Posts Tagged 'Turkiet'

Turkiet

Så gott som varje dag är det någon som hamnar i min blogg genom att googla på Kismetim II, Annika Kocadag eller Alanya. Jag skrev en del poster från Alanya när vi var där för snart två år sen så det är inte så konstigt. Det var en kanonsemester och jag har längtat tillbaks dit sen dess. Faktiskt varje gång jag ser att nån googlat. 😀
Nu längtar vi ju inte bara till Turkiet – nu ser vi ju även fram emot.
I september smäller det.
Oj vad vi ska bada. Och äta god mat. Och njuta.

Annonser

Sista dagen

Så har vi då kommit fram till semesterns sista dag. Sitter på en restaurang och lägger ut några sista inlägg och kramar ur det sista av sol och värme innan vi ska bege oss till Antalya och flygplatsen. Väskorna står packade och vi ska sitta här och njuta av den ljumma brisen och intrycken här en dryg timme till.
Jag har tänkt skriva en liten sammanfattning av mina intryck av Turkiet och Alanya på flygplanet när jag har några timmar att slå ihjäl, men jag vill bara tala om för er att jag är på väg hem snart. 😀

Nästa inlägg skickas hemifrån – märkligt men sant.

Ännu mer solbad

Till min stora förvåning har mamma blivit en riktig ”stekare” i den mening att hon helt plötsligt frivilligt lägger sig på en solstol med målet att få färg på kroppen. Jag förstår att ni som känner henne tror att jag fabulerar, men det är dagens sanning. 🙂
Hon har fått riktigt mycket färg de senaste dagarna och det har vi andra också och det är ju lite trevligt så här när det är dags att åka hem till kyliga Sverige igen.  Solen tar bra när man ligger i och bredvid poolen. Är man i vattnet kan man ju vara i solen ett tag, men att ligga på land är ju som att ligga i en bastu efter ett kort tag – även om man ligger i skuggan.
Vi gjorde om samma procedur idag som vi gjorde igår på fömiddagen, men istället för kycklingstället gick vi till McDonald´s. Jag testade nåt som hette McKöfte och det var riktigt gott och smakrikt. Inte riktigt nåt som jag förknippar med det stället i normala fall. 🙂

Tillbaks till hotellet för en ny session vid poolen innan vi tog lite siesta innan dagens fikaställe skulle utforskas. Precis bredvid hotellet finns ett stället som heter Crown Café. Ett lite märkligt ställe som inte alltid är öppet, och när det väl är det så är där inga kunder. Men man ska inte dö nyfiken så vi gick dit. En jättefin meny hade de med massor av olika saker i, men vi fick veta att det enda de hade att servera var chokladsufflé. 🙂
Vi beställde lite olika kaffe- och isdrinkar och varsin sufflé. Det dröjde inte länge innan kyaren kom ut igen och sa att han bara hade tre suffléer. ”I only have three, is that enough?” Hahaha…ja..vad skulle vi säga? 🙂
Det var väldigt fint på det här stället och allt var matchat och kändes ordentligt, men de hade verkligen inget i köket att servera.
När fikat kom in så visade det sig att det räckte mer än väl med tre suffléer och allt var supergott! En erfarenhet rikare och ett minne att skratta länge åt har vi fått. 😆

Pappa har köpt en turkisk kokbok översatt till engelska så nu får vi se om köket hemma hos de snart kan stoltsera med turkisk mat också. Han har även köpt köfte-kryddor så det finns hopp 🙂 Vi har verkligen ätit jättegod mat här – inte nånstans har vi blivit serverade mat som bara varit ”sådär”. Nu blir det hem och ltea restauranger som säljer turkisk mat.

Eftersom vi hade bestämt oss för att äta den sista middagen på det bästa stället så åkte vi ju tillbaks till Sultan Sofrasi för en repris av den underbaraste matupplevelsen på länge. Det var lika trevligt som vanligt och kvällen avslutades med att jag vann rummyomgången. Nu är spelet nerpackat och mamma och pappa hoppas på bättre tur på hemmaplan.

