Posts Tagged 'Specialistmödravården'

Mer kontroll

I onsdags var jag på rutinkontroll hos bm och vi skulle dels sammanfatta graviditeten (som gått över förväntan och väldigt bra) och dels skriva lite inför förlossningen.
Det är så skönt för de kan fritt läsa i journalen på datorn både på mödravården och Akademiska så jag behöver inte släpa papper eller komma ihåg saker som sägs hit och dit.
Blodvärdet ligger fortfarande och stampar nere på 110 men jag tuggar vidare på mina järntabletter så får vi se. Jag har inte kommit ihåg att ta de alla dagar nu heller sen jag gick på semester, men nu ska jag se till att inte missa. Inte bra med lågt värde…
Blodtrycket ligger också bra till och sockret var på 4.7 så det är ingen fara där heller.

Däremot så ville nån läkare att jag skulle åka på en till tillväxtkontroll i Uppsala.
Vet inte om det beror på att bm jag var hos sist tyckte att livmodern verkade väldigt stor eller om det helt enkelt är för att de inte kan känna sig fram. Ingen sa nåt sist jag var på specialistmödravården så jag tror nog på det förstnämnda.
Jag hann knappt åka ifrån bm förrän de ringde från Ackis och hade fått min remiss, så nu har jag en tid där på tisdag. Tur att jag har semester – det är ett himla rännande både här och där när man väntar barn. 😀

Idag har jag plockstädat lite här hemma, men mestadels har jag vilat. Det är så himla frustrerande att det gör ont på olika sätt vad jag än gör. Den här nackspärren (eller vad jag ska kalla den) stör mig nåt oerhört för högerarmen går inte att använda på ett bra sätt samtidigt som jag inte har ordentlig kraft i vänsterhanden heller för där håller karpaltunnelskiten på och härjar. Men men…allt har ett slut. Och än har jag inte gått in för nedräkning. Jag är segare än så. 😀

Annonser

Tillväxtultraljud

Imorse var vi på sedvanligt besök hos bm.
Hon hade missuppfattat tiden, så hon var väldigt stressad när vi kom dit för hon trodde vi skulle varit där 10 minuter innan och hon skulle på ett hembesök efter ett tag. Vi hade inte så mycket att prata om så vi hade ingen panik över det, för vi förstod att allt skulle hinnas med. Men hon var så stirrig så hon glömde ta blodvärdet. Och jag med.
Blodtrycket hade gått upp lite så jag fick lämna urinprov för att kolla så det inte var nån havandeskapsförgiftning på gång. Men det var helt i sin ordning. Hon ville se om hon kunde höra några hjärtljud den här gången och nu var bäbisen betydligt mer samarbetsvillig. Hon behövde bara sätta dit dopplern så hörde man ett klart hjärtljud som slog sina fina 145 slag/min. Det låter ju lovande, för då kommer hon säkert att kunna höra hjärtljuden i fortsättningen också så vi slipper åka till Uppsala titt som tätt. Jag bad henne boka in en tid för att prata med den läkare som är ansluten till barnmorskemottagningen, för jag skulle behöva gå ner lite i tid och hon skulle fixa det.

Vi hade fått tid på specialistmödravården idag för att göra ett tillväxtultraljud och ett läkarbesök efteråt.
Det känns så tryggt att vara där, för det känns verkligen som att de har koll och de är alltid lika trevliga och personliga.
Ultraljudet gick bra – bäbisen är så stor nu så man kan bara se i princip en kroppsdel åt gången. Det konstaterades att det var en livlig krabat och att hon såg ”ett fint lårben”. *skrattar* Snygg redan i magen. 😀

När man gör en bedömning av storleken på bäbisen så mäter man lår och huvud men främst magen, för det är där de lägger på sig vikten nu i slutet. Sen räknar man med en diff på 10% åt båda hållen plus att bäbisens längd avgör också. Är barnet långt så blir slutvikten högre och vice versa. Så helt säkert är det inte.
I dagsläget verkar bäbisen väga 2615 vilket ligger 16% över normalkurvan. D v s den kurva man ser hos barn som väger 3500g vid födsel i v40. Hon sa att enligt de beräkningar hon kunde göra nu så antas våran bäbis väga runt 4 kg. Men vi får väl se hur det blir. Som sagt – det är bara en uppskattning.
Men att det inte är nån pytteliten bäbis det har vi märkt i det senaste. Bara på de två senaste veckorna har den blivit betydligt större.

