Archive for the 'Positiva effekter' Category

Övergivna

image

Vi åker på semester i 2 veckor och ringarna får inte följa med. De har blivit för stora. Hemma till vardags funkar de hjälpligt, men jag har varken lust att tappa de i en bassäng, på en marknad eller lägga de kvar på hotellrummet. Då ligger de bättre hemma och min man kan passa på att låtsas att han är på kärlekssemester med sin sekreterare. 😀
Att ta in titanringar är inte det enklaste och inte heller helt gratis, framför allt inte med stenar i, så det är inget jag gärna gör mer än en gång. Därför får jag nog vänja mig vid att vara utan dom till jag gått ner färdigt.
Trist men sant.

Provtagning och vägning

Var till VC imorse för att ta prover inför kommande årskontroll på Akademiska. Sköterskorna var inte vana med såna patienter tydligen för det blev en väldans uppståndelse över de 10 rör som jag skulle lämna. 🙂 Eftersom jag nu bor i Sthlms län men har mina kontroller i Uppsala så hade jag med mig provremisser och det skulle klistras lappar och greja som värsta julpysslet. När man får remisser inom samma län så sköts mycket mer via datorsystemet.
Letade upp en våg och kunde glatt konstatera att jag nu gått ner 70 kg. 🙂 Märkligt och ofattbart, men inte speciellt störande alls. :mrgreen:

Tjohooo!

image

Jag har förflyttat mig till mitt paradis på jorden – mitt älskade spa. Det är sjätte gången jag är här och det är så fantastiskt mysigt. Min vana trogen så packade jag med mig min morgonrock eftersom jag aldrig kan ha såna som ligger framlagda fint på sängarna. Blev dock lite sugen på att testa och döm om min förvåning när den passade. Ja, den är väl långt ifrån rymlig, men den går både att stänga och visa sig bland folk i.
Herrejösses – jag går ju från klarhet till klarhet. 😀

Känslan…

…att väga mindre än någon.
Inte mindre än skräckexemplen på TV som inte sett dagsljus på 5 månader och som behöver tvättas i sin säng. Mindre än såna jag känner. Inte känslan av triumf. Inte känslan av ”hahaaana”. Inte känslan av nedlåtande.
Känslan av märklighet. Känslan av overklighet. Känslan av att allt är på låtsas.

Fyrtio, 40, Förrti!

Ännu ett delmål avklarat.
40 kg är borta nu.

Var på 3-månaderskoll i Uppsala igår och allt såg väldigt bra ut. Järnet såg bra ut, faktiskt t o m högre än vid op trots att jag då åt två tabletter per dag och nu inga alls. Märkligt. Åt blodfettsänkande en kort tid innan op men har struntat i det nu efteråt. Jag ville se om de verkligen behövdes. Det gjorde de inte. 🙂 Det enda jag fick med mig hem var att mina matportioner ska vara större. Mer protein. Ja jösses, när bad nån mig äta mer sist? Får försöka.
Fick även kalk utskrivet för det gör de på rutin i Uppsala efter tre månader.

Så jag åkte nöjt hem med OK-stämpeln lysandes i rumpan. 😀

Några bilder

image

Hittade en rolig app till mobilen. Jag låter bilderna tala för sig själva. 😀

Fakiravslut

Ja..så har almanackan slagit till och gett oss ännu en måndag. Och för den som just har avslutat en period med fakirkost med vägning på måndagar så är det en ganska bra dag. 🙂
Jag kommer att väga mig igen på fredag för att återgå till gamla invanda rutiner och dels för att ha ett hum om hur det gått i Turkiet sen.

Hur har det då varit att äta så här i tre veckor? En liten sammanfattning:

Jag har så svårt att förstå att jag under de här veckorna inte har ätit mer än mina tre mål om dagen. Visst, nån kväll kanske jag har tagit en tugga av en fläskkotlett men inte mer än så. Jag har inte ätit nånting alls förutom ägg, kött, kyckling, majonnäs, smör, räkor, Davids vansinnigt goda egna bearnaise och vatten. Vanligt kranvatten såklart, men också mycket smaksatt mineralvatten.

Jag har varit på café – ätit räkmacka utan macka.
Jag har varit på restaurang några gånger och beställt bara kött och bea och/eller smör. Har noga kollat om de har smör eller margarin.

