Posts Tagged 'Järva Röster'

New Folsom Prison

Det är svårt att beskriva vad vi var med om där innanför murar av taggtråd och beväpnade vakter. Men jag ska göra ett försök.

Vi kom fram ett välansat område där det var slående hur vackert man vill att det ska vara för besökare och anställda. Perfekta planteringar och beskurna träd. på en skylt kunde vi läsa: ”Within these walls works the best staff in the world!”
Solen gassade så vi blev lite smått besvikna när vakten drog förhållningsreglerna: INGA kepsar eller hattar. Vidare gällde att det enda vi fick ta med in var kläder – inte blått (internernas färg) och inte grönt (väktarfärg). Solglasögon hade vi fått okej på men sjalar som några hade på sig fick lämnas ute. Allt för vår säkerhet och för att förhindra rymningsförsök. Det finns all tid i världen för internerna att fundera ut smarta hjälpmedel till rymning och man vill eliminera all införsel. Vi fick order att absolut inte ta emot något av någon där inne och inte ge något alls.
En lapp fick undertecknas där vi skrev på att vi förstod vad vi gav oss in på. En av punkterna vi skrev under var t ex att vi förstod att fängelset inte tar hänsyn till gisslantagningar. Dvs om någon av oss skulle bli tagna som gisslan så skulle de inte ge oss friheten för att frige gisslantagaren, som antagligen skulle vara kravet. Vi har i det läget inget förhandlingsvärde alls. Kändes en aning läskigt, men inte hindrade det oss från att skriva på.

En efter en fick vi vår vattenstämpel på handen och vårt gula kort med vårt namn och ett nummer på. Det kortet var vår en viktig handling, för utan den lilla lappen och passet så hade vi inte kommit ut. Inte förrän kortet återfunnits. Så de där handlingarna gick jag och fingrade på heeela tiden för ut ville jag hemskt gärna komma.
Det är ingen lek det där… att gå in på ett Maximum Security Prison i USA. Ett av Kaliforniens – och antagligen staternas mest bevakade fängelse.

Vi fick besked om att Spoon skulle finnas där bland de andra, men att vi skulle vara beredda på att han var blyg och tillbakadragen för att inte skilja ut sig för mycket från mängden. Allt för att  kunna få en så dräglig tillvaro som möjligt även efter vårt besök. Vi var ju trots allt på hans mark, och då får man ta hänsyn till de skrivna och oskrivna regler och lagar som finns där. Återigen fick vi en säkerhetsinstruktion som sa att vi inte fick skaka hand med honom. Och inte med någon annan heller.
Vi blev inslussade med buss som fick genomgå kontroller där man undersökte motorutrymmen osv för att inget eller ingen var på väg in olovandes. Och passen visade vi vid tre stationer.
Overkligt.
En dörr öppnades och vi fick gå ut på en stor gård där interna hade sin träning. Såg ut som vilken löparbana som helst, förutom att de flesta hade jeansblå kläder á la Fängelse och att det utropades saker med jämna mellanrum. Rätt som det var så varnade man för att en eskort skulle äga rum om 2 minuter. Då leddes en handfängslad man i röd overall genom området och alla ombads lämna yttre löparbanan på den sida han transporterades.
Overkligt, var namnet.
Det var lite läskigt att släppas ut bland alla biffiga grabbar som storögt tittade på all kvinnlig fägring som promenerade in på gården. Det var en befrielse att bli insläppta i den sluss/bur som skulle leda oss till gården vi skulle sjunga på.
Det gula band som skulle skilja oss från internera och som inte på några villkor fick överträdas av någon part låg så fint utlagd, och vi började samlas på vår sida. Helt plötsligt bara stor han där, mitt ibland oss. Spoon Jackson. 🙂
Han var så jätteglad och pratsam. Han rörde sig fritt bland oss och handhälsade på oss alla och pratade så glatt. Han visade ingen tendens till blygsamhet och han var så fantastiskt söt. Hur orkar man vara så efter 32 år inlåst som ”level 4”-fånge – de fångar som begått de grövsta brotten? När man dessutom fått ett straff utan möjlighet till nåd. Han har skött sig så bra så han fick extra fri rörelse medan vi var där. Han ville  kramas, men pekade upp mot kamerorna och sa att de inte tillåter mänsklig kontakt…