Den överläkare vi fått tid hos var samma som jag träffade när jag gjorde kub-testet i höstas. En mycket bra läkare som känns väldigt seriös och personlig på samma gång. Hon fick det att verka som att hon faktiskt kom ihåg saker vi pratade om när vi sågs sist och det må hända att hon läst noga i journalen innan vi kom in, men det spelar ingen roll. Känslan var bra.
Hon var nöjd med den viktuppgång jag haft hittills och hon konstaterade, precis som jag, att det har gått väldigt bra för mig under den här graviditeten. Jag tog upp problematiken med mina onda fogar och hur ont jag får av att sitta som jag gör på mitt jobb hela dagarna. Hon hade inte alls svårt att förstå det och undrade om jag inte skulle jobba 50% i några veckor innan det är dags att gå hem på heltid. Så nu behöver jag inte vänta på nån läkartid hemma i Bålsta för det är redan avklarat. Skönt! Hon blev lite förvånad över att min bm inte bokat in nån tid nästa vecka för koll av blodtrycket, så jag ska ringa min bm och fixa det. Det var aaalldeles för långt fram med två veckor. Vilket jag kan förstå eftersom risken för havandeskapsförgiftning tydligen är högre när man är överviktig också. Viktiga saker det där!
Arbetssituationen på mitt jobb ”tillåter” inte egentligen att jag jobbar deltid nu ett par veckor, men jag har kommit fram till att det inte är nåt jag kan ta nån hänsyn till just nu. Men jag kan göra så gott jag kan genom att jobba 9-13 istället för 8-12 så jag täcker in för luncherna åtminstone. Och det handlar bara om två veckor för sen har jag ju tänkt gå hem i vilket fall och då kommer min vikarie in som en räddande ängel. 😀

Ultraljud

Den här veckan är det inget besök hos bm (vilket är tur eftersom vi är halva styrkan här på jobbet just nu), men nästa vecka får vi ränna desto mer. På tisdag morgon är det dags för den första föräldrautbildningen och på onsdag har vi dels tid hos vår vanliga bm och dels har vi fått tid på specialistmödravården på Ackis för att göra en tillväxtkontroll. Det är väldigt svårt för den stackars bm att mäta och höra några bäbishjärtljud  på mig så då får vi göra ett ultraljud för säkerhets skull.
Förutom ultraljudet så hade de bokat in en läkartid också direkt efter och det känns ju seriöst.

Det är tur att det finns så många faktorer som spelar in när det kommer till hur barnet växer till sig i magen. Det varierar från graviditet till graviditet även hos samma mamma också, beroende på hur mycket moderkakan skickar över. I min mamma hade jag väldigt gynnsamma förhållanden för jag kom ut som en klump på 5060g och var 56 cm lång och det gör inget alls om jag inte är lika givmild med energin till min bäbis.  🙂
Man kan aldrig säga exakt hur stort ett barn kommer att bli när det föds även om man gör en beräkning, men det ska bli intressant ändå att se.
Nu är bäbisen så stor så man får nog räkna med att se delar av den åt gången – det var annat när den var en liten plutt då man såg hela på en gång.

Vi är nu i vecka 33.

Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.

Hemmadag

Idag blev jag hemma från jobbet. Fogarna bråkar och jag är så trött och kände att det var dags för lite vila.
Imorgon är det halvdag så då blir det lite jobb igen.

Vi var till barnmorskan imorse för att kolla hjärtljuden och mäta lite.
Trodde vi vuxna.
Men den där lilla bäbisen vill inte visa sina hjärtslag för någon utan knorvar ihop sig så den stackars barnmorskan fick ge upp. Dopplern gillar inte att det är saker emellan huden och bäbisen, helt enkelt, så när bäbisen inte ligger exakt bra till så funkar det inte. Kallelse kommer till specialistmödravården så de får göra en tillväxtkontroll där istället. Hon är så mån om att vi inte ska vara nervösa, så hon poängterar hela tiden att hon känner att den är igång och sparkar. Jag är inte orolig alls, så jag sa bara lite sådär på skoj att vårat barn är det första levande barn som kommer att födas utan pickande hjärta. 😀

Vi tittade på Sjukhuset idag en liten stund och de sänder från Akademiska i Uppsala. Precis i slutet av programmet visar de ett par som kommit in på förlossningen. Vi tittade på varann och konstaterade att vi inte kommer undan det där. Jag har ingen förlossningsskräck eller rädsla alls, men det vore dagens största överdrift att säga att jag ser fram emot det. Jag har ju världens bästa David med mig och vad kan gå fel då, liksom… 😀


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

november 2017
M T O T F L S
« Aug    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Fixarflickan