Det är väldigt många katter överallt här i Alanya. Tydligen så är det så att staten håller efter herrelösa hundar, men katterna bryr de sig inte om. Små och söta är de – skulle gärna stoppa en i väskan och ta med hem. 🙂
Igår på restaurangen var det 5 stycken inne som fick lite mat.

Imorgon åker vi hem. Overkligt!!

Sol och pool

Efter frukost lade vi oss vid poolen och solade lite. Fram tills nu har jag använt solskyddsfaktor 20, men nu tog den slut så vi köpte en 12:a för att bli lite bruna. 🙂 Eftersom jag är vit som en fiskbulle i normala fall så har jag varit lite försiktig här i supersolen. Vi badade och njöt av solen i ett par timmar drygt tills det blev dags för lite lunch. Mamma och pappa åt lammspett i poolrestaurangen, men jag och David klädde på oss och gick till ett kycklingställe vi passerat många gånger. Det hette Jimmy´s Fried chicken så jag blev en aning förvånad när det inte fanns ett enda ord engelska på menytavlorna, men eftersom det fanns både bilder och kroppsspråk att tillgå så fick vi det vi ville ha ändå. Trots att det är så många turister här i Alanya måste jag säga att kunskaperna i engelska är väldigt bristfällig. Maten var jättegod och av samma stil som på KFC – Kentucky Fried chicken. Mätta och nöjda promenerade vi hem igen via apoteket för att köpa nässpray till David som har blivit lite förkyld. Lite mer bad och sol innan vi gick upp för lite siesta innan vi skulle gå till vårat första baklava-fik för att prova nåt nytt. När vi var där förra gången såg vi hur de gjorde några baklavagrejer i små tallrikar på gasspis och det såg spännande ut, men då hade vi ju redan ätit och lade det hela i minnesbanken istället. Men nu var det så dags att prova. Det var en slags mindre söt baklava som heter Künefe och som ser ut lite som en baklavaomelett fylld med en speciell sorts ost. Jag frågade vilken, men det var ingen vanlig ost utan en som bara används till just det här fick jag veta. Till det hela serverades vi en turkiskt glass som är så seg att man äter den med kniv och gaffel. Jättelen och god är den – man får lite krossad pistage strödd ovanpå också. En av receptionisterna på hotellet berättade att den här jättegoda rätten (både baklavan o glassen) kommer från en viss del av Turkiet och baklavn säljs bara på det caféet där vi var. Inte undra på att de såg ut som frågetecken på ett annat café vi var på. 🙂

Eftersom David är lite förkyld så duschade han och var kvar på rummet medan vi andra badade en sväng till. Det är så himla skönt att bara flyta runt i bassängen och filosofera. Sen var det dags för en liten siesta till i väntan på att gubben med mamma och pappas skinnjackor skulle komma – vilket han gjorde vid 20-tiden. De var perfekta och precis som de tänkt sig. Det var ju himla bra det!
Dagens middag åt vi på en kinaresturang i närheten och de hade god mat och det var trevligt med lite ombyte på menyn. Imorgon ska vi tillbaks till Sultan Sofrasi för semesterns sista middag och det ser vi alla fram emot. Godare mat har vi inte ätit under de här två veckorna. Pappa ringde Hassan för att höra om han kunde boka bord åt oss och när han hörde att vi ville dit igen så blev han så glad så han kommer och hämtar oss och äter med oss imorgon. Najs.
Ännu en dag till ända. Och ännu en kväll med spö för mamma och pappa i Rummy. Men de börjar ta sig. Kanske får vi smisk innan vi kommer hem. 😀

Kismetim II – båtturernas drottning!