Så blev det då dags för själva konserten att starta. Internerna släpptes ut på gården och där i hettan samlades ca 100 killar för att få sig lite musik till livs. Givetvis var det de som haft ett gott uppförande under en längre tid som fått chansen att vara med, men det är ju inte världens snällaste gossar som sitter där trots allt.
Det var en sanslöst härlig upplevelse att stå där och leverera Spoons texter tonsatta. De var engagerade, lyssnade ivrigt och de satt där i hettan medan svetten rann. Nästan ingen lämnade den stora gräsmattan där de satt, en del gick iväg för att hämta andra.
En svensk kör som stod där och sjöng texter om deras liv. Deras tankar, upplevelser, drömmar och verklighet. Där, på insidan av höga grå murar utan ett träd i syne.
Det var vårt att inte bli tagen av situationen. Där lever de varje dag. Flera tusen personer – varav 25% i samma situation som Spoon. Får aldrig komma ut.
Men han når ut ändå. Genom sina fantastiska texter har han tagit sig ut…och in i andra människors liv. Han arbetar som poesilärare inom det program som heter Arts in corrections. Där man tar tillvara på – och främjer de talanger  som finns hos de intagna. Det är ett stort viktigt arbete som görs bland de som lever där.

När konserten var slut och musikerna slagit ihop sina instrument fick vi alla möjlighet att prata med varandra. Men från varsin sida av det gula bandet.
Vi fick handhälsa på alla och prata med dem vilket var unikt och intressant. De var nyfikna på allt möjligt och det var vi med. Flera av de brukar själva skriva poesi. De var helt tagna av musiken och lite förvånade på ett sätt, eftersom de själva ansåg sig vara riktiga R´n´B-killar. Jag fick väldigt många fina möten där. Många minnen för livet. Verkligen.
En av killarna skulle precis starta upp ett program där man skulle jobba för att ta barn och lära de vad man ska undvika att göra här i livet. Han hade fått massor av bra texter till sig och många idéer genom att sitta där. Värdefullt.  Hoppas det går bra för honom med det arbetet.

När tiden började rinna iväg blev de ombedda att gå tillbaks in igen eftersom vi behövde gå därifrån, och det kunde vi inte göra innan de var borta. Vi fick också instruktioner under hela tidens gång att kolla så vi hade vårt gula kort.

Vi fick gå igenom samma procedur på vägen ut. Passkontroller, koll av buss och metalldetektor att passera. Vi bad att få kopia på det gula kortet för att ha som minne och det fick vi. Ett litet minne som bevis för att vi faktiskt varit där. En helt världsunik händelse – att 51 personer går in på ett så hårt bevakat fängelse för att sjunga. Och det blev så himla bra!!
Personalen på plats var helt fascinerade över hur internerna betedde sig. De satt där på gräsmattan. En händelse som i sig aldrig händer i ett klimat där alla måste ha ryggen fri. Men 85% av killarna satt ner och några t o m i lotusställning. Flera njöt  med stängda ögon och det fanns en avslappnad stämning –  trots att de dessutom kom från flera etniska grupper.  Musik förenar.

Det var en stark upplevelse som det som sagt kommer att ta ett bra tag att smälta. Men det känns så himla bra att vi gjorde det. 🙂 Vi är så tacksamma över allt jobb som lagts ner för att få till stånd nåt av den här kalibern.
En av personalen fotade oss tillsammans med Spoon, som även det var en härlig extragrej.

Idag fick vi klartecken att göra om samma procedur i San Quentin-fängelset på fredag. Spännande!

ps..stavfel hänvisar jag till den lilla pyttedator jag knappar på. Har inte fått upp farten på de små minitangenterna ännu.. 🙂

Annonser

Words of Realness

Jag vill bara passa på att göra reklam för en konsert som vi ska ha med våran kör Järva Röster den 10 Maj kl 18 i Kista Kyrka. Musiken är skriven av vår körledare Stefan och alla texter är skrivna av Spoon Jackson som sitter livstidsfängslad i Kalifornien sedan 1977. Vi ska åka på körturné till San Fransisco och Sacramento i slutet av maj och kommer därför ha en releasekonsert för den nya skivan och därigenom göra ett avstamp för turnén som bl a kommer att innefatta två fängelsekonserter.

