Posts Tagged 'stegräknare'

Fredag kväll

Så har vi då landat hemma efter en arbetsvecka!
Inget är inbokat i helgen förutom att rensa ur förrådet och göra en massa saker här hemma.
Så..att säga att inget är inbokat är kanske att ta i. Men jag slipper titta så mycket på klockan och jag slipper ju vara på min arbetsplats och det är ju en vinst i sig.

Jag har som bekant trappat ner på vandringen nu och idag har jag inte gått mer än stegen på jobbet och lite andra lösa steg här och var. Åkte bil till jobbet och ingen lunchpromenad blev det. Det är så intressant att titta på stegräknaren nu, för där står det 1763 steg. Man kan nästan tro att jag sitter i rullstol, men så är det inte. Men det är ett bra mått på hur lite steg man tar i vardagen om man åker bil till jobbet, jämfört med att gå till pendeln. Det ger också förståelse för hur häpna benen måste ha blivit när stegräknaren kom in i mitt liv.
För 8 månader sen var jag mycket mer tränad för i juni cyklade jag ju tjejvättern. Men det var då det.
Sen träffade jag David, det blev sommar…och alla träningsrutiner somnade in. Men nu är jag på G igen och det är fantastiskt bra.

I helgen ska motionscykeln och pilatesbollen fram!
Heja oss!

Annonser

Fråga doktorn…

Jag har försökt undvika promenader nu i några dagar för att se om mina knän skulle bli gladare. Och idag när jag gick till köket för att göra iordning min supersmarriga frukost så slog det mig att jag inte kände något alls. Inte ens ett litet pip hördes. Så jag bestämde mig för att unna mig en härlig lunchpromenad. Ja, för så är det. Unna mig. Det är så himla härligt att gå ut på lunchen, speciellt när solen skiner.
Men jag hade alldeles för lite kläder på mig, så jag kände mig som en tonåring där jag gick utan mössa i snålblåsten. Men det var skönt i solen – fin krispig luft. 
Efter 20 minuter började mitt ena knä säga att nåt var fel, men jag sjöng en liten sång och ignorerade. Jag ville inte lyssna på nåt sånt  – allt kändes ju så bra. När jag kom tillbaks så var det ganska obekvämt, men jag satt en stund i receptionen med god kopp Rooibos Spice och närrooibos jag sen gick tillbaks till min arbetsplats så hade nästan allt det där knasiga försvunnit. 
Alltså..nu är det ju så här att jag är värdelös på knäproblem.
Jag har aldrig i mitt hela liv haft tillstymmelse till ont i knäna så jag vet inte hur det känns när det är:

A = En tillfällig inflammation/överansträngning.
B = Nåt litet fel som blir större om jag inte tränar rätt, men kan tränas bort.
C = Nåt riktigt fel som är bestående hur jag än gör. 

Jag vill tänka att det är alternativ A, men även om det är det så vet jag inte hur jag ska förhålla mig. Ska jag gå mina små rundor och strunta i att det känns i knät efteråt? Ska jag göra så varannan dag? Eller (det jag absolut inte vill ) ska jag strunta i att gå över huvud taget tills vikten minskat mer?

Svar till: Förvirrad gåsugen flicka med ny stegräknare.

Dag 7 avklarad

Om ni hör nåt som kurrar så är det min mage.
Jag har faktiskt ingen förståelse alls för att den ska vara så hungrig som den är.
Ingen alls.
Det har gått en vecka nu. Andedräkten måste hållas under kontroll så ketosen har jag ju hamnat i. Då SKA man inte vara hungrig. Nåja..vad är väl en bal på slottet?

Dagens steg blev 10 762!
Jag tyckte mig känna en liten svag känning i knäna efter jobbet, så jag ville inte stega hela vägen hem. Så jag satt på tåget och funderade ut en strategi – för jag hade ju lite steg kvar för dagen.
Jag tog en pendel som inte gick hela vägen hem, utan jag fick byta. Då passade jag på att vandra fram och tillbaks som en vålnad (eller en lagom hurtig tjej) i en kvart innan mitt rätta Bålsta-tåg kom.
Då kunde jag ta bussen hem och med lite små steg här och var så hade jag passerat 10 000-gränsen när jag tog i ytterdörren.

Det där med knäna känns ju sådääär – men det är inte så att de smärtar eller gör ont. De är nog bara lite arga över att min stora kropp helt plötsligt tar sig fram likt Tazmanian Devil på gångvägarna.
taz Så jag ska försöka ta det liite lugnare nu i några dagar. Men det är svårt. Fast jag måste. Utan knän vill man inte vara.