Kl 9.20 stod vi iklädda badkläder och med handduk och cyklop (+ snorkel för min del) redo för ännu en dag på havet. ”Vår” chaufför Hassan hämtade oss och tillsammans med en massa norrmän klev vi ombord på båten. Resan var av exakt samma typ som i onsdags och den var precis lika härlig. Annika som äger båten Kismetim II är väldigt trevlig och jag önskar att alla som åker på båtturer fick ha det lika bra som man har ombord med henne och besättningen. Båten stannar 6 gånger för att bada och vattnet är enormt skönt. På vissa ställen är ytvattnet så varmt så det känns som att någon hällt i en hink varmvatten.Maten smakade jättegott och att sitta där med benen hängande på utsidan av båten med solen rakt i ansiktet ätandes på en färsk söt vattenmelon klår en hel del. Såna stunder ska man ta vara på och minnas de dagar när solen inte riktigt skiner.
Mamma som tidigare varit lite kritisk till att åka till turkiet har nu helt ändrat åsikt. Det smids planer om en återresa…ett ganska bra betyg det
Varför hon åkte hit ändå trots sitt avog? Jo..om David nu så gärna ville ha svärmor med på en resa så skulle hon minsann passa på! 😀
Turen varar mellan 10-17 så man får sin beskärda del av sol, bad och vind. Ändå är det lite trist att kliva av för det är så jätteskönt att vara ute till havs här. Men det kommer fler resor..och fler turer. 🙂
Bussen släpper av oss på hotellet igen och nu sitter vi i det svala sovrummet och har lite siesta. David spelar PSP och vad jag gör kan ni ju räkna ut. 🙂 Snart ska jag lägga mig ner och titta på när han spelar..jag är nog bra märklig, men jag tycker faktiskt att det är lite mysigt. Och när jag tröttnar så är det bara att blunda och slumra in. Siesta, it is!

Senare:
Gissa om jag somnade?! Jag sov så hårt att jag inte ens hörde den märkliga dörrklockan som finns till alla rum när mamma ville låna en pincett. Masade mig motvilligt upp för vi skulle ju ut och äta middag. Vår vän Hassan hämtade oss kl 20.30 för en färd till hans favvorestaurang. När vi pratade om restauranger igår på utflykten så ville han ta oss till det här stället. Det heter Sultan Sofrasi och var ca 10 minuters bilväg från oss. Där satt både lokala turkar och turister och alla såg lika nöjda ut. Priset var väldigt bra och maten…jag säger bara maten. Vi hamnade i förstadiet till himmelriket bara när förrättsmezen bars in.Det obligatoriska brödet med tre såser till – sallad och turkisk pizza skuren i små bitar. David utmämnde pizzan till det godaste han ätit i pizzaväg och det vill inte säga lite. 🙂
Så kom då maten in. Hassan hade beställt lite av varje (det kändes som att han tagit in en av varje grej på menyn) och vi åt med god aptit. Det är synd att man blir mätt. Jisses vad gott!! Grytor av olika slag serverade i små wokpannor, kyckling och lamm på nåt bröd, rullader med nötkött o kyckling i såser med stekta champinjoner och annat smaskigt. ja..vi åt tills allt var slut och till sist satt pappa med ett bröd och sög upp den goda såsen i den smarigaste grytan och jag frågade kyparen om man fick slicka skålarna. Hahahaha…. 😆
Kyparen hette Ahmed, men vill gärna att man säger Ahhhhhmed med ett långt H som när man suckar njutningfullt. 🙂 Precis som så många andra som arbetar med turister här var han supertrevlig och vi hade mycket trevligt där med honom och Hassan.
På torsdag kommer mamma och pappas jackor att levereras och då kommer eventuellt Hassan också, ifall inte jackmannen hittar, men annars får vi träffa honom nästa gång vi kommer hit. För hit ska vi igen. 🙂 Ska ni hit – hör av er, för jag har telefonnumret till en superchaufför!!

RummyVi tog en god drink och surrade med hotellets trevliga personal innan jag och David klådde mamma och pappa i en omgång Rummy igen. När ska de lära sig att vinna?? 😀
Nu ska vi smörja in lite aloe vera på lite smått röda solbrännor – imorgon blir det bl a besök på ett nytt Hamam som vi blivit rekommenderade.

