindre än jag gjorde när jag började äta pulver inför operationen och det är banne mig helt galet. En helt normalviktig vuxen person som jag bara lämnat efter mig lite här och var. 
Jag väger nu ganska precis samma som när jag gifte mig första gången, så nu är jag tillbaks dit jag var för snart 9 år sen efter några månaders pulverdiet. Hur länge sen det är jag vägde mindre än jag gör nu kan jag faktiskt inte svara på – jag vet att jag vägde 97 kg som 14-åring så det är väl nästa stora steg då, antar jag. Förutom den dagen då jag kliver ner under 100 förstås. Det kommer att bli en dag att minnas det.

Mitt BMI har minskat med nästan 22 enheter och det är helt enormt skönt. Vilken hälsovinst! 😀

Belöning

IMAG2202

Igår råkade jag av en händelse gå in i en butik i Kista centrum som jag aldrig sett förr. Där stod dom. Snyggstövlarna. De var hur sköna som helst och ja…nu bor de här Timberlandvarelserna hemma hos mig. Jag tyckte kanske att det var lite mycket pengar att impulshandla skor för, men så slog det mig att jag varken gett mig själv någon 50kilospresent eller ens funderat över vad jag ska ge mig själv nu när jag gått ner 60. Så det bidde ett par stövlar, helt enkelt. 😀

Gränspassage

image

Det gäller att ta tag i varje liten anledning till glädje. Morgonens lilla lyckoämne är att vågen lät meddela att den uppskattar min viktminskning till 60.2 kg! Sextio kiiilo. :mrgreen: Det är lika mycket som fisken på bilden väger. Alltså, det här med perspektiv är en bra grej. Min kropp tackar för det tappet och nu fortsätter vi mot nästa mål. Hoppas du får en skön helg.

Effekter

Nu har jag varit till VC för att lämna mina 9 rör med blod som ska visa om jag har nån brist av nåt slag. Har fått en tid för återbesök till dietist och läkare på Akademiska om några veckor. Jag är egentligen inte speciellt rädd för att det ska synas nåt märkligt på proverna för huvudsaken är ju att det kollas upp så man kan åtgärda.

Tänkte att jag kunde bjuda på några effekter av min viktminskning som jag lagt märke till.

  • När jag rör fingrarna kan jag se att det rör sig under huden på ovansidan handen.
  • Jag kan i större utsträckning sitta med ena benet över det andra.
  • Niklas kan sitta på mitt lår istället för bara på magen.
  • Jag får inte ont i fötterna efter en heldags oavbrutet omkringspringande hemma med städning, plockning och fix.
  • Nyckelbenen syns och axlarna är markerade på ett helt annat sätt.
  • Min klocka är för stor och halsband för ”normalmänniskor” sitter inte som strypkoppel på mig. :mrgreen:

Ja, det var några exempel jag kom på i farten. Nu måste jag sätta fart med det jag måste göra.
Tjing tjong.

Nytt tiotal…igen!

Nejmen varmt välkommen hit du sköna tiotal. Ytterligare en gräns är passerad och jag har för sjätte gången bytt andrasiffra i min vikt sedan operationen. Den totala viktminskningen är 57,3 kg och det är ju helt fantastiskt och motsvarar nästan 20 enheter på BMI-skalan. Galet, är ordet. :mrgreen: Jag ska på kontroll på Akademiska om ett par veckor och det är ju bra med regelbundna kontroller. De är lite tätare det första året, men sen är det en gång per år för resten av livet som är rutinen. Känns ju som en bra grej eftersom den här operationen har en risk att ge näringsbrist om man inte ser upp.

