Posts Tagged 'Alanya'

Vad gör vi?

Vad har vi då hittat på hittills om dagarna?
Förutom shopping, restaurangbesök och tupplurar har vi gjort lite olika saker.
En dag åkte vi på en båttur och det är huuur mysigt som helst. Kommer du nån gång hit till Alanya så är det verkligen en härlig tur som man kan göra flera gånger. Leta upp båten Kismetim 2 som ägs av svenska Annika Kocadag (länkar när jag kommer hem för datorn är så knölig). Man får frukost när man kommer ombord och sen en god grillad lunch och ett litet fruktfat på eftermiddagen. Dagen fylls med flera olika badstopp på olika ställen och havet är salt och härligt att bada i. På ett ställe finns en mysig grotta man kan simma in i och har man tur får man se några djur längs vägen. En stor sköldpadda såg vi förra gången vi var här, men den här gången hade vi turen att få se en säl som lekte lite med nån grej den hittat. 😀 Mamma och pappa hade inte samma tur som oss – det enda i djurväg de fick syn på var två döda sköldpaddor som flöt omkring på rygg. 😦 Vi valde att dela upp oss på två dagar för att slippa ta med vår lilla klätterapa på turen. Det skulle kanske gå att ta med honom, men nu hade vi möjligheten att låta honom slippa sitta fastkedjad i selen för att inte ramla ur båten och istället vara en dag med mormor och morfar. Han hade haft det hur bra som helst. Vilket även vi hade utan honom några timmar. Det är så smidigt för man blir hämtad vid hotellet och förd direkt till båten så man behöver inte irra runt och leta sig fram.

En annan dag åkte vi till ett hyfsat nyöppnat hotell som i källaren bedriver en hamam (turkiskt bad). Där blev vi väl omhändertagna och gick nöjda därifrån efter att ha bastat, blivit kaffepeelade, chokladmasserade, tvättade, aromamasserade och ansiktsmaskade. 🙂 En lunch på det och sen var vi redo att återgå till resten av familjen.
Det är väldigt skönt att få göra något utan Niklas mellan varven – om det så bara är att plaska runt i poolen ensam i några minuter – men när man inte är med honom på en lite längre stund så pratar vi ofta om hur han har det och vad han gör. Älskade barn.

Igår var vi till en restarurang som heter STAY som drivs av samma familj som äger båten jag nyss skrev om. Vi var där förra veckan också, men den här gången skulle vi äta en turkisk nationalrätt som heter Tristi Kebab. Det är en rätt man tillagar på indirekt värme i ugnen i lerkärl i ungefär 4 timmar. Man får välja köttsort och vi valde lamm, vilket visade sig vara en vinstlott. Jösses vad gott. Klart den bästa maten jag ätit hittills på resan, och då har vi ändå fått väldigt mycket bra mat.
De är duktiga på mat här i Turkiet tycker vi. Niklas med. Han äter som en häst och allt går ner. Men godast, tycker Niklas, är nog ändå de absolut perfekt mogna tomaterna. Det känns som att de är så goda som tomater nog kan bli. Lätt att bli beroende av.

Chauffören som vi brukar åka mest med här och son vi lärde känna för två år sen när vi var hit heter Hassan och han är en rolig en. Galen på ett bra sätt – passar vår familj utmärkt. 😀
När han hämtade oss till STAY igår (de flesta restauranger har Pick Up-service så att man blir hämtad på avtalad tid för att komma till restaurangen) frågade vi om han hade nån utflyktsidé. Så vi bokade med honom att åka på en liten tur på måndag uppåt i bergen. Återkommer om den resan som säkerligen kommer att vara trevlig. Det brukar vara det här. Trevligt. 😀

Niklas har anpassat sig väldigt bra till livet här. Det är svårt att veta vad som rör sig i huvudet på de när de är så små men jag tror inte att han undrar så mycket om vart det andra livet tog vägen. Det därhemma.
Men jag garanterar att han kommer att bli glad när vi kommer hem och ännu gladare på fredag när han ska få träffa sina kompisar igen. Nog för att mamma, pappa, mormor och morfar är hyfsat roliga mellan varven, men inget går ju upp mot andra barn. Är det något barn som pratar med honom här så blir han så glad så han kvittrar…

Nej nu har jag suttit här och surfat och bloggat i fred alldeles för länge. Nu ska jag väcka den tupplurande delen av familjen.