Utflyktsdag

Strax efter 10 blev vi upphämtade i en personbil av Hassan – vår ständige chaufför. Nu skulle det bli lite utflykt minsann! Vi satte kursen mot Aspendos. En resa på en dryg timme skulle jag tro. På vägen dit stannade Hassan och köpte en liten del av en bananstock för att vi skulle få smaka turkiska bananer. Jag var oooerhört skeptisk för jag gillar inte kanariska bananer som jag testade på Tenneriffa och jag misstänkte att de här skulle smaka likadant. Speciellt med tanke på att de ser väldigt lika ut. Men jag är glad för att jag povade, för de var inte alls lika kompakta och söta utan jättesmarriga. Lagom stora också – lite drygt hälften av de vi är vana kanske.
I Aspendos finns en läderfabrik och eftersom mamma var sugen på att köpa en skinnkavaj så stannade vi till där. Det tyckte jag var jättebra för hela resan hade mitt ena öga runnit och gjort ont. tt tips ffrån mig till dig: Peta dig inte i ögat när du nyss smörjt in dig med solskyddsfaktor.
Jag sköljde ögat och det blev sakta men säkert bättre.
Fabriken såg dyr ut occh med ägarens tjat hela tiden om vilken bra kvalitet skinnet höll så trodde jag att en jacka skulle kosta minst 8000:-. Men det var inte alls så farligt faktiskt. Mamma beställde en svart kavaj och pappa en brun skinnjacka som ska sys upp nu i dagarna (eftersom rätt storlekar, skinntyp och färg inte redan fanns uppsydda) och så levererar han ända till hotellet på torsdag kväll. Priset? 6500:- för båda.
Av att shoppa blir man hungrig och Hassan tog oss till ett ställe vi aldrig skulle ha hittat till själva. En mysig restaurang där det serverades god mat och där det simmade massor av sköldpaddor precis nedanför där vi satt. Vi matade de med bröd och de var såååå himla söta. Hassan berättade att det finns jättemånga sköldpaddor som går runt bland tomterna hos folk och äter växter och sånt så folk är galna på den rasen av sköldisar. Tänk så olika det kan vara – hemma är det harar och rådjur som det är skottpengar på.

I Aspendos finns även en amfiteater från 200-talet som jag just nu inte minns namnet på. Dit gick vi in och där var det fint. När jag går på såna där gamla nötta stenanläggningar så är det oundvikligt att inte försöka tänka sig hur det var där när det begav sig. Det var väldigt bra akustik där – mamma testade att säga nåt i vanlig samtalston när pappa klättrat upp till högsta sittplatserna och det hördes bra. Det fanns även en mörk håla dit man satte de som av någon anledning inte skötte sig. Ordning på torpet 😉
Tanken var att vi skulle klättra högt upp för att se llite fler saker och utsikten, men det var bara pappa och David som pallade hettan. Att gå bland sten och sten och sten nä värmen dallrar och inte en luftpusr finns att uppbringa ger mig panik – så istället för att få lungorna kokta så gick mamma och jag ner igen och väntade i skuggan med varsin flaska vatten. Mycket bättre. 🙂 Men David tog med filmkameran, så om jag har tur får jag se det på film istället.

Hassan satt tålmodigt och väntade på oss i bastun bilen och vi åkte sen viidare till Manavgat där det finns ett fint vattenfall. Det fanns även försäljare och olika caféer. Vi satte oss där och tog lite fika i solens sken. Det satt en riktigt duktig glaskonstnär och gjorde små glasfigurer. Varsin liten familj med en sköldpaddemamma och två små barn fick följa med hem till både mina föräldrar och oss. Extra roligt när man sett honom göra dom. Jag blev mycket sugen på att gå en kurs i lampwork också..och lära mig  jobba med den typen av glas. Man kan göra både figurer, pärlor och hängen av olika slag. Men det får nog vänta lite…det är lite för många projekt igång nu ett tag. 😀

Resans sista stopp var Side. Vi hade hört att det skulle vara så fint där – och det var det visserligen med gamla lämningar av stenhus och så. Även nere vid hamnen var det lite mysigt, men nu när vi kan Alanya så tycker jag att det är mycket bättre där. Det kändes lite rörigt i Side med alla bilar. Visst, det är många bilar i Alanya också, men de märks inte så mycket förutom på de stora vägarna. I Side körde de på det som kändes som gågator och man fick akta sig för att inte bli överkörd när man tittade på kläder och sånt utanför butikerna.

