Archive Page 2

Övergivna

image

Vi åker på semester i 2 veckor och ringarna får inte följa med. De har blivit för stora. Hemma till vardags funkar de hjälpligt, men jag har varken lust att tappa de i en bassäng, på en marknad eller lägga de kvar på hotellrummet. Då ligger de bättre hemma och min man kan passa på att låtsas att han är på kärlekssemester med sin sekreterare. 😀
Att ta in titanringar är inte det enklaste och inte heller helt gratis, framför allt inte med stenar i, så det är inget jag gärna gör mer än en gång. Därför får jag nog vänja mig vid att vara utan dom till jag gått ner färdigt.
Trist men sant.

Annonser

Omställning

Jag har försökt leta efter en bra bild på nätet som kan illustrera de 75 kilon som jag blivit av med, men jag lyckas inget vidare. Men jag tror att du nog kan ha en idé hur mycket det är ändå. På vilket sätt man än väljer att jämföra det så är det ju en ofattbar mängd med kilon. Jag har svårt att ta in det och fatta. Och om vanligt har jag svårt att begripa hur man kan gå ner så mycket men ändå svara: ”Jovars – jag märker ju av det lite nu och då” när folk frågar om jag inte känner en stor skillnad.
Även om det har gått fort så har det ju skett successivt trots allt, så jag har vant mig allt eftersom. Men visst, tänker jag efter så är det såklart på flera punkter jag märker av min viktminskning. Fast det är ju inget jag tänker på till vardags eftersom jag har fullt upp med att vara den person jag alltid varit.
En sak är säker och det är att jag hade aldrig klarat av att dansa linedance lika enkelt med min ursprungsvikt som jag gör nu. Det kräver kondition, vilket jag iofs saknar, men framför allt tror jag att mina knän hade börjat grymta om jag skulle gå, vrida och greja i 1½ timme i streck. För att inte säga hur svettig jag skulle ha blivit. Men det är ju en sak som kräver eftertanke för att komma på, eftersom jag inte upplevt linedance när jag var som störst. En annan sak är att när jag ser mig själv avspeglad i fönstret när vi dansar så ser jag ju att jag inte ser så klumpig och stor ut som jag på nåt sätt tror att jag gör.
Jag har fortfarande kvar en oproportionerligt stor mage som jag hoppas bli befriad ifrån i sinom tid, men i övrigt så är det faktiskt så att jag är normalfet. Det är egentligen inget märkvärdigt med min kropp idag sett i jämförelse med andra normalfeta människor. Jag är så van att sticka ut som den fetaste i omgivningen (åjo, det är med sanningen överensstämmande eftersom många i min dåvarande storlek inte lever värdiga liv utan håller sig undan) men så är det inte riktigt nu.
Jag tittar på vågen och försöker smälta att det inte är så oerhört många kilon kvar nu tills jag blir tvåsiffrig. Det ÄR inte otänkbart. Jag försöker också smälta att jag inte väger så mycket så att man baxnar när man tänker på siffrorna och ser framför sig en person i rullstol med diabetes och svår muskelvärk. Istället ser jag en siffra som inte smakar illa. Den bara är.
Skulle jag bli av med min mage och annan lös icke önskvärd hud så skulle jag ha en fullt frisk acceptabel kropp. Svårt att ta in.

75 kilo. Ta mig tusan.

Linedance

Jaha. Då har jag visst anmält mig och börjat på en nybörjarkurs i Linedance. Jag har länge varit nyfiken på om det är kul och nu när vi flyttat så har vi en klubb i närheten så jag slog helt enkelt till.
Linedance är väldigt förknippat med country men man kan dansa till vilken musik som helst och det som tilltalar mig är nog själva grejen att många gör samma sak samtidigt.  Jag är barnsligt fascinerad av exempelvis parader och sånt där många gör synkade övningar.
Hur synkat det ser ut när vi tränar är en helt annan sak, men det var precis så roligt som jag tänkt mig. 😀 Vi håller på i 1½ timme och det går åt en del vatten kan jag säga. Det blir några steg under en lektion och vi blir alla svettiga vilket känns riktigt bra faktiskt. Motion när den är som bäst – när man har roligt under tiden och klockan går utan att man hinner reagera. En stor fördel med linedance är att man dansar själv. Man gör sina egna misstag, hoppar in igen om man tappat bort sig och ingen behöver vara beroende av att alla gör rätt hela tiden. Passar mig utmärkt!

Jag tänkte länka in några av de nybörjardanser som vi lärt oss hittills:

Återbesök efter operationen

Igår var jag på återbesök på Akademiska i Uppsala efter min operation. Nu är det drygt ett år sen jag låg där under kniven. För ett par veckor sen tog jag 10 rör med prover och nu skulle jag få se resultatet av det plus ett möte med dietisten. Proverna såg hyfsat bra ut – jag behöver lägga till en kalium och en kalcium varje dag men både järn och albumin låg på bra nivåer. 
Blodtrycket låg på 120/80 och det såg helt enkelt ut som att min kropp mår finemang. 😀

Hur gör man det?

