Archive for the 'Niklas' Category

3 blir 4 på 2 vis.

Nu har sonen äntligen bytt ut sitt 3-årsliv mot ett betydligt mer efterlängtat liv som 4-åring. Igår skedde förvandlingen och det var med glädje han tog emot sina gäster och bjöd på hamburgare och chokladtårta i den för dagen solbeprydda trädgården.
CAM00053

Det var den ena förvandlingen i familjen. Den andra är att vi i oktober kommer att gå ifrån att vara en familj på 3 till en på 4. 😀 Det känns oerhört avlägset på nåt vis och det kan säkerligen bero på att vi inte gått ut med nyheten till någon alls innan förra helgen. Varför vi valde att göra så kommer i ett senare inlägg. Att vara gravid och opererad ställer lite större krav på kontroller än under en ”normal” graviditet och det kommer jag också att skriva en del om framöver. Det kryllar inte på nätet av bloggande gravida duodenal switch-opererade så jag tar mitt ansvar och lusar ner er lite med mina erfarenheter.

Terminens sista hemtenta är ihopsnickrad så nu är det väl i det närmaste sommarlov. Innan resultatet och det förhoppningsvis godkända betyget kommer så är det svårt att helt slappna av, men det borde verkligen ha gått vägen. Och då har jag ta mig tusan avverkat 2 år av mina 3 som distansstudent. Heja mig! Att jag ska kombinera barnafödande med sista året inkl praktik och C-uppsats blir ett spännande mål för nästa år. Men det är väl så jag lever mitt liv litegrann. Man ska inte stanna upp i livet för länge för då kan man lätt frysa fast. Så på´t bara! 😀

Annonser

Tittut!

Tjohej!
Tillbaks efter ett långt uppehåll. Men ni har inte missat nåt av större värde för här har det pluggats, gäspats och längtats efter sommarlov bara. Pluggeriet går mot terminslut och jag kan säga att det här med ledighet ska bli rasande skönt.
Niklas är i slutspurten av sin nedräkning till den efterlängtade 4-årsdagen. Han började fråga hur många dagar det var kvar när vi var uppe i 70 dagar, så nu känns det skönt när han själv kan räkna ner med bara några små fingrar.
Han har stora planer för sitt inträde i 4årsåldern. Det är då han ska klippa sig för första gången, han planerar att flytta hemifrån och så ska han sluta helt med napparna. Han har de bara nu när han ska somna för natten, men då ska dom visst väck helt. Som kronan på verket ska han dessutom få en ”storpojkestol” till bilen så han ska få sitta framlänges och åka vilket han längtar otroligt mycket efter. Han klagar inte på sin bakåtfärd i nån större utsträckning, men han längtar så efter att kunna titta ut lite bättre och antagligen få känna sig stor.

Hade tänkt skriva många långa rader idag, men jag fastnade visst i en trist hemtenta som ska in nästa vecka så jag får fortsätta lite imorgon helt enkelt. Den som väntar på nåt gott. 😉

På återläsande!

Tandläkardags

image

Igår var det så dags för 3-årsbesöket hos tandläkaren. Han ville i n t e dit och han tyckte att vi nog skulle strunta i alltihop. Han klämde fram några tårar på parkeringen men jag tyckte nog att han kunde vänta och se hur det verkligen var hos tandläkaren först. Han höll med. Han skulle inte säga sitt namn i kassan och skulle inte följa med in när tandläkaren kom ut i väntrummet. Men när han, tandläkaren, sa att han skulle börja med den medhavda gosedjurskrokodilen och kolla hans tänder så gick det bra.
Vi pratade lite om borstningsvanor och nappsugning och så kom det in en sköterska med en ballong. Tandläkaren tog fram en sån där spegel på skaft och kollade swampys, krokodilens, tänder och räknade även Niklas fingertoppar med spegeln så man kunde se undersidan. Sen frågade han om han kunde få titta på Niklas tänder och döm om min förvåning när ungen gapade. När det var avklarat tyckte Niklas att vi skulle ta hissen ner igen. Det gjorde vi. Men först fick han händerna fulla med diplom, tandborste, visselpipa och ballong.
Han tyckte det var helt ok med tandläkaren och sa Tack och namnet på tandläkaren innan han stolt gick därifrån.
Ingen var mer förvånad än jag.
Mammas lilla vill-inte-på-kommando-pojke.

Mysledigt

Idag tog David en extra semesterdag så nu har vi tre mysdagar. Idag var vi till förskolan igen på fm och det gick bra. Han var reserverad först och ville inte träffa ”den bruna flickan” som slog honom igår och han ville att jag skulle vara med honom i sandlådan ifall de skulle slå honom. Men jag sa att det inte skulle bli så och att jag tittade hela tiden och skulle komma direkt om nåt hände. Han var nöjd med det, gungade lite med pappa och sen kom han igång med cykel och rutschkana. Han var nöjd med lekstunden och det kändes som en bra dag.
Vi åt lunch på restaurang och på vägen hem somnade han. Ganska mysigt att umgås bara två vuxna också, ska villigt erkännas. 🙂
Och eftersom vi avverkade en del ”att göra”-grejer redan före frukost så kan vi nu koncentrera oss på att lata oss. Löövely!