Vi hann med en liten siesta innan vi skulle äta middag också. Ikväll hade vi bokat plats på ett ställe som heter Eski Evi (som betyder Det gamla huset) och det hade vi hört mycket gott om De har som sin grej att de byter meny varje dag och man har ungefär två rätter att välja bland. Man sitter i en stor pergola, eller vad jag ska kalla det, med massor av blad som växer som ett tak. Maten var galet god och servicen bra. Det råder inga tvivel om att den är en god kandidat till att få oss som gäster igen på fredag. Den kvällen ska vi gå dit vi tyckte det var bäst – som en sista middag innan vi ska hem. Men dit är det lääääänge kvar, det är flera härliga dagar dit.
Eski EviMezerätterna vi fick innan huvudrätten var flera olika supersmaskiga röror, sallader och ostrullar. Färska rödbetor, ärtskott och vitlöksbröd. Det var makalöst gott. Kvällens alternativ var shish kebab (spett med kött & kyckling) eller Dolma (risfylld paprika och squash). Fick lära oss att anledningen till att bussarna här kallas dolmus är just för att man fyller de – som paprikan. 🙂
Jag och mamma valde spetten medan de andra skulle vara lite modiga och ta ”nåt annat” och alla blev vi nöjda. Kan varmt rekommendera stället.

Mer söndag…

Efter en mysig stund på Pastanesi gick vi genom basaren på vägen hem. Pappa och David håller på att fylla resväskan med sköna kallingar och linnen och vi har hittat en bra kille att handla av. Han är turk men har en svensk fru, så det går bra att prata svenska med honom. Badbrallor har de även köpt där och de är jättesnygga Quicksilverkopior. Alla kläder här är ju kopior, men väldigt snarlika. Björn Borg-kallingarna består av 95% bomull och 5% lycra medan originalen är 100% bomull – annars är allt lika, förpackningar, lappar och allt. Men många av basarernas grejer tillverkas säkerligen på samma fabriker -fast på nätterna eller nåt.
Min shopping har bestått av en bra svart handväska som det står Dolce & Gabbana på – tidernas enklaste prutning. Han ville ha 95 lira men jag sa 40 när han frågade efter mitt bästa pris. Direkt gick han ner till 45, men jag vidhöll att 40 var mitt pris och han tog det direkt. Hade säkert kunnat få ner det ytterligare om jag sagt ett lägre pris från början, men 200.- för en sån väska är ungefär vad jag skulle betalat hemma för en väska så jag är nöjd. Den lilla väskan jag har här har börjat gå sönder så jag behövde en ny väska. 🙂 Sen har jag lagt ner lite pengar på mitt nya fina pandoraarmband. Även det såklart kopia, men jag ser då ingen skillnad. Många fina berlocker har jag köpt.

Dagens middag intog vi på ett Tex mex-ställe som heter Mambo. God mat, men inte nåt speciellt ställe. Nu har vi varit där iaf, vilket man skulle enligt turistguiden vi läst.
Vi promenerade runt i natten och hittade ett bra ställe där man kunde köpa god cappuchino o espresso. Ja inte vi då – men mamma och pappa som är vuxna nog att gilla det svarta beska, och vi provade turkish delight till. Inte de söta sockriga fyrkanterna vi är vana att se, utan som tunna rulltårtsbitar med olika smak. Inte alls lika sött och väldigt gott.
Imorgon väntar en utflyktsdag – spännande!


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

september 2017
M T O T F L S
« Aug    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Fixarflickan