Posts Tagged 'ck'

Matsensation

Igår hade jag bestämt mig. Medan jag väntade på att David skulle sluta sitt jobb så promenerade jag runt lite och filosoferade. Och det resulterade i att jag tog beslutet att äta lite på kvällen. Fortfarande äter jag tre påsar/dag och det gör jag dels för att veta att jag får i mig det jag behöver och dels för att kroppen inte ska börja äta på mina muskler. Sen lägger jag till nåt som inte innehåller kolhydrater i nån nämnbar mängd.
Igår blev det lite räkor, aioli och champinjoner. Ojojoj…det var precis hur gott som helst.
Planen är inte att äta något varje dag. Ännu. Jag gör bara det här lite som experiment för att se vad vågen säger nästa vecka. Men jag behöver väl inte förklara att jag var en betydligt gladare sambo igår än under den senaste veckan?? 🙂

Kan tillägga att jag inte klivit ur ketosen trots mitt ätande igår. Det vet man. Om man gör en ”Mr Bean-testar-sin-andedräkt” så vet man… 😉
(Skänker en tacksam tanke till tandborstens uppfinnare!)

Dr Glad & Mrs Surkärring

Jag blir inte riktigt klok på mig själv.
På dagarna är jag full av inspiration. Lunchpromenaden känns riktigt härlig och jag avstår inte saker. För jag tänker inte ens att jag vill ha. Jag dricker mitt vatten, hämtar en kopp te utan mjölk och tycker att det är riktigt gott. Igår var jag på ett tupperwareparty efter jobbet ett par våningar upp och kollegorna satt och smaskade i sig nybakad kladdkaka med grädde. Och tro mig eller inte, men det bekom mig inte ett skvatt. Jag behövde inte ens ta fram min: ”Jag ska minsann visa dom att jag inte äter sånt där”-styrka.

Men..sen..när jag stuckit nyckeln i ytterdörren hemma och kommit in, kollat posten och grejat lite så är det som att all lust till soppa bara har runnit av. David är en tapper själ och han vispar glatt ihop våran mat. Igår busade han till det och blandade kyckling- och grönsakssmaken för att jag skulle bli lite glad (kan f ö meddela att det blev riktigt gott). Men jag är inte alls på bra humör på kvällarna och det stör mig. Jag minns inte cambridge som nån schizofren kur – utan tvärtom. Jag var oerhört full av energi och livet lekte. Dygnet runt.

Kanske är det dags att lägga till en aning protein på kvällarna för att hålla humöret uppe? Jag skulle antagligen kunna köra ren kur precis hur länge som helst om jag bara sätter den sidan till, men är det värt det?
Jag ska gå några ronder med mig själv och återkommer i frågan.

Dag 7 avklarad

Om ni hör nåt som kurrar så är det min mage.
Jag har faktiskt ingen förståelse alls för att den ska vara så hungrig som den är.
Ingen alls.
Det har gått en vecka nu. Andedräkten måste hållas under kontroll så ketosen har jag ju hamnat i. Då SKA man inte vara hungrig. Nåja..vad är väl en bal på slottet?

Dagens steg blev 10 762!
Jag tyckte mig känna en liten svag känning i knäna efter jobbet, så jag ville inte stega hela vägen hem. Så jag satt på tåget och funderade ut en strategi – för jag hade ju lite steg kvar för dagen.
Jag tog en pendel som inte gick hela vägen hem, utan jag fick byta. Då passade jag på att vandra fram och tillbaks som en vålnad (eller en lagom hurtig tjej) i en kvart innan mitt rätta Bålsta-tåg kom.
Då kunde jag ta bussen hem och med lite små steg här och var så hade jag passerat 10 000-gränsen när jag tog i ytterdörren.

Det där med knäna känns ju sådääär – men det är inte så att de smärtar eller gör ont. De är nog bara lite arga över att min stora kropp helt plötsligt tar sig fram likt Tazmanian Devil på gångvägarna.
taz Så jag ska försöka ta det liite lugnare nu i några dagar. Men det är svårt. Fast jag måste. Utan knän vill man inte vara.

Nu har min käre sambo vispat ihop våran kvällsmat. Så jag tackar för idag och ber att få återkomma imorgon!

😀

Dag 6

Mintchoklad till frukost. Det låter det… 😀 Mums!
Skulle gå till pendeln imorse, men jisses så trött jag var. Så jag fick ta bussen istället för att hinna i tid. Surt. Men jag fick veta att det är 461 steg till busshållplatsen. Alltid nåt! 😀

Idag är en dag när det känns lätt att pulvra. Sitter på jobbet. Solen skiner. Stegen ökar. Tiden flyger iväg och vattnet slinker ner av bara farten. Härligt!

Satt igår och funderade lite fram o tillbaks med David och jag undrar om jag inte ta mig tusan fick en liten idé. Som det kändes då, så var planen att köra ren kur en vecka och sen köra blandad kur med lite tillskott av protein (främst) i tre veckor. Och så en veckas ren kur o s v
Jag har ingen aning om det skulle vara bra alls – eller dåligt. Eller varför. Men det känns på nåt sätt som en väg att hantera det hela på. Jag vill verkligen köra ren kur, men jag samtidigt att jag vill ha en ”tankens väg ut”… Jag ska köra rent nu så länge jag orkar och allt känns bra – men jag vill ändå ha en plan för vad jag ska göra när orken och lusten helt tar slut.

Att varva veckorna känns för mig som att köra på en ”2-1”-väg. Det är ingen fara om det blir enfiligt ett tag för snart breddas vägen igen.
Det är inte säkert att jag behöver ta till den här metoden sen när jag kommit några dagar till in på kuren och vardagslivet har en annan gång. Men..som sagt..det känns bra att ha en plan.

