Archive for the 'Överviktsoperation' Category

Specialistmödravården

När man har gjort en överviktsoperation och efter det blir gravid så är det noga att man kollar upp vad som gäller beträffande kontroller under graviditeten. När det gäller Gastric Bypass har jag inga erfarenheter och jag vet att exempelvis min mödravård inte per automatik skickar mammor vidare till specialisterna. Men det som är helt klart är att man måste leta efter information själv så att man är säker på att allt går rätt till. Efter en duodenal switch-operation är näringsupptaget så förminskat så det finns all anledning att få en remiss till specmvc, men man ska inte tro att det sker per automatik. Tvärtom kan man få kämpa som tusan för att det ska komma hem en liten kallelse från mottagningen. Ja, alltså, det är inte mottagningen i sig som tjafsar utan det är remitterande läkare och barnmorskor på den egna mödravården som bara bestämmer sig för att säga nej. Utan att leta upp korrekt information och utan att bry sig om att mamman själv är påläst och kräver det hon vet är nödvändigt och kanske till och med livsnödvändigt för henne och barnet.

I mitt fall så gick jag glatt till mvc för ett inskrivningssamtal och bad om en remiss. Barnmorskan var positiv och ville göra allt i hennes makt för att hålla koll så att allt går rätt till. Så en remiss till mottagningens läkare fick jag sen för att få min remiss. Trodde jag. Men se där högg jag i sten. För han tyckte absolut inte att jag behövde remitteras vidare utan prover kunde han själv ordinera, minsann. Att jag sedan ville ta ett proteinprov (albumin) tyckte han var nonsens och skrattade lite hånfullt åt mig. För jag hade minsann ingen proteinbrist och ”du är ju gjord av protein”. Sen hävdade han (helt felaktigt) att barnet absolut får i sig det som behövs och att om jag nu mot all förmodan skulle få proteinbrist så märker vi ju det när jag får ödem. (!) Om jag inte har så det räcker så kan barnet inte alls få i sig det som behövs och det har funnits flera exempel på barn som fötts fullgångna med en födelsevikt på knappa 2.5 kg. Det har även funnits exempel där både mamma och barn varit illa däran i näringsbrist. Så nej, det är inte så enkelt.
Dessutom tittade han i mina papper och konstaterade om än mer hånfullt att Niklas minsann inte var nån liten bäbis när han kom ut så att det skulle finnas nån risk för ett litet barn den här gången såg han som otänkbart. Jovisst – om det inte vore så att jag den gången vägde 178 kg vid förlossningen och inte hade den lilla detaljen med bara 1 meter tunntarm som tar upp näringen från det jag äter.
Jag insåg det omöjliga. Sa hej då och gick hem. Arg som ett bi.
Direkt ringde jag till Akademiska i Uppsala där jag gör mina årliga kontroller och rådfrågade en sköterska där. Hon skickade direkt en remiss för provtagning och så skulle en läkare kontakta mig efter nån vecka. Den grundremissen hon skickade fanns det 30 kryss på. Den remiss jag fick från läkaren på mvc innehöll endast 10.
Läkaren ringde upp mig och jag fick mina resultat. Han tyckte såklart att jag skulle remitteras till specmvc, men de på Ackis har ju inget med min graviditet att göra. Jag förklarade att allt jag önskade från dom var provresultat och lite ”kött på benen” i frågan. Beträffande albuminvärdet så låg jag på 34 och riktvärdet är 36-42 så det var ju ingen fara. Men det behöver ju kollas upp så att det inte sjunker mer. Ett allt för lågt värde är betydligt svårare att hämta upp än ett litet.
Ringde tillbaks till mvc och fick ännu en tid till den där oerhört trevliga läkaren. För att man skulle lämna en lapp till honom och få gubben att skicka in en remiss var helt omöjligt. Man kan säga att jag var något överladdad när jag återigen gick in till läkaren. Han ifrågasatte återigen mitt behov av remiss men jag konstaterade bara att jag inte kan se nån anledning för honom att neka mig det och att mitt albuminvärde inte är vad det borde. Och att Ackis sagt att det på specmvc jag hör hemma under min graviditet. Han sa ingenting alls – han bara vände sig om och började skriva på remissen i tystnad. En hel rad skrev han. Sen sa jag tack och gick min väg.

Väl på specmvc fick jag träffa överläkaren där och hon var först lite förvånad över den korta remissen utan nåt vidare innehåll, men såg sen vem läkaren var och sa att hon kände till honom. 😀
Hon tyckte absolut att jag skulle komma dit och det kommer att bli flera tillväxtultraljud och provtagningar.

Man ska således inte bara tro att de som säger att de har koll faktiskt har det. Man ska stå på sig och stå upp för sig själv och det man känner är rätt.
Så är du DS-opererad, gravid och läser det här – skaffa dig en remiss till specmvc. 😀

Annonser

3 blir 4 på 2 vis.

Nu har sonen äntligen bytt ut sitt 3-årsliv mot ett betydligt mer efterlängtat liv som 4-åring. Igår skedde förvandlingen och det var med glädje han tog emot sina gäster och bjöd på hamburgare och chokladtårta i den för dagen solbeprydda trädgården.
CAM00053

Det var den ena förvandlingen i familjen. Den andra är att vi i oktober kommer att gå ifrån att vara en familj på 3 till en på 4. 😀 Det känns oerhört avlägset på nåt vis och det kan säkerligen bero på att vi inte gått ut med nyheten till någon alls innan förra helgen. Varför vi valde att göra så kommer i ett senare inlägg. Att vara gravid och opererad ställer lite större krav på kontroller än under en ”normal” graviditet och det kommer jag också att skriva en del om framöver. Det kryllar inte på nätet av bloggande gravida duodenal switch-opererade så jag tar mitt ansvar och lusar ner er lite med mina erfarenheter.

