Posts Tagged 'Gravid och överviktig'

Förlossning och narkosläkare

Igår träffade vi en narkosläkare och nån kollega till henne. Jag var ditkallad för att prata lite smärtlindring och undersökas för att se till att så mycket info som möjligt kan stå i journalen redan innan förlossningen.
Det är inte självklart att man kan få ryggbedövning när man är kraftigt överviktig och det är också bra att ha koll på lite andra saker inför en eventuell sövning. Nu har jag talat om för bäbisen att det inte blir tal om att ställa till nåt urakut snitt för då blir det indragna privilegier, men vad säger att vi får ett lydigt barn? Bäst att vara förberedd på det mesta nu…ungefär resten av livet. :mrgreen:
Man bedömer hur halsen ser ut på utsidan, om man kan böja huvet bakåt ordentligt och om man kan gapa stort. Det blev en stor OK-stämpel i pannan på mig för det var då inga problem. Att jag är stor i käften kan nog de flesta intyga, men tydligen var det ypperligt bra för läkaren log brett, tittade glatt på sin kollega och skrev nåt som jag inte kommer ihåg – men som uppenbart var ett ”niemas problemas Klass 1”-omdöme.
De kollade också ryggen för att se om de kunde känna ryggkotorna ordentligt och så noterade de i journalen vart det var bäst lämpligt att sätta bedövningen. De tyckte jag var vig – och det är väl nåt jag iofs alltid varit men just nu vet jag inte om jag känner mig speciellt smidig. Fast det är ju mest fogarna som bökar. Och så den där klumpen som har intagit min mage och gjort den hård istället för kuddmjuk. 😀

10 minuter senare hade vi tid för en liten rundvandring på förlossningen. Vi fick veta hur rutinerna är när vi kommer in och så fick vi sitta i ett förlossningsrum där allt gicks igenom. Jag tyckte att det var bra att ha fått vara där en gång för det känns tryggt att veta vad som väntar.
Det är också så himla skönt att inte vara rädd för förlossningen. Jag har inte funderat så himla mycket på den egentligen, men jag är inte rädd för den och jag är helt övertygad om att allt kommer att bli bra. Jag vill ju inte ha bäbisen inneboende hur länge som helst så det är ju bara att gilla läget… 🙂

När vi satt hos narkosläkaren och hon frågade vad jag tänkt beträffande smärtlindring så sa jag att jag i första hand inte känner att jag vill ha nån ryggbedövning. Det finns absolut ingen prestige i det beslutet utan om jag får för ont så kommer jag att ta den såklart, men jag kommer att känna efter om det behövs. Värkarbetet kan stanna av så att man måste ta värkstimulerande dropp som en bieffekt och det känns onödigt – så om det går så vill jag ta det som det kommer.
Jag vill heller inte snittas – men måste jag så måste jag.
Överlag så känner jag att jag vill ta allt som det kommer och så får vi bestämma allt eftersom. Jag har ingen bild om vad jag absolut inte vill eller vad jag måste göra. Läkaren tittade på sin kollega och konstaterade att: ”Ja, det här gick ju verkligen smidigt och lätt.”  Så kanske tänker inte de flesta som jag. Jag vet inte…

En av fördelarna med att ha tagit ryggbedövning är att ifall man måste göra ett akutsnitt så ligger slangen redan där och man kan fylla på med starkare medel så man snabbt kan få igång en smärtlindring tillräcklig för att operera. Men..som sagt..vi tar allt som det kommer.

Tillväxtultraljud

Imorse var vi på sedvanligt besök hos bm.
Hon hade missuppfattat tiden, så hon var väldigt stressad när vi kom dit för hon trodde vi skulle varit där 10 minuter innan och hon skulle på ett hembesök efter ett tag. Vi hade inte så mycket att prata om så vi hade ingen panik över det, för vi förstod att allt skulle hinnas med. Men hon var så stirrig så hon glömde ta blodvärdet. Och jag med.
Blodtrycket hade gått upp lite så jag fick lämna urinprov för att kolla så det inte var nån havandeskapsförgiftning på gång. Men det var helt i sin ordning. Hon ville se om hon kunde höra några hjärtljud den här gången och nu var bäbisen betydligt mer samarbetsvillig. Hon behövde bara sätta dit dopplern så hörde man ett klart hjärtljud som slog sina fina 145 slag/min. Det låter ju lovande, för då kommer hon säkert att kunna höra hjärtljuden i fortsättningen också så vi slipper åka till Uppsala titt som tätt. Jag bad henne boka in en tid för att prata med den läkare som är ansluten till barnmorskemottagningen, för jag skulle behöva gå ner lite i tid och hon skulle fixa det.

