Posts Tagged 'Duodenal switch'

3 blir 4 på 2 vis.

Nu har sonen äntligen bytt ut sitt 3-årsliv mot ett betydligt mer efterlängtat liv som 4-åring. Igår skedde förvandlingen och det var med glädje han tog emot sina gäster och bjöd på hamburgare och chokladtårta i den för dagen solbeprydda trädgården.
CAM00053

Det var den ena förvandlingen i familjen. Den andra är att vi i oktober kommer att gå ifrån att vara en familj på 3 till en på 4. 😀 Det känns oerhört avlägset på nåt vis och det kan säkerligen bero på att vi inte gått ut med nyheten till någon alls innan förra helgen. Varför vi valde att göra så kommer i ett senare inlägg. Att vara gravid och opererad ställer lite större krav på kontroller än under en ”normal” graviditet och det kommer jag också att skriva en del om framöver. Det kryllar inte på nätet av bloggande gravida duodenal switch-opererade så jag tar mitt ansvar och lusar ner er lite med mina erfarenheter.

Terminens sista hemtenta är ihopsnickrad så nu är det väl i det närmaste sommarlov. Innan resultatet och det förhoppningsvis godkända betyget kommer så är det svårt att helt slappna av, men det borde verkligen ha gått vägen. Och då har jag ta mig tusan avverkat 2 år av mina 3 som distansstudent. Heja mig! Att jag ska kombinera barnafödande med sista året inkl praktik och C-uppsats blir ett spännande mål för nästa år. Men det är väl så jag lever mitt liv litegrann. Man ska inte stanna upp i livet för länge för då kan man lätt frysa fast. Så på´t bara! 😀

Omställning

Jag har försökt leta efter en bra bild på nätet som kan illustrera de 75 kilon som jag blivit av med, men jag lyckas inget vidare. Men jag tror att du nog kan ha en idé hur mycket det är ändå. På vilket sätt man än väljer att jämföra det så är det ju en ofattbar mängd med kilon. Jag har svårt att ta in det och fatta. Och om vanligt har jag svårt att begripa hur man kan gå ner så mycket men ändå svara: ”Jovars – jag märker ju av det lite nu och då” när folk frågar om jag inte känner en stor skillnad.
Även om det har gått fort så har det ju skett successivt trots allt, så jag har vant mig allt eftersom. Men visst, tänker jag efter så är det såklart på flera punkter jag märker av min viktminskning. Fast det är ju inget jag tänker på till vardags eftersom jag har fullt upp med att vara den person jag alltid varit.
En sak är säker och det är att jag hade aldrig klarat av att dansa linedance lika enkelt med min ursprungsvikt som jag gör nu. Det kräver kondition, vilket jag iofs saknar, men framför allt tror jag att mina knän hade börjat grymta om jag skulle gå, vrida och greja i 1½ timme i streck. För att inte säga hur svettig jag skulle ha blivit. Men det är ju en sak som kräver eftertanke för att komma på, eftersom jag inte upplevt linedance när jag var som störst. En annan sak är att när jag ser mig själv avspeglad i fönstret när vi dansar så ser jag ju att jag inte ser så klumpig och stor ut som jag på nåt sätt tror att jag gör.
Jag har fortfarande kvar en oproportionerligt stor mage som jag hoppas bli befriad ifrån i sinom tid, men i övrigt så är det faktiskt så att jag är normalfet. Det är egentligen inget märkvärdigt med min kropp idag sett i jämförelse med andra normalfeta människor. Jag är så van att sticka ut som den fetaste i omgivningen (åjo, det är med sanningen överensstämmande eftersom många i min dåvarande storlek inte lever värdiga liv utan håller sig undan) men så är det inte riktigt nu.
Jag tittar på vågen och försöker smälta att det inte är så oerhört många kilon kvar nu tills jag blir tvåsiffrig. Det ÄR inte otänkbart. Jag försöker också smälta att jag inte väger så mycket så att man baxnar när man tänker på siffrorna och ser framför sig en person i rullstol med diabetes och svår muskelvärk. Istället ser jag en siffra som inte smakar illa. Den bara är.
Skulle jag bli av med min mage och annan lös icke önskvärd hud så skulle jag ha en fullt frisk acceptabel kropp. Svårt att ta in.

75 kilo. Ta mig tusan.

Återbesök efter operationen

Igår var jag på återbesök på Akademiska i Uppsala efter min operation. Nu är det drygt ett år sen jag låg där under kniven. För ett par veckor sen tog jag 10 rör med prover och nu skulle jag få se resultatet av det plus ett möte med dietisten. Proverna såg hyfsat bra ut – jag behöver lägga till en kalium och en kalcium varje dag men både järn och albumin låg på bra nivåer. 
Blodtrycket låg på 120/80 och det såg helt enkelt ut som att min kropp mår finemang. 😀

Provtagning och vägning

Var till VC imorse för att ta prover inför kommande årskontroll på Akademiska. Sköterskorna var inte vana med såna patienter tydligen för det blev en väldans uppståndelse över de 10 rör som jag skulle lämna. 🙂 Eftersom jag nu bor i Sthlms län men har mina kontroller i Uppsala så hade jag med mig provremisser och det skulle klistras lappar och greja som värsta julpysslet. När man får remisser inom samma län så sköts mycket mer via datorsystemet.
Letade upp en våg och kunde glatt konstatera att jag nu gått ner 70 kg. 🙂 Märkligt och ofattbart, men inte speciellt störande alls. :mrgreen:

Nytt tiotal

Vår badrumsvåg ligger i nån kartong ute i garaget och där ligger den bra tycker jag. Passade på att väga mig hos BVC-sköterskan och blev faktiskt förvånad över att jag gått ner några kilon. Jag borde väl inte förvånas, men det är väl så det är när man är van att vågen pekar uppåt så fort man släpper taget om den i mer än 8 dagar. Hur som helst så väger jag nu 67.7 kilo mindre än jag gjorde när jag började äta pulver inför operationen och det är banne mig helt galet. En helt normalviktig vuxen person som jag bara lämnat efter mig lite här och var. 
Jag väger nu ganska precis samma som när jag gifte mig första gången, så nu är jag tillbaks dit jag var för snart 9 år sen efter några månaders pulverdiet. Hur länge sen det är jag vägde mindre än jag gör nu kan jag faktiskt inte svara på – jag vet att jag vägde 97 kg som 14-åring så det är väl nästa stora steg då, antar jag. Förutom den dagen då jag kliver ner under 100 förstås. Det kommer att bli en dag att minnas det.

Mitt BMI har minskat med nästan 22 enheter och det är helt enormt skönt. Vilken hälsovinst! 😀

Inte tillräckligt fet

I september skrev jag ett inlägg då jag glatt informerade om att jag vägde för lite för att nå upp till BMI-gränsen för just den typ av viktoperation jag gjort. Idag har jag den stora äran att meddela att jag (för nån dag sen) har nått under den gräns som medger viktoperationer överlag om man inte har någon fysisk åkomma pga sin vikt som diabetes eller liknande.
Jag är alltså inte tillräckligt fet. Smaka på den, ni! :mrgreen:

Gränspassage

image

Det gäller att ta tag i varje liten anledning till glädje. Morgonens lilla lyckoämne är att vågen lät meddela att den uppskattar min viktminskning till 60.2 kg! Sextio kiiilo. :mrgreen: Det är lika mycket som fisken på bilden väger. Alltså, det här med perspektiv är en bra grej. Min kropp tackar för det tappet och nu fortsätter vi mot nästa mål. Hoppas du får en skön helg.


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

juli 2017
M T O T F L S
« Aug    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Fixarflickan