Hur har det gått nu då efter den stora operationen? Hur känns det och framför allt hur kännnnns det att ha tappat så mycket i vikt?
Det har gått oförskämt med med mig och jag har ännu inte upplevt nån komplikation. Jag kan äta allt, fast för fet mat gör inte magen glad eftersom den inte kan ta upp fettet ordentligt utan det bara passerar till stor del. Jag känner inte alls nåt från ärret och har inte gjort det sedan jag tog bort agrafferna och såret fick läka ihop som det ville. Att ha 64 agraffer instuckna i magen som skavde var sådär, och de kliade nåt kopiöst till slut när kroppen gjorde allt för att få bort dom. När de var borttagna kunde jag ligga på sidan och leva som folk. 😀
Jag ska inte säga att jag inte förstår att jag inte har gjort den här operationen tidigare, eftersom jag inte har varit där ännu i min tanke. Jag skulle under inga omständigheter lägga mig under kniven för att jag kunde gå ner i vikt på egen hand visste jag ju. Det hade jag ju gjort otaliga gånger så det var väl bara att bestämma sig. Men nej, det var allt för övermäktigt för att jag skulle orka med att ta bort all vikt på egen hand. När jag säger övermäktigt så menar jag då rent mentalt. Jag besitter uppenbarligen inte samma jävlaranamma som min fantastiskt målmedvetna och snygga vän Lotta som har tränat enormt, ätit vettigt och därmed gått ner över 30 kg på egen drivkraft. Den delen i mig som är lite avis på henne försöker hitta ursäkter till att jag förståssss inte skulle ha klarat av att göra hennes bragd och en av ursäkterna som ploppar upp är att jag i dagsläget har kvar lite drygt 30 kg innan det första slutmålet är avklarat.  Och vem vet – jag kanske får göra en ”Lotta” mina sista kilon trots allt, eftersom operationen inte är nån garant för att all övervikt försvinner utan den typen av eget jobb.
Att ha ett första slutmål låter kanske lite knasigt, men eftersom jag är knasig så har jag ett sånt. Faktum är att jag inte har vägt under 100 kg sen jag var 14 år och har därmed ingen aning alls om vilken vikt jag vill ha när jag är klar. Att komma ner till ”vanlig” övervikt på BMI-skalan är således mitt första slutmål. Jag har då tagit bort det farligaste fettet och det handlar mest om hur jag trivs. En kosmetisk fråga, helt enkelt. Vill jag gå vidare neröver efter det så gör jag det. Jag har ingen aning om vart operationen i sig leder mig heller viktmässigt, så jag avvaktar och skaffar mig rimliga mål.

Hur känns det då? Visst måste det väl ändå rimligtvis kännas att det ramlat av så många kilon på så kort tid?
Svaret är både ja och nej. Självklart upptäcker jag saker lite nu och då som jag lättare kan göra eller att många av mina tidigare kläder är helt obrukbara om man inte ska på maskerad utklädd till fiskdamm. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag känner en väsentlig skillnad när det gäller rörelse eller så. Men det är väl så att allt sker i små steg även om det gått fort. Precis som vikten minskat successivt så har jag även vant mig vid min nya kroppstorlek allt eftersom. Så ja, jag är samma person som för 57 kilo sen. Lika envis, lika omvärldskritisk… lika allt. 😀 Jag har inga problem med att prata om min viktminskning och jag har full förståelse för att det är nåt man vill prata om när man ses efter ett långt uppehåll och det har hänt mycket sen sist. Men jag ska inte sticka under stolen med att det är väldigt skönt också de gånger jag träffar folk och min vikt inte kommer alls på tal. Bli inte rädd nu för att ta upp det om du vill nån gång. Som sagt – det är varken märkligt eller irriterande. 😀 Men som jag tidigare har skrivit här i bloggen – kommer du med gamla åsikter om hur jag såg ut innan och hur skööönt det måste vara nu för mig för tännnk så stor jag var och hur jobbbbigt det måste ha varit, så kan det hända att du får mental spö. Om du inte redan pratade med mig om det när det begav sig, så att säga. Hahaha…

Sådär. Nu har ni fått ett inlägg som räckt en stund att läsa alla ni som tjatat. *s* Och nu dröjer det inte länge till nästa inlägg kommer…

Hej nytt tiotal

Yes! Nu fick jag lite nya siffror att titta på igen. Helt galet kan jag tycka och mellan varven tror jag ibland att vågen ska hånskratta och visa ursprungsvikten igen. 🙂

Nu har jag gått ner 37.2 kg och det är ju helt fantastiskt. Märker det på kläderna, givetvis. Och ser det på foton. Men det känns inte nåt annorlunda. Lika mycket till så kanske. Hahaha…


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

september 2017
M T O T F L S
« Aug    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Fixarflickan