Vi hade fått tid på specialistmödravården idag för att göra ett tillväxtultraljud och ett läkarbesök efteråt.
Det känns så tryggt att vara där, för det känns verkligen som att de har koll och de är alltid lika trevliga och personliga.
Ultraljudet gick bra – bäbisen är så stor nu så man kan bara se i princip en kroppsdel åt gången. Det konstaterades att det var en livlig krabat och att hon såg ”ett fint lårben”. *skrattar* Snygg redan i magen. 😀

När man gör en bedömning av storleken på bäbisen så mäter man lår och huvud men främst magen, för det är där de lägger på sig vikten nu i slutet. Sen räknar man med en diff på 10% åt båda hållen plus att bäbisens längd avgör också. Är barnet långt så blir slutvikten högre och vice versa. Så helt säkert är det inte.
I dagsläget verkar bäbisen väga 2615 vilket ligger 16% över normalkurvan. D v s den kurva man ser hos barn som väger 3500g vid födsel i v40. Hon sa att enligt de beräkningar hon kunde göra nu så antas våran bäbis väga runt 4 kg. Men vi får väl se hur det blir. Som sagt – det är bara en uppskattning.
Men att det inte är nån pytteliten bäbis det har vi märkt i det senaste. Bara på de två senaste veckorna har den blivit betydligt större.

Den överläkare vi fått tid hos var samma som jag träffade när jag gjorde kub-testet i höstas. En mycket bra läkare som känns väldigt seriös och personlig på samma gång. Hon fick det att verka som att hon faktiskt kom ihåg saker vi pratade om när vi sågs sist och det må hända att hon läst noga i journalen innan vi kom in, men det spelar ingen roll. Känslan var bra.
Hon var nöjd med den viktuppgång jag haft hittills och hon konstaterade, precis som jag, att det har gått väldigt bra för mig under den här graviditeten. Jag tog upp problematiken med mina onda fogar och hur ont jag får av att sitta som jag gör på mitt jobb hela dagarna. Hon hade inte alls svårt att förstå det och undrade om jag inte skulle jobba 50% i några veckor innan det är dags att gå hem på heltid. Så nu behöver jag inte vänta på nån läkartid hemma i Bålsta för det är redan avklarat. Skönt! Hon blev lite förvånad över att min bm inte bokat in nån tid nästa vecka för koll av blodtrycket, så jag ska ringa min bm och fixa det. Det var aaalldeles för långt fram med två veckor. Vilket jag kan förstå eftersom risken för havandeskapsförgiftning tydligen är högre när man är överviktig också. Viktiga saker det där!
Arbetssituationen på mitt jobb ”tillåter” inte egentligen att jag jobbar deltid nu ett par veckor, men jag har kommit fram till att det inte är nåt jag kan ta nån hänsyn till just nu. Men jag kan göra så gott jag kan genom att jobba 9-13 istället för 8-12 så jag täcker in för luncherna åtminstone. Och det handlar bara om två veckor för sen har jag ju tänkt gå hem i vilket fall och då kommer min vikarie in som en räddande ängel. 😀

Ultraljud

Den här veckan är det inget besök hos bm (vilket är tur eftersom vi är halva styrkan här på jobbet just nu), men nästa vecka får vi ränna desto mer. På tisdag morgon är det dags för den första föräldrautbildningen och på onsdag har vi dels tid hos vår vanliga bm och dels har vi fått tid på specialistmödravården på Ackis för att göra en tillväxtkontroll. Det är väldigt svårt för den stackars bm att mäta och höra några bäbishjärtljud  på mig så då får vi göra ett ultraljud för säkerhets skull.
Förutom ultraljudet så hade de bokat in en läkartid också direkt efter och det känns ju seriöst.

Det är tur att det finns så många faktorer som spelar in när det kommer till hur barnet växer till sig i magen. Det varierar från graviditet till graviditet även hos samma mamma också, beroende på hur mycket moderkakan skickar över. I min mamma hade jag väldigt gynnsamma förhållanden för jag kom ut som en klump på 5060g och var 56 cm lång och det gör inget alls om jag inte är lika givmild med energin till min bäbis.  🙂
Man kan aldrig säga exakt hur stort ett barn kommer att bli när det föds även om man gör en beräkning, men det ska bli intressant ändå att se.
Nu är bäbisen så stor så man får nog räkna med att se delar av den åt gången – det var annat när den var en liten plutt då man såg hela på en gång.

Vi är nu i vecka 33.

Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.

Hemmadag

Idag blev jag hemma från jobbet. Fogarna bråkar och jag är så trött och kände att det var dags för lite vila.
Imorgon är det halvdag så då blir det lite jobb igen.

Vi var till barnmorskan imorse för att kolla hjärtljuden och mäta lite.
Trodde vi vuxna.
Men den där lilla bäbisen vill inte visa sina hjärtslag för någon utan knorvar ihop sig så den stackars barnmorskan fick ge upp. Dopplern gillar inte att det är saker emellan huden och bäbisen, helt enkelt, så när bäbisen inte ligger exakt bra till så funkar det inte. Kallelse kommer till specialistmödravården så de får göra en tillväxtkontroll där istället. Hon är så mån om att vi inte ska vara nervösa, så hon poängterar hela tiden att hon känner att den är igång och sparkar. Jag är inte orolig alls, så jag sa bara lite sådär på skoj att vårat barn är det första levande barn som kommer att födas utan pickande hjärta. 😀

Vi tittade på Sjukhuset idag en liten stund och de sänder från Akademiska i Uppsala. Precis i slutet av programmet visar de ett par som kommit in på förlossningen. Vi tittade på varann och konstaterade att vi inte kommer undan det där. Jag har ingen förlossningsskräck eller rädsla alls, men det vore dagens största överdrift att säga att jag ser fram emot det. Jag har ju världens bästa David med mig och vad kan gå fel då, liksom… 😀

Vecka 30

Idag tar vi klivet in i vecka 30.
Om det säger familjeliv så här:

Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata.