Annonser

Barnvänlighet

Det verkar som att de flesta gillar barn här i Alanya.
Vart vi än kommer så dyker det ner nån i vagnen som vill gulla och prata med Niklas. Han pratar tillbaks ofta, men tittar undrande mestadels.
En söt tant gav honom en liten gullig turkisk banan hon nyss köpt från marknaden och den tuggade han glatt i sig. På en restarurang blev han kär i en kvinna vid bordet bredvid och hennes mamma (som blev lika kär i Niklas) tog upp honom och han pekade åt henne att de skulle gå ut från restaurangen. Hej då, liksom…jag ska bli turk. 😀
Han flirtar med alla tjejer han kommer åt. När vi äter lunch så delar vi ofta restaurang med lunchande skolbarn som tuggar sin döner kebab och han ska prata med alla. Framför allt tjejerna. Vi är helt ointressanta och han vänder sig om mot oss mellan varven för att ta lite mat.
Han låtsasskrattar och åmar sig för att få deras uppmärksamhet och det får han ju.
Jag har filmat honom om han nån gång skulle neka till sitt tidiga flirtande.
Våran lilla Don Juan.

Bilder kommer när vi är hemma igen – det vill inte riktigt funka som planerat med bildöverföringen.

Turkiet

Så gott som varje dag är det någon som hamnar i min blogg genom att googla på Kismetim II, Annika Kocadag eller Alanya. Jag skrev en del poster från Alanya när vi var där för snart två år sen så det är inte så konstigt. Det var en kanonsemester och jag har längtat tillbaks dit sen dess. Faktiskt varje gång jag ser att nån googlat. 😀
Nu längtar vi ju inte bara till Turkiet – nu ser vi ju även fram emot.
I september smäller det.
Oj vad vi ska bada. Och äta god mat. Och njuta.

Sista dagen

Så har vi då kommit fram till semesterns sista dag. Sitter på en restaurang och lägger ut några sista inlägg och kramar ur det sista av sol och värme innan vi ska bege oss till Antalya och flygplatsen. Väskorna står packade och vi ska sitta här och njuta av den ljumma brisen och intrycken här en dryg timme till.
Jag har tänkt skriva en liten sammanfattning av mina intryck av Turkiet och Alanya på flygplanet när jag har några timmar att slå ihjäl, men jag vill bara tala om för er att jag är på väg hem snart. 😀

Nästa inlägg skickas hemifrån – märkligt men sant.

Ännu mer solbad

Till min stora förvåning har mamma blivit en riktig ”stekare” i den mening att hon helt plötsligt frivilligt lägger sig på en solstol med målet att få färg på kroppen. Jag förstår att ni som känner henne tror att jag fabulerar, men det är dagens sanning. 🙂
Hon har fått riktigt mycket färg de senaste dagarna och det har vi andra också och det är ju lite trevligt så här när det är dags att åka hem till kyliga Sverige igen.  Solen tar bra när man ligger i och bredvid poolen. Är man i vattnet kan man ju vara i solen ett tag, men att ligga på land är ju som att ligga i en bastu efter ett kort tag – även om man ligger i skuggan.
Vi gjorde om samma procedur idag som vi gjorde igår på fömiddagen, men istället för kycklingstället gick vi till McDonald´s. Jag testade nåt som hette McKöfte och det var riktigt gott och smakrikt. Inte riktigt nåt som jag förknippar med det stället i normala fall. 🙂

Tillbaks till hotellet för en ny session vid poolen innan vi tog lite siesta innan dagens fikaställe skulle utforskas. Precis bredvid hotellet finns ett stället som heter Crown Café. Ett lite märkligt ställe som inte alltid är öppet, och när det väl är det så är där inga kunder. Men man ska inte dö nyfiken så vi gick dit. En jättefin meny hade de med massor av olika saker i, men vi fick veta att det enda de hade att servera var chokladsufflé. 🙂
Vi beställde lite olika kaffe- och isdrinkar och varsin sufflé. Det dröjde inte länge innan kyaren kom ut igen och sa att han bara hade tre suffléer. ”I only have three, is that enough?” Hahaha…ja..vad skulle vi säga? 🙂
Det var väldigt fint på det här stället och allt var matchat och kändes ordentligt, men de hade verkligen inget i köket att servera.
När fikat kom in så visade det sig att det räckte mer än väl med tre suffléer och allt var supergott! En erfarenhet rikare och ett minne att skratta länge åt har vi fått. 😆

Pappa har köpt en turkisk kokbok översatt till engelska så nu får vi se om köket hemma hos de snart kan stoltsera med turkisk mat också. Han har även köpt köfte-kryddor så det finns hopp 🙂 Vi har verkligen ätit jättegod mat här – inte nånstans har vi blivit serverade mat som bara varit ”sådär”. Nu blir det hem och ltea restauranger som säljer turkisk mat.