Terminens sista hemtenta är ihopsnickrad så nu är det väl i det närmaste sommarlov. Innan resultatet och det förhoppningsvis godkända betyget kommer så är det svårt att helt slappna av, men det borde verkligen ha gått vägen. Och då har jag ta mig tusan avverkat 2 år av mina 3 som distansstudent. Heja mig! Att jag ska kombinera barnafödande med sista året inkl praktik och C-uppsats blir ett spännande mål för nästa år. Men det är väl så jag lever mitt liv litegrann. Man ska inte stanna upp i livet för länge för då kan man lätt frysa fast. Så på´t bara! 😀

Omställning

Jag har försökt leta efter en bra bild på nätet som kan illustrera de 75 kilon som jag blivit av med, men jag lyckas inget vidare. Men jag tror att du nog kan ha en idé hur mycket det är ändå. På vilket sätt man än väljer att jämföra det så är det ju en ofattbar mängd med kilon. Jag har svårt att ta in det och fatta. Och om vanligt har jag svårt att begripa hur man kan gå ner så mycket men ändå svara: ”Jovars – jag märker ju av det lite nu och då” när folk frågar om jag inte känner en stor skillnad.
Även om det har gått fort så har det ju skett successivt trots allt, så jag har vant mig allt eftersom. Men visst, tänker jag efter så är det såklart på flera punkter jag märker av min viktminskning. Fast det är ju inget jag tänker på till vardags eftersom jag har fullt upp med att vara den person jag alltid varit.
En sak är säker och det är att jag hade aldrig klarat av att dansa linedance lika enkelt med min ursprungsvikt som jag gör nu. Det kräver kondition, vilket jag iofs saknar, men framför allt tror jag att mina knän hade börjat grymta om jag skulle gå, vrida och greja i 1½ timme i streck. För att inte säga hur svettig jag skulle ha blivit. Men det är ju en sak som kräver eftertanke för att komma på, eftersom jag inte upplevt linedance när jag var som störst. En annan sak är att när jag ser mig själv avspeglad i fönstret när vi dansar så ser jag ju att jag inte ser så klumpig och stor ut som jag på nåt sätt tror att jag gör.
Jag har fortfarande kvar en oproportionerligt stor mage som jag hoppas bli befriad ifrån i sinom tid, men i övrigt så är det faktiskt så att jag är normalfet. Det är egentligen inget märkvärdigt med min kropp idag sett i jämförelse med andra normalfeta människor. Jag är så van att sticka ut som den fetaste i omgivningen (åjo, det är med sanningen överensstämmande eftersom många i min dåvarande storlek inte lever värdiga liv utan håller sig undan) men så är det inte riktigt nu.
Jag tittar på vågen och försöker smälta att det inte är så oerhört många kilon kvar nu tills jag blir tvåsiffrig. Det ÄR inte otänkbart. Jag försöker också smälta att jag inte väger så mycket så att man baxnar när man tänker på siffrorna och ser framför sig en person i rullstol med diabetes och svår muskelvärk. Istället ser jag en siffra som inte smakar illa. Den bara är.
Skulle jag bli av med min mage och annan lös icke önskvärd hud så skulle jag ha en fullt frisk acceptabel kropp. Svårt att ta in.

75 kilo. Ta mig tusan.

Provtagning och vägning

Var till VC imorse för att ta prover inför kommande årskontroll på Akademiska. Sköterskorna var inte vana med såna patienter tydligen för det blev en väldans uppståndelse över de 10 rör som jag skulle lämna. 🙂 Eftersom jag nu bor i Sthlms län men har mina kontroller i Uppsala så hade jag med mig provremisser och det skulle klistras lappar och greja som värsta julpysslet. När man får remisser inom samma län så sköts mycket mer via datorsystemet.
Letade upp en våg och kunde glatt konstatera att jag nu gått ner 70 kg. 🙂 Märkligt och ofattbart, men inte speciellt störande alls. :mrgreen:

Tjohooo!

image

Jag har förflyttat mig till mitt paradis på jorden – mitt älskade spa. Det är sjätte gången jag är här och det är så fantastiskt mysigt. Min vana trogen så packade jag med mig min morgonrock eftersom jag aldrig kan ha såna som ligger framlagda fint på sängarna. Blev dock lite sugen på att testa och döm om min förvåning när den passade. Ja, den är väl långt ifrån rymlig, men den går både att stänga och visa sig bland folk i.
Herrejösses – jag går ju från klarhet till klarhet. 😀

Inte tillräckligt fet

I september skrev jag ett inlägg då jag glatt informerade om att jag vägde för lite för att nå upp till BMI-gränsen för just den typ av viktoperation jag gjort. Idag har jag den stora äran att meddela att jag (för nån dag sen) har nått under den gräns som medger viktoperationer överlag om man inte har någon fysisk åkomma pga sin vikt som diabetes eller liknande.
Jag är alltså inte tillräckligt fet. Smaka på den, ni! :mrgreen:

Proteinlunch

image

Behöver fokusera på proteinerna så en lunch med ägg, keso och handskalade räkor är ju finemang. Lite avokado fick följa med för den goda smaken och de finfina fetternas skull. Ibland är det lätt att vara jag. 🙂


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

november 2017
M T O T F L S
« Aug    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Fixarflickan