Realness

Bilden är tecknad av en av Spoons medfångar.

En lång lördag

Idag har vi haft en lång inspelningsdag med kören. Men nu är ta mig tusan CD:n inspelad och klar för vår del. Skönt!
Att spela in en skiva med kör + 9 musiker är jobbigt. Tusen omtagningar och man blir trött i både ben och huvud. Stegräknaren har inte kommit upp i så många steg idag, men benen har sannerligen fått jobba så det räcker.

Idag har det varit cambridge-fattigt, men såna dagar går också att överleva. 🙂 Till lunch idag serverades lax och sallad. Perfekt. Riset som var till uteslöt jag givetvis. Till middag hade David satt ihop en god kärleksfull måltid med lite oliver, ost, skinka och lite sånt som han fixade till tills jag kom hem. Alla hjärtans dag som det är och allt. 🙂
Imorgon blir ännu en hektiskt dag, men sen tar några lugnare vardagar vid. Ibland är det jobbigare med helg än vanliga jobbardagar.

Melodifestivalen har jag halvt sovit mig igenom, men jag tror inte det gjorde så mycket.
Hoppas du har haft en bra dag och att du varit snäll mot dig själv.

Fredag morgon

Hela helgen ska jag sjunga – det börjar redan ikväll. Det ska spelas in en CD med kören och jag började redan igår att ladda upp med halsont! Jag kunde kanske ha valt en bättre tidpunkt, men ja..nu är det så här.

Vi tog våra mått imorse och det är riktigt roligt att se hur mycket som faktiskt har försvunnit. Min kära sambo håller på att krympa rejält..jag påpekade det igår kväll till honom – att han försvinnnner. Men han konstaterade bara lugnt att han bara blir mer koncentrerad 😀 Klart att det är SÅ det är 🙂

Nu går vi in i vecka 7! Härligt!

Torsdag kväll.

Idag har det inte blivit nåt inlägg tidigare för vi var datorlösa på jobbet de 4½ (!!!) första timmarna. Vilket inte är speciellt lämpligt om man ska öppna en telefonväxel. Så där satt vi…och bara väntade på att våra systemtekniker skulle göra sitt jobb. Tänk om man ändå vore liiite synsk – jisses en sån sovmorgon jag skulle ha gett mig själv då! 🙂

Dagen började på jättedåligt hysteriskt dåligt humör. Jag var en riktig plåga för både omvärlden och mig själv. Jag måste verkligen sluta stressa!!
David påminde mig lite via mail om hur jag egentligen vill tänka och fokusera. Så jag lovade att försöka vara lite mindre arg och låta den glada Anette få vara ute och leka lite mer.
Gick direkt från jobbet till min räddare i nöden som hjälper mig att göra mina naglar fina med förstärkningar – idag blev naglarna vackert röda och mungiporna åkte upp på riktigt för första gången på dagen  🙂
Åkte till kören och övade med orkester inför CD-inspelningen vi ska göra nästa helg inför en USA-resa som är planerad till i maj. Men det är inte klart att vi kommer iväg ännu. Men hoppas kan man ju alltid 😀 Vi var i Kalifornien för två år sen på en liten turné och vi planerar en återresa dit. Musiken är skriven av våran körledare och texterna är skrivna av Spoon Jackson som sitter som dömd livstidsfånge i Arnold Schwarzenegger-land. På hans hemsida finns hans historia att läsa och många av hans dikter. På en egen sida står lite om det verk vi framförde på den förra resan och även några ord från vår körledare som besökt Spoon där han sitter.
Nog om detta.

Imorgon är det en ny dag. Helgen är här. Jag känner mig mer nöjd med tillvaron nu än jag gjorde imorse. Vattendrickningen är en total katastrof, däremot. Vatten är det enda jag har svårt att dricka utan att vara törstig. Men jag måste försöka mer.

All kämparglöd till oss alla som håller på med nåt som kräver extra energi…


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

november 2017
M T O T F L S
« Aug    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Fixarflickan