Alltså..om de vanliga magljuden låter så högt som 80 db så vill jag inte ens tänka på hur helgens körkonserter låtit där inne.
Jag har aldrig riktigt förstått alla som tassar som möss kring bäbisar som sover. Är de van 80 db torde det ju knappast vara farligt med lite vardagsljud.

Men men..vem vet – sen sitter jag väl här med avstängda telefoner och toaletter som inte får spolas när bäbisen har somnat. Hahaha…

**

Konserterna gick bra – men fogarna ger mig inga presenter för att jag står rakt upp och ner i flera timmar. Det kostar på…men det fanns inga alternativ den här helgen för vi hade de sista framträdandena i helgen med våran körledare som avtackades idag.
Vemodigt. Jag började i kören 1996 och det var den första kontakten med nya vänner (förutom jobbet) när jag flyttat ner från norrland.
Nu har en era tagit slut och nåt annat tar vid – vad det blir vet vi inte ännu. Jag har inte bestämt mig för om jag ska fortsätta pendla till kören efter bäbisen kommit eller om jag ska söka mig nåt nytt på hemmaplan framöver. Åh alla dessa vuxenbeslut… 😀

Vecka 27

Igår klev vi in i vecka 27.
65,7% av graviditeten har gått och bäbisen är beräknad om 96 dagar.
:mrgreen:

För bäbisen betyder det:

Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont.
Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.
Allt enligt föräldraliv.se

Det känns ju en aning tryggt att det inte är helt kört om bäbisen inte vill stanna kvar längre. Men självklart hoppas vi att den gillar sitt bo och tänker hyra lite sådär lagom länge. Trots att hyresvärdinnan både bjuder på hosta, körsång med första sopranstämma och en och annan nysning. 😀

Har börjat få små mindre sammandragningar och får som tidigare ont i fogarna om jag sitter rakt upp och ner för länge eller skottar snö, men annars flyter allt på precis som det ska.
Känns faktiskt lite märkligt att graviditeten har ett slut…det som först kändes som en superlång evighet börjar vi så smått kunna se början till slutet på. Konstigt. 🙂

Besiktning

Träffen hos barnmorskan gick finfint.
Eftersom jag bytt efternamn så var hon tvungen att göra om blodgrupperingen. Jag trodde att den följde personnumret, men man får ju ett papper som ska med till förlossningen och där måste tydligen namnet vara helt korrekt av säkerhetsskäl. Vilket iofs låter vettigt. 🙂

Det fiffiga med att blodgrupperingen skulle göras var att då kunde hon ta blod från provrören till både blodvärdet och blodsockerprovet. Jag gillar INTE att bli stucken i fingrarna – hellre lämnar jag 15 rör från armvecken. Det är för mycket känsel i fingertopparna plus att det säger ”plopp” på ett så läskigt sätt. 🙂

Blodsockervärdet var helt i sin ordning och även blodtrycket. Blodvärdet däremot hade helt klart kunnat vara högre för det kom inte upp högre än 100.  Så det blev till att gå till apoteket och införskaffa lite Niferex.
David ser en ljusning – han kanske snart kan få en piggare fru. 😀

Vi fick lyssna på bäbisens hjärtljud också vilket var häftigt. Det pickade på därinne och just då när vi lyssnade låg det på ca 146 i medel. Allt enligt vad som är ”normalt”.
Jag hade helt ställt in mig på att behöva åka och göra ultraljud varje gång tillväxten ska mätas för jag trodde aldrig i min enfald att hon skulle kunna mäta som vanligt. Men..döm om min förvåning när hon höll på och kände och fick fram sitt mått utan att ens knysta om att det på nåt sätt skulle vara svårt att mäta. Ingen är mer förvånad än jag.

SF-måttet  (då man mäter hur stort bo bäbisen har) blev 23 och det säger ju egentligen ingenting i nuläget. Det är ju mer intressant på kommande mätningar. Nästa blir om tre veckor.

I min hand har jag nu fått moderskapsintyget. Det ska bums skickas till försäkringskassan så att de kan skicka ut sitt ”startbrev” och nån blankett jag sen i min tur ska fylla i och skicka i retur. Så de kan fastställa föräldrapenningen. Det är några år sen jag hade nåt med FK att göra, men nu är det dags igen. Har aldrig haft strul med utbetalningar så jag tänkte fortsätta så. :mrgreen:


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

juli 2017
M T O T F L S
« Aug    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Fixarflickan