Eftersom vi hade bestämt oss för att äta den sista middagen på det bästa stället så åkte vi ju tillbaks till Sultan Sofrasi för en repris av den underbaraste matupplevelsen på länge. Det var lika trevligt som vanligt och kvällen avslutades med att jag vann rummyomgången. Nu är spelet nerpackat och mamma och pappa hoppas på bättre tur på hemmaplan.

Det är väldigt många katter överallt här i Alanya. Tydligen så är det så att staten håller efter herrelösa hundar, men katterna bryr de sig inte om. Små och söta är de – skulle gärna stoppa en i väskan och ta med hem. 🙂
Igår på restaurangen var det 5 stycken inne som fick lite mat.

Imorgon åker vi hem. Overkligt!!

Sol och pool

Efter frukost lade vi oss vid poolen och solade lite. Fram tills nu har jag använt solskyddsfaktor 20, men nu tog den slut så vi köpte en 12:a för att bli lite bruna. 🙂 Eftersom jag är vit som en fiskbulle i normala fall så har jag varit lite försiktig här i supersolen. Vi badade och njöt av solen i ett par timmar drygt tills det blev dags för lite lunch. Mamma och pappa åt lammspett i poolrestaurangen, men jag och David klädde på oss och gick till ett kycklingställe vi passerat många gånger. Det hette Jimmy´s Fried chicken så jag blev en aning förvånad när det inte fanns ett enda ord engelska på menytavlorna, men eftersom det fanns både bilder och kroppsspråk att tillgå så fick vi det vi ville ha ändå. Trots att det är så många turister här i Alanya måste jag säga att kunskaperna i engelska är väldigt bristfällig. Maten var jättegod och av samma stil som på KFC – Kentucky Fried chicken. Mätta och nöjda promenerade vi hem igen via apoteket för att köpa nässpray till David som har blivit lite förkyld. Lite mer bad och sol innan vi gick upp för lite siesta innan vi skulle gå till vårat första baklava-fik för att prova nåt nytt. När vi var där förra gången såg vi hur de gjorde några baklavagrejer i små tallrikar på gasspis och det såg spännande ut, men då hade vi ju redan ätit och lade det hela i minnesbanken istället. Men nu var det så dags att prova. Det var en slags mindre söt baklava som heter Künefe och som ser ut lite som en baklavaomelett fylld med en speciell sorts ost. Jag frågade vilken, men det var ingen vanlig ost utan en som bara används till just det här fick jag veta. Till det hela serverades vi en turkiskt glass som är så seg att man äter den med kniv och gaffel. Jättelen och god är den – man får lite krossad pistage strödd ovanpå också. En av receptionisterna på hotellet berättade att den här jättegoda rätten (både baklavan o glassen) kommer från en viss del av Turkiet och baklavn säljs bara på det caféet där vi var. Inte undra på att de såg ut som frågetecken på ett annat café vi var på. 🙂

Eftersom David är lite förkyld så duschade han och var kvar på rummet medan vi andra badade en sväng till. Det är så himla skönt att bara flyta runt i bassängen och filosofera. Sen var det dags för en liten siesta till i väntan på att gubben med mamma och pappas skinnjackor skulle komma – vilket han gjorde vid 20-tiden. De var perfekta och precis som de tänkt sig. Det var ju himla bra det!
Dagens middag åt vi på en kinaresturang i närheten och de hade god mat och det var trevligt med lite ombyte på menyn. Imorgon ska vi tillbaks till Sultan Sofrasi för semesterns sista middag och det ser vi alla fram emot. Godare mat har vi inte ätit under de här två veckorna. Pappa ringde Hassan för att höra om han kunde boka bord åt oss och när han hörde att vi ville dit igen så blev han så glad så han kommer och hämtar oss och äter med oss imorgon. Najs.
Ännu en dag till ända. Och ännu en kväll med spö för mamma och pappa i Rummy. Men de börjar ta sig. Kanske får vi smisk innan vi kommer hem. 😀

Kismetim II – båtturernas drottning!