På avdelningen där Niklas går pratar pedagogerna med stödtecken eftersom han har några kompisar där som inte kan prata så bra pga exempelvis autism. Igår kom jag dit till mellanmålet och vi skulle äta tillsammans. Jag frågade honom om han ville ha vatten eller mjölk och han ville ha mjölk. Sen frågar man mig: Mamma, hur gör man mjölk? Jag var precis på väg att förklara att den får vi från korna när han plötsligt gör tecknet för mjölk med sina händer. Hahaha..jag blev allt lite paff. Det är hög tid att jag börjar lära mig att teckna lite.  

Mer förskola

Imorse när vi åkte till förskolan tyckte Niklas att jag inte behövde lämna honom själv där alls för det gjorde jag ju faktiskt igår. Jag sa att jag ju kommer att börja i skolan snart och att han ska vara där själv varje dag, men han tyckte verkligen att det räckte med gårdagen. 
Nu blev det ju inte riktigt som han planerat utan jag gick hem på förmiddagen och så var han kvar där själv och åt lunch. Först är han ju ledsen när jag går, men det är över fort. Däremot så blir han lite ledsen när det är dags att byta aktivitet från läsning till pussel eller utgång t ex. Han hade suttit och tittat lite först idag när de andra barnen började äta men sen kom han igång och åt en rejäl portion. Det var ju inte mindre än hans favoriträtt kyckling och ris som serverades. 🙂
Det är bara han som har ett sovbehov på dagarna men de håller på att fixa iordning en myshörna så de kan läsa lite och så att de av treåringarna som behöver sova kan göra det om de vill. Idag hade han inte sovit alls såklart så det blev en tidig kväll här hemma. Jag hann inte ens somna med honom som vanligt eftersom han somnade under tiden som jag läste. Typiskt. 😉

Imorgon ska vi på 80-årsfest och det ska bli trevligt. Det är alldeles för sällan det är fest, måste jag säga. 

Ha en trevlig helg, alla! 🙂

Och jo…förresten…den muntliga examinationen tog jag och sket högaktningsfullt i utan tar den i november istället. Jag hann inte förbereda klart helt enkelt och eftersom jag är vuxen och bestämmer själv så gjorde jag det. Jag älskar att bestämma över mig själv. 😀

Inskolningsdags

Ja så har vi då kommit till den riktiga inskolningen. Vi har varit och hälsat på kanske 10 ggr totalt så att han har fått vänja sig vid barn och pedagoger och det har helt klart varit ett vinnande koncept. Under sommaren har han utvecklat en mammighet som vi inte tidigare upplevt. Han vill inte lämna mig någonstans utan ska följa med mig vart jag än ska och vad han än gör för roligt när jag ska åka. 
Han är i grunden ett väldigt tryggt barn och som tur är så går det att förbereda honom på det mesta. Men att jag skulle lämna honom en liten stund själv på förskolan var otänkbart. Jag gillar inte alls att lämna ett skrikande barn, men i hans fall så är jag övertygad om att han behöver få se att det går superbra att vara utan mig. Han hade ganska direkt börjat måla en halv miljon teckningar till mig och sen satt han tillsammans med några andra barn och lyssnade på Bamse. Det lästes böcker och de lekte med utklädningskläderna när jag kom tillbaks. Han var helt inne i leken när jag visade mig så han fortsatte en liten stund. Han konstaterade att han hade gråtit när jag gick och vi pratade om att man absolut får vara ledsen och att det är klart att man saknar de man tycker om. Men att jag alltid håller vad jag lovar så givetvis kom jag tillbaks. Flera gånger sa han på sitt gulliga vis: Mamma, tack för att du kom tillbaks. 🙂 
Han är väldigt tacksam för allt möjligt och frågar snällt och tackar både nu och då. David skulle till vårdcentralen imorse så han släppte av oss på vägen och då säger Niklas glatt: Här är min förskola! Tack pappa för att du skjutsade oss!
Imorgon är planen att han ska äta på förskolan utan mig och vi får väl se hur det blir. Han trivs iaf väldigt bra och det finns så mycket kul att göra där, tycker han. Pedagogerna känns bra och inget är liksom omöjligt. Idag ville han måla ute med pensel och vatten och givetvis fick han det fast det snart var dags att gå in och äta mat. Det är samma med andra saker – det känns aldrig stressat utan de gör saker och ting på bästa sätt så att det ska flyta på så bra som möjligt. 

Igår fick jag veta att jag ska sammanfatta en grej jag skrivit och prata om det i 5 minuter på en muntlig examination nu på lördag morgon. Jo men hejsan. Ingen inskolning för mamman, tydligen – här är det snabba ryck som gäller. 🙂
Jag hoppas att det går bra och att jag hinner för jag vill inte ha den där lilla skitgrejen släpandes i evigheter. 


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

november 2017
M T O T F L S
« Aug    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Fixarflickan