Heja mig!

Varför cambridge?

Fick en kommentar av ”Blixtras mamma” i mitt förra inlägg och jag började först skriva på ett svar. Men kände att det blev så långt, så jag gör helt enkelt ett inlägg om saken 🙂

Absolut är det olika saker som avgör varför man äter för mycket. Och jag känner mig helt övertygad om att jag har stor koll på mina egna orsaker. Nu för tiden.
1999 deltog jag i ett projekt som hette ”Vilket behov fyller maten” och vi var en grupp på 10 pers som träffades två helger. Däremellan hade vi 5 terapisamtal. Jag kände ett stort förtroende för den terapeut jag blev tilldelad så jag fortsatte hos henne ett par år efter det. För att själv hitta rätt på mig själv och orsaken till mitt överätande och hur det går att förändra.
Innan dess förstod jag inte alls lika mycket om känslor i förhållande till mat som jag gör idag.

Jag är faktiskt själv tudelad inför cambridge. Inte så att jag tror att det är farligt, dumt eller så – utan jag tror att man måste lära sig att leva med maten och hur stora portionerna ska vara osv. Men jag har inte tid just nu att låta det ta den tid det tar. Tyvärr. Jag är 35 år gammal. Har fortfarande en kropp som är snäll och glad trots min behandling med extra tyngd under så många år. Men hur länge kommer den att jamsa med? Jag och David har tänkt oss bilda familj och det kan jag inte göra förrän min kropp blivit mindre.
När jag kapat av den värsta toppen kommer jag mer och mer att övergå till vanlig mat. Vanlig mat med GI som bas. För att sakta men säkert gå ner till jag kommer till en vikt som känns lagom.
För att leva ett liv med pulver är inget roligt liv. Om man jämför med alternativet.

Ett vanvettigt stort fett jättevarmt LYCKA TILL! till alla som kämpar med vikten på sitt sätt. 😀
Heja oss!

Första vägningen

Jag hade inte tänkt väga mig förrän efter en vecka.
Men vem klarar det? Inte jag. Och inte när det gäller cambridgekuren iaf. Då vill man se resultat för att hålla motivationen uppe.
Och vem bestämmer egentligen? Ja, jag tänkte väl 😀

På 4 dagar har jag nu gått ner 6.1 kg. Det känns ju helt galet skoj. 2 kg ungefär är ju vatten. Resten är rent späck 😉 Det ger ju helt klart lite inspiration till att keep up the good work, så att säga…
David fick även han blodad tand, så hans rena kur tar inte slut idag som han hade tänkt…hehe…det går braaa nu.

Jag hittade en fin bok i min nattduksbordslåda. Ett spiralblock med den här fina framsidan.
zooJag fick den i uppmuntringspräxänt (jo, det heter så…) från min gode vän Snikony förra gången jag åt cambridge.
Det var jätteroligt att läsa om hur allt kändes då i början och hur duktig jag var på att stå emot. Nästan allt. 😉
Så det är väl bara för mig att fortsätta skriva i den nu då. Vem kan motstå att skriva i en sån fin bok.
Som om det inte vore nog med själva boken så förärade hon den med en fiiin dikt. Den tänker jag helt fräckt skriva här så ni får läsa den.
Hon är en liten poet, min gode vän och vapendragare!

”En dag blev våran plättu sur
för fläsket satt liksom en mur
Från molnen kom en tråkig skur
På väggen ljöd ett koko-ur
Bak busken satt ett löjligt ljur
Då brast hon ut i ilska pur:
Nu sätter jag all mat i bur
och drar igång en cambridgekur!

För Plättu är en smart filur
och lika envis som en tjur.
Och om hon nu har riktig tur
när frestelserna står på lur
då får hon sig en fin figur
och sagan slutar uti dur”

Ja..den gäller även idag. Koko-uret låter i köket fortfarande och fettet sitter som en mur. Så jag får väl helt enkelt se till att sagan slutar i dur!

Fattar ni?? -6.1 kg! 😀

Dag 4

Blev glatt överraskad imorse över hur lätt det var att kliva upp. Men det var så himla skönt att få göra sig i ordning och komma iväg. Ut. Hemifrån. Bort från den där sjuksoffan. Jag känner mig inte heeelt tipp topp men tillräckligt för att sitta här i några timmar och säga ”God Fortsättning” till de få som passerar min reception idag. Hade förberett mig på att få tokskrapa rutan imorse för den såg onekligen helt infryst ut, men inte heller där stötte jag på motstånd. Det var -17 grader igår så det fanns väl inte utrymme för nån fukt, antar jag. Annars har det blivit väldigt vackert och vitt ute nu, då det har varit fuktigt på dagarna och kallt på nätterna. Frosten ligger som ett litet lager med snö överallt. Man får vara glad över det man får  🙂

Har inte ätit min frukostpåse ännu, men det blir väl inom en timme eller så. Mintchoklad har jag med mig idag. Det är riktigt gott, faktiskt. Den blir så himla krämig också. Det är nog den av shakerna som blir mest som milkshake. Jordgubb kommer som tvåa – men den är inte så god. Har lite svårt för konstgjord jordgubbssmak. Men den funkar… Annat är det med cappuchino (jag tycker inte om kaffe över lag)..eller tomatsoppan de hade förut. Det är inte konstigt att den är borta ut sortimentet. Vet inte varför de plockat bort den, men jag misstänker att de inte fick sälja den alls.


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

juli 2017
M T O T F L S
« Aug    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Fixarflickan