Kl 9.20 stod vi iklädda badkläder och med handduk och cyklop (+ snorkel för min del) redo för ännu en dag på havet. ”Vår” chaufför Hassan hämtade oss och tillsammans med en massa norrmän klev vi ombord på båten. Resan var av exakt samma typ som i onsdags och den var precis lika härlig. Annika som äger båten Kismetim II är väldigt trevlig och jag önskar att alla som åker på båtturer fick ha det lika bra som man har ombord med henne och besättningen. Båten stannar 6 gånger för att bada och vattnet är enormt skönt. På vissa ställen är ytvattnet så varmt så det känns som att någon hällt i en hink varmvatten.Maten smakade jättegott och att sitta där med benen hängande på utsidan av båten med solen rakt i ansiktet ätandes på en färsk söt vattenmelon klår en hel del. Såna stunder ska man ta vara på och minnas de dagar när solen inte riktigt skiner.
Mamma som tidigare varit lite kritisk till att åka till turkiet har nu helt ändrat åsikt. Det smids planer om en återresa…ett ganska bra betyg det
Varför hon åkte hit ändå trots sitt avog? Jo..om David nu så gärna ville ha svärmor med på en resa så skulle hon minsann passa på! 😀
Turen varar mellan 10-17 så man får sin beskärda del av sol, bad och vind. Ändå är det lite trist att kliva av för det är så jätteskönt att vara ute till havs här. Men det kommer fler resor..och fler turer. 🙂
Bussen släpper av oss på hotellet igen och nu sitter vi i det svala sovrummet och har lite siesta. David spelar PSP och vad jag gör kan ni ju räkna ut. 🙂 Snart ska jag lägga mig ner och titta på när han spelar..jag är nog bra märklig, men jag tycker faktiskt att det är lite mysigt. Och när jag tröttnar så är det bara att blunda och slumra in. Siesta, it is!

Senare:
Gissa om jag somnade?! Jag sov så hårt att jag inte ens hörde den märkliga dörrklockan som finns till alla rum när mamma ville låna en pincett. Masade mig motvilligt upp för vi skulle ju ut och äta middag. Vår vän Hassan hämtade oss kl 20.30 för en färd till hans favvorestaurang. När vi pratade om restauranger igår på utflykten så ville han ta oss till det här stället. Det heter Sultan Sofrasi och var ca 10 minuters bilväg från oss. Där satt både lokala turkar och turister och alla såg lika nöjda ut. Priset var väldigt bra och maten…jag säger bara maten. Vi hamnade i förstadiet till himmelriket bara när förrättsmezen bars in.Det obligatoriska brödet med tre såser till – sallad och turkisk pizza skuren i små bitar. David utmämnde pizzan till det godaste han ätit i pizzaväg och det vill inte säga lite. 🙂
Så kom då maten in. Hassan hade beställt lite av varje (det kändes som att han tagit in en av varje grej på menyn) och vi åt med god aptit. Det är synd att man blir mätt. Jisses vad gott!! Grytor av olika slag serverade i små wokpannor, kyckling och lamm på nåt bröd, rullader med nötkött o kyckling i såser med stekta champinjoner och annat smaskigt. ja..vi åt tills allt var slut och till sist satt pappa med ett bröd och sög upp den goda såsen i den smarigaste grytan och jag frågade kyparen om man fick slicka skålarna. Hahahaha…. 😆
Kyparen hette Ahmed, men vill gärna att man säger Ahhhhhmed med ett långt H som när man suckar njutningfullt. 🙂 Precis som så många andra som arbetar med turister här var han supertrevlig och vi hade mycket trevligt där med honom och Hassan.
På torsdag kommer mamma och pappas jackor att levereras och då kommer eventuellt Hassan också, ifall inte jackmannen hittar, men annars får vi träffa honom nästa gång vi kommer hit. För hit ska vi igen. 🙂 Ska ni hit – hör av er, för jag har telefonnumret till en superchaufför!!

RummyVi tog en god drink och surrade med hotellets trevliga personal innan jag och David klådde mamma och pappa i en omgång Rummy igen. När ska de lära sig att vinna?? 😀
Nu ska vi smörja in lite aloe vera på lite smått röda solbrännor – imorgon blir det bl a besök på ett nytt Hamam som vi blivit rekommenderade.


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

september 2017
M T O T F L S
« Aug    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Fixarflickan