Nu har min käre sambo vispat ihop våran kvällsmat. Så jag tackar för idag och ber att få återkomma imorgon!

😀

Lunchdags

Gick samma runda idag som igår. Det är inte soligt alls idag och de som brukar ta sina rundor runt huset vägrade idag pga kyla. Men men..jag säger som de jobbiga kloka människorna alltid brukar säga:
”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”.
Sådärja..då har jag sagt det också nu.
Hur som haver så satte jag på mig mössa, halsduk o vantar och traskade iväg.
Jag kan inte säga att det var angenämt, men jag är ju tjurig och vill helst att mina steg ska vara stampade när jag kommer hem ikväll. Har ingen lust att gå i mörkret om jag slipper.

Är inte speciellt hungrig. Till frukosten blev det mintchoklad och snart blir det grönsakssoppa. Ska precis beställa lite nya soppor, och lite annat. Det gör jag hos viktklubben. För det får ju inte ta slut hemma i skåpet. Bevare mig väl! 😀

10 928

Jag vill härmed utfärda en varning.
Sätter du på dig en stegräknare kommer du aldrig bli dig lik igen.
Du kommer hitta dig själv på de mest märkliga omvägar och helt plötsligt komma på dig själv med att högt räkna de steg du tar, eller fundera över hur många steg det kan tänkas vara till kaffemaskinen?

Det hände mig.

Jag har traskat 10 928 riktiga steg idag. (de gånger jag bara tagit mindre än 7 steg räknas inte) varav 6000 raska steg.
Jojo. Så går det. När man sätter dylik tingest i BH:n och får spring i benen.

När jag kom hem från jobbet fick jag  – mot min vilja – be den påhälsande pappan hämta mig vid tåget. Jag hade ingen mössa och insåg att en promenad hem utan den vore allt annat än bra. Gosade ner mig under täcke och filt i soffan för att tina upp (det är så kallt på jobbet så man blir fryst) när jag plötsligt hörde pappa mumla nåt om promenad. Ute var det mörkt och -10 grader, men jag hade bestämt mig för en prommis och så blev det. Hade ju dessutom 3400 steg kvar för dagen så det fanns inget val. Liksom. Bara iväg med kropp och stavar.

Nu har jag tittat på sista delen av grammisgalan och jag ska gala mig i säng. Imorgon är en annan dag.

På återläsande!

Stegen rasar in…

Eftersom jag inte äter lunch under min lunchtid så tänkte jag göra de 45 minutrarna till min promenadtid istället.
Jag gick en liten runda här i området och det var kallt, lite blåsigt men soligt på sina ställen. Jag kände att jag har saknat promenaderna. De härliga vinterpromenaderna. Att få byta luft i lungorna medan kinderna färgas röda. Det ska visst bli varmare några dagar nu, men sen kommer kylan tillbaks. Oj va jag ska gå.
Trodde jag trampat ihop 2000 steg eller nåt, men det bidde visst 3284. Inte helt illa pinkat för en liten lunchprommis.

Stegräknare!

Så har de kommit! 🙂

Stegräknarna som jag har beställt till oss. En vit till mig och en svart till David. Nu jäklar ska här stegas och framför allt tävlas!!
Faktum är att det påverkar rörelsemönstret bara att ha en stegräknare på sig. När jag skulle gå från köket in hit till datorn så tog jag medvetet en liten extra omväg.
Ska bli oooerhört intressant att se hur många steg vi kan få ihop.

Stegräknare

Jag gillar den redan. 🙂
Jag tycker mycket om det faktum att man kan sätta den lite varsom helst. I fickan, väskan, BH:n t ex. Att ha en hård stegräknare som gottar in sig bland valkarna i sidan är INTE skönt, och faktiskt en av de största anledningarna till att jag inte redan äger en dylik appamoj.

Jag köpte våra av Joanna på Livsvinst som gått ner 80 kg och är en stor inspiration för mig. När jag såg hennes före- och efterbilder så bestämde jag mig för att satsa på mig själv ordentligt ytterligare en gång! Det är ju inte klokt att det ska behövas nåt annat än spegelbilden man ser varje dag här hemma.
Nåväl…Hon säljer stegräknarna på den HÄR sidan.


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

september 2017
M T O T F L S
« Aug    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Fixarflickan