Att jag inte har ätit någonting alls förutom tre måltider under så här lång tid aldrig hänt förr under mina 36 år.
Det känns märkligt, men väldigt skönt. Och en inte helt trist bieffekt är att det varit billigt. 😀 

Det har varit väldigt nyttigt för mig att fakira några veckor på flera sätt. Flera insikter har jag fått som har varit goda och som jag skrivit om tidigare. Den absolut största vinsten (dels med fakiren men även med LCHF i stort) är att jag för första gången känner att jag har förstått hur kroppen fungerar. Och att jag lätt som en plätt kan påverka den med vad jag stoppar i mig.
Hur ska man kunna förstå vad man gör för fel när man ska äta ”allt i måttlig mängd”? (Själva uttrycket gör mig lite sned – man kan inte förutätta att alla tål samma saker, framför allt inte sånt som från början inte existerat i vår kost). Jag har aldrig nånsin kunnat förstå hur man ska kunna veta vad som är ”lagom” mycket mjöl, socker och fett för att gå ner i vikt. Och jag har aldrig heller förstått t ex varför jag som alltid har vägt mycket mer än maxpointsvikten på VV ska äta lika mycket som dom som väger 50-60 kg mindre än jag.

Men nu förstår jag. Och jag äger den totala makten över min egen kropp och bestämmer helt hur den ska må. För första gången i livet. Skrattande Aldrig mer kolhydratbantningar eller andra svältmetoder. Nu äter jag mat som jag är avsedd att äta och se så bra det går.

 Utomlands kommer det sannerligen inte att fakiras. Där kommer det förutom bra mat drickas en och annan drink och ätas färsk frukt, men jag ska hålla mig till små avsteg. Inte börja tugga godis eller en massa andra onödiga saker. Men jag vill  inte åka till så mycket färsk frukt för första gången i livet utan att smaka. Och jag ser det inte som ”fusk” för vem bestämmer reglerna? Jag. Och i reglerna ingår semesterfrukt i Turkiet. Skrattande

Viktnedgången för fakiren är 9.4 kg och det är ju helt otroligt bra. 😀 Jag har nu minskat totalt 31,4 kg i vikt och det är lika mycket som den här:

31,4 kg
Igår kväll åt jag trädgårdens hallon, smultron och lite vispad grädde. Blev ungefär 8g kolhydrater. Hade jag inte gjort i ordning tallriken själv skulle jag ha misstänkt att både grädden och bären var sockrade. Men det är klart..har man inte gött smaklökarna med socker/kolhydrater/stärkelse på 21 dagar så känner man det söta i det som faktiskt är sötat av naturen.

Jag kommer säkerligen att köra några fakirveckor nu och då framöver i livet, men mestadels kommer det vara vanlig LCHF. Det känns vettigt med tanke på min stora viktnedgång. Jag vill inte rasa allt för fort. Det är inte nyttigt för varken kropp eller själ.

Veckans resultat

Ännu en vecka har gått – helt otroligt vad bra den här kosten passar mig. Det fungerar jättebra att äta på restaurang också och det känns viktigt för den sociala delen. Att fika är heller inga problem – jag beställer en räkmacka utan macka, bara. 🙂
När den här veckan har passerat kommer jag att trappa upp lite med kolhydraterna. Men jag ska försöka hålla mig under 10g/dag. Det räcker till lite grönsaker och lite mejeriprodukter. Min prio kommer att ligga på att äta blomkål, broccoli, bär, grädde och creme fraishe. Då kommer min meny att kunna utökas avsevärt. Inte för att det behövs fysiskt utan för att jag inte ska tråkas ihjäl. 😀

Vågen säger -1.4 den här veckan och jag är jättenöjd! Har samlat lite extra vatten nu här i dagarna men det försvinner snart. Som det alltid gör några dagar i månaden.

Vad har jag då gjort för upptäckter mer än att vikten minskat?
Den största insikten är att det inte alls är fettet och köttet i en stor middag som tidigare gjort mig äckelmätt och däst. Utan kolhydraterna – främst då i form av potatis och sånt. Jag har ätit stora (som i 3-400g) köttbitar med vitlökssmör och/eller bearnaise och blir inte mer än ohungrig medan mitt sällskap blir sådär dästa som man lätt kan bli efter en grillmiddag.
Det där med att känna sig ”ohungrig” och stanna där – är en vanesak. Men jag har under de här två veckorna blivit ganska duktig på det.

