Vad gör vi?

Vad har vi då hittat på hittills om dagarna?
Förutom shopping, restaurangbesök och tupplurar har vi gjort lite olika saker.
En dag åkte vi på en båttur och det är huuur mysigt som helst. Kommer du nån gång hit till Alanya så är det verkligen en härlig tur som man kan göra flera gånger. Leta upp båten Kismetim 2 som ägs av svenska Annika Kocadag (länkar när jag kommer hem för datorn är så knölig). Man får frukost när man kommer ombord och sen en god grillad lunch och ett litet fruktfat på eftermiddagen. Dagen fylls med flera olika badstopp på olika ställen och havet är salt och härligt att bada i. På ett ställe finns en mysig grotta man kan simma in i och har man tur får man se några djur längs vägen. En stor sköldpadda såg vi förra gången vi var här, men den här gången hade vi turen att få se en säl som lekte lite med nån grej den hittat. 😀 Mamma och pappa hade inte samma tur som oss – det enda i djurväg de fick syn på var två döda sköldpaddor som flöt omkring på rygg. 😦 Vi valde att dela upp oss på två dagar för att slippa ta med vår lilla klätterapa på turen. Det skulle kanske gå att ta med honom, men nu hade vi möjligheten att låta honom slippa sitta fastkedjad i selen för att inte ramla ur båten och istället vara en dag med mormor och morfar. Han hade haft det hur bra som helst. Vilket även vi hade utan honom några timmar. Det är så smidigt för man blir hämtad vid hotellet och förd direkt till båten så man behöver inte irra runt och leta sig fram.

En annan dag åkte vi till ett hyfsat nyöppnat hotell som i källaren bedriver en hamam (turkiskt bad). Där blev vi väl omhändertagna och gick nöjda därifrån efter att ha bastat, blivit kaffepeelade, chokladmasserade, tvättade, aromamasserade och ansiktsmaskade. 🙂 En lunch på det och sen var vi redo att återgå till resten av familjen.
Det är väldigt skönt att få göra något utan Niklas mellan varven – om det så bara är att plaska runt i poolen ensam i några minuter – men när man inte är med honom på en lite längre stund så pratar vi ofta om hur han har det och vad han gör. Älskade barn.

Igår var vi till en restarurang som heter STAY som drivs av samma familj som äger båten jag nyss skrev om. Vi var där förra veckan också, men den här gången skulle vi äta en turkisk nationalrätt som heter Tristi Kebab. Det är en rätt man tillagar på indirekt värme i ugnen i lerkärl i ungefär 4 timmar. Man får välja köttsort och vi valde lamm, vilket visade sig vara en vinstlott. Jösses vad gott. Klart den bästa maten jag ätit hittills på resan, och då har vi ändå fått väldigt mycket bra mat.
De är duktiga på mat här i Turkiet tycker vi. Niklas med. Han äter som en häst och allt går ner. Men godast, tycker Niklas, är nog ändå de absolut perfekt mogna tomaterna. Det känns som att de är så goda som tomater nog kan bli. Lätt att bli beroende av.

Chauffören som vi brukar åka mest med här och son vi lärde känna för två år sen när vi var hit heter Hassan och han är en rolig en. Galen på ett bra sätt – passar vår familj utmärkt. 😀
När han hämtade oss till STAY igår (de flesta restauranger har Pick Up-service så att man blir hämtad på avtalad tid för att komma till restaurangen) frågade vi om han hade nån utflyktsidé. Så vi bokade med honom att åka på en liten tur på måndag uppåt i bergen. Återkommer om den resan som säkerligen kommer att vara trevlig. Det brukar vara det här. Trevligt. 😀

Niklas har anpassat sig väldigt bra till livet här. Det är svårt att veta vad som rör sig i huvudet på de när de är så små men jag tror inte att han undrar så mycket om vart det andra livet tog vägen. Det därhemma.
Men jag garanterar att han kommer att bli glad när vi kommer hem och ännu gladare på fredag när han ska få träffa sina kompisar igen. Nog för att mamma, pappa, mormor och morfar är hyfsat roliga mellan varven, men inget går ju upp mot andra barn. Är det något barn som pratar med honom här så blir han så glad så han kvittrar…

Nej nu har jag suttit här och surfat och bloggat i fred alldeles för länge. Nu ska jag väcka den tupplurande delen av familjen.