Efterlysning – band mellan handleder

Alltså – nu är vi på jakt efter ett sånt där band/gummigrejs som man kan fästa kring barnets handled och så sätter man den andra änden kring den vuxnes. Vi kommer inte att ha nån son kvar innan sommaren är slut om vi inte hittar på nåt.
Han springer iväg hej vilt och det finns ingen hejd. De tre sista dagarna har det eskalerat till galenskap. Om det inte vore för att han försvinner på stora affärer och rejsar iväg likt en arbetsmyra i panik ute på parkeringsplatser och andra farliga ställen så vore det inte så illa. Men han är borta på två sekunder och har ingen som helst tanke på att vi kan tappa bort honom. Idag skulle vi åka hemifrån och vi kom till bilen som var låst. Jag hann inte låsa upp innan han sa snabbt att han skulle till lekparken och att han skulle komma om en stund. Nej, sa jag, kom nu för vi ska åka. Men..ja..jag fick hämta honom i en gunga i lekparken en liten bit bort och han tyckte att han kunde sitta där medan vi var borta. På Bauhaus smet han ut bakvägen och David fick jaga rätt på honom ute på parkeringen. När vi visar oss så springer han iväg skrattandes och det är liksom mindre bra.
Vän av ordning tänker nog att vi glömmer att ropa på honom och be honom stanna kvar. Och att det bara är att tala om vad som gäller. Men nä. Han vet precis och han hör allt vi säger, men det räcker inte för att få stopp på lillkroppen som vill utforska världen och jag vill inte att det ska resultera i att han försvinner. Om två månader åker vi till Hongkong och innan dess hoppas jag att det mattats av eller att vi hittat en bra lösning. Har sett nånstans att det finns såna där band man kan binda ihop föräldrar och barn med men hittar inget när jag googlar.
Kanske är det här över imorgon och han går fint som en tränad polishund när vi går ut? Vore skönt.  😀

Förskolan

image

Vi har varit en gång tidigare och hälsat på den förskola Niklas ska börja på. Idag var vi där igen och jag planerar att gå dit och leka några förmiddagar så att han får vänja sig vid tanken på att det är hans nya trygga plats. Han ville inte dit och skyllde på att det fanns spöken där och att nån kan slå honom. Jag försökte uppmuntra sådär lagom utan att bli överkäck och han gick med mig in efter lite lek på gården. Alla höll till på baksidans gård men han ville inte gå ut. En av pedagogerna kom in och han tyckte att hon kunde stanna inne med honom. Till slut gick han ut självmant och styrde kosan mot cykelförrådet. Det var några fler barn därinne och vi tyckte att han nog borde ha kommit ut så vi gick dit. Då säger en av stortjejerna att någon hade bitit honom. Mycket riktigt stod en gråtande pojke därinne som var jätteledsen för att någon slagit honom – inget bett var det. Vi stod kvar en stund i förrådet och pratade lite om att ju man inte får slåss och om vi hade några idéer om varför hon slagit honom. Han kunde relatera till att hon kanske ville ha kontakt men var för blyg. Den lilla tvååringen kom in och skulle säga förlåt men tittade bara på honom med stora ögon och Niklas konstaterade lugnt att hon nog bara inte visste vad hon skulle säga. Sen gick vi ut och gungade lite och grävde i sandlådan. Han tog det hela med ro och ville gärna komma en annan dag. 🙂

Han fick ett fint vykort förra veckan från sin nya avdelning. Bilder på alla pedagoger och en fin hälsning. Jättegulligt!

image

Camping

Igår kom vi hem från vår lilla campingsemester. Det har varit jättemysigt och skönt att vara ledig utan måsten. Givetvis regnade det när tältet skulle upp och ner och en natt mittemellan, men vi har köpt ett bra tält så det gjorde inte så mycket alls. Det enda kruxet med att torka det hemma är att få plats med det på den söta lilla gården. 🙂
Niklas har sovit som en kung nerbäddad på tjocka sköna luftmadrasser bland täcken och föräldrar. Att busa hela dagarna med sina tremänningar som är 7 + 9 år är både kul och uttröttande så att sova middag sent på dagarna gjorde ingen skillnad för kvällsläggningarna.
Idag ska vi turista lite inne i Sthlm bara och vi tar pendeln in för att göra lite mer av trippen. Solen skiner härligt och vi får nog en mysig dag.

image


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

november 2017
M T O T F L S
« Aug    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Fixarflickan