Nästa insikt hör ihop med den där ohungrigheten. 
Jag kan äta middag klockan 18 och känna mig sådär ”har jag ätit eller?”-mätt och sen inte alls känna nåt sug efter nånting förrän det är dags att äta frukost igen. Det skulle aldrig i världen hänt tidigare.
En vana som sitter i som jag noterar mellan varven är att jag direkt efter en middag känner efter om det finns plats för efterrätt. Och det gör det alltid eftersom jag inte är pösmätt. Men jag klarar mig fint.

Jag tycker att det är så skönt att avdramatisera mat och ätande. För egen del. Serverar gärna körsbärspaj till mina gäster och vill att maten ska smaka gott och att det ska finnas allt möjligt smarrigt. Det är mitt val att äta som jag mår bäst av – och tro mig, det går att umgås utan att alla äter samma sak. 🙂

Avgiftning pågår

Då har man överlevt ännu en långhelg. Jag vill verkligen vara ledig oftare så jag hinner träffa familj, vänner och släktingar mer.
Svärmors 50-årskalas avlöpte mycket bra. Vi hade väldigt trevligt bordsällskap och hjärnorna fick vi träna med knep och knåp och de obligatoriska sångerna var med.  😀

Rent kolhydratmässigt har den här helgen varit en mindre katastrof. Värre hade det sannerligen kunnat vara, därför hamnade den på ”mindre”-delen av skalan.  Vi har bl a ätit popcorn, glass, paj, choklad, potatis, bröd och druckit cider, vin och bubbel. Inte i några enorma mängder men ändå. Det har passerat rakt in i systemet och nu får det verkligen vara nog på frosseriet.
Kolhydrater har den elaka förmågan att vilja samla på sig kompisar så fort de träffas. Har man tagit in ett litet gäng i kroppen så vill de genast att man ska bjuda in systrar och bröder från alla kolhydrathyreshus i närheten. Nu är det dags att låsa dörren igen för det är faktiskt JAG som bestämmer. Och jag vill inte bli kolhydrattrött, samla på mig vatten eller gå upp i vikt. Sådetså!

Det känns verkligen som ett mirakel att jag redan efter några dagars mindre bra ätande känner att det får vara nog på smasket. Jag vill känna mig pigg, lätt och lagom mätt. På bra saker. Och tänk så himla praktiskt det är när man lyssnar på vad kroppen egentligen vill.

Igår när vi åkte hem så skulle vi bara titta in en snabbis till Davids morfar för att hjälpa till med en fjärrkontroll. Men när vi kom dit tog vi oss inte därifrån för det fanns ingen luft i höger bakdäck. Morr.
Sen råkade det bli så att låsbulten som satt där gick i bitar när den skulle skruvas loss. Vilket gjorde det en aaaaning svårt att byta  till reservhjulet. Jag tror att bilen helt enkelt vägrade åka runt med reserven på…
Jag fick skjuts till en mack och så fyllde vi däcket med reservhjul på burk. Det funkade ett tag, men vi fick stanna flera gånger längs vägen hem för att fylla på. Imorgon ska våran däckmek få ta hand om sörjan. Två av sommardäcken har samma problem så de ska också få sig en duvning på samma gång – och monteras på bilen. (Jag vet inte vad i allsin dagar jag gör med mina däck som bara vill pysa luft). Ska bli skönt att få det ur världen. Bilar ska bara fungera, liksom 😀

Det regnade imorse när jag skulle till tåget så jag valde bort cykeln mot buss. Men tji fick jag. Bussen gick för tidigt och for framför min näsa…så det blev till att gå hem och ta cykeln ändå. Jag fick en liten miniprommis och det var ju bra. Har tagit en härlig lunchpromenad också så nu känns det jättebra.
Jag är på banan! 😀

Hur tänkte jag där?

Om man har gått ner dryga 22 kilo och sätter sig och beställer kläder, exakt HUR tänker man när man klickar hem samma storlek som man hade innan???

Nåväl..det finns symaskin. Och vissa av dom funkar bra. Vem vet – det kanske kommer bilder så småningom. Om jag är på det humöret 😀


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

juli 2020
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Fixarflickan