Archive for the 'Gravid' Category

Specialistmödravården

När man har gjort en överviktsoperation och efter det blir gravid så är det noga att man kollar upp vad som gäller beträffande kontroller under graviditeten. När det gäller Gastric Bypass har jag inga erfarenheter och jag vet att exempelvis min mödravård inte per automatik skickar mammor vidare till specialisterna. Men det som är helt klart är att man måste leta efter information själv så att man är säker på att allt går rätt till. Efter en duodenal switch-operation är näringsupptaget så förminskat så det finns all anledning att få en remiss till specmvc, men man ska inte tro att det sker per automatik. Tvärtom kan man få kämpa som tusan för att det ska komma hem en liten kallelse från mottagningen. Ja, alltså, det är inte mottagningen i sig som tjafsar utan det är remitterande läkare och barnmorskor på den egna mödravården som bara bestämmer sig för att säga nej. Utan att leta upp korrekt information och utan att bry sig om att mamman själv är påläst och kräver det hon vet är nödvändigt och kanske till och med livsnödvändigt för henne och barnet.

I mitt fall så gick jag glatt till mvc för ett inskrivningssamtal och bad om en remiss. Barnmorskan var positiv och ville göra allt i hennes makt för att hålla koll så att allt går rätt till. Så en remiss till mottagningens läkare fick jag sen för att få min remiss. Trodde jag. Men se där högg jag i sten. För han tyckte absolut inte att jag behövde remitteras vidare utan prover kunde han själv ordinera, minsann. Att jag sedan ville ta ett proteinprov (albumin) tyckte han var nonsens och skrattade lite hånfullt åt mig. För jag hade minsann ingen proteinbrist och ”du är ju gjord av protein”. Sen hävdade han (helt felaktigt) att barnet absolut får i sig det som behövs och att om jag nu mot all förmodan skulle få proteinbrist så märker vi ju det när jag får ödem. (!) Om jag inte har så det räcker så kan barnet inte alls få i sig det som behövs och det har funnits flera exempel på barn som fötts fullgångna med en födelsevikt på knappa 2.5 kg. Det har även funnits exempel där både mamma och barn varit illa däran i näringsbrist. Så nej, det är inte så enkelt.
Dessutom tittade han i mina papper och konstaterade om än mer hånfullt att Niklas minsann inte var nån liten bäbis när han kom ut så att det skulle finnas nån risk för ett litet barn den här gången såg han som otänkbart. Jovisst – om det inte vore så att jag den gången vägde 178 kg vid förlossningen och inte hade den lilla detaljen med bara 1 meter tunntarm som tar upp näringen från det jag äter.
Jag insåg det omöjliga. Sa hej då och gick hem. Arg som ett bi.
Direkt ringde jag till Akademiska i Uppsala där jag gör mina årliga kontroller och rådfrågade en sköterska där. Hon skickade direkt en remiss för provtagning och så skulle en läkare kontakta mig efter nån vecka. Den grundremissen hon skickade fanns det 30 kryss på. Den remiss jag fick från läkaren på mvc innehöll endast 10.
Läkaren ringde upp mig och jag fick mina resultat. Han tyckte såklart att jag skulle remitteras till specmvc, men de på Ackis har ju inget med min graviditet att göra. Jag förklarade att allt jag önskade från dom var provresultat och lite ”kött på benen” i frågan. Beträffande albuminvärdet så låg jag på 34 och riktvärdet är 36-42 så det var ju ingen fara. Men det behöver ju kollas upp så att det inte sjunker mer. Ett allt för lågt värde är betydligt svårare att hämta upp än ett litet.
Ringde tillbaks till mvc och fick ännu en tid till den där oerhört trevliga läkaren. För att man skulle lämna en lapp till honom och få gubben att skicka in en remiss var helt omöjligt. Man kan säga att jag var något överladdad när jag återigen gick in till läkaren. Han ifrågasatte återigen mitt behov av remiss men jag konstaterade bara att jag inte kan se nån anledning för honom att neka mig det och att mitt albuminvärde inte är vad det borde. Och att Ackis sagt att det på specmvc jag hör hemma under min graviditet. Han sa ingenting alls – han bara vände sig om och började skriva på remissen i tystnad. En hel rad skrev han. Sen sa jag tack och gick min väg.

Väl på specmvc fick jag träffa överläkaren där och hon var först lite förvånad över den korta remissen utan nåt vidare innehåll, men såg sen vem läkaren var och sa att hon kände till honom. 😀
Hon tyckte absolut att jag skulle komma dit och det kommer att bli flera tillväxtultraljud och provtagningar.

Man ska således inte bara tro att de som säger att de har koll faktiskt har det. Man ska stå på sig och stå upp för sig själv och det man känner är rätt.
Så är du DS-opererad, gravid och läser det här – skaffa dig en remiss till specmvc. 😀

Annonser

3 blir 4 på 2 vis.

Nu har sonen äntligen bytt ut sitt 3-årsliv mot ett betydligt mer efterlängtat liv som 4-åring. Igår skedde förvandlingen och det var med glädje han tog emot sina gäster och bjöd på hamburgare och chokladtårta i den för dagen solbeprydda trädgården.
CAM00053

Det var den ena förvandlingen i familjen. Den andra är att vi i oktober kommer att gå ifrån att vara en familj på 3 till en på 4. 😀 Det känns oerhört avlägset på nåt vis och det kan säkerligen bero på att vi inte gått ut med nyheten till någon alls innan förra helgen. Varför vi valde att göra så kommer i ett senare inlägg. Att vara gravid och opererad ställer lite större krav på kontroller än under en ”normal” graviditet och det kommer jag också att skriva en del om framöver. Det kryllar inte på nätet av bloggande gravida duodenal switch-opererade så jag tar mitt ansvar och lusar ner er lite med mina erfarenheter.

Terminens sista hemtenta är ihopsnickrad så nu är det väl i det närmaste sommarlov. Innan resultatet och det förhoppningsvis godkända betyget kommer så är det svårt att helt slappna av, men det borde verkligen ha gått vägen. Och då har jag ta mig tusan avverkat 2 år av mina 3 som distansstudent. Heja mig! Att jag ska kombinera barnafödande med sista året inkl praktik och C-uppsats blir ett spännande mål för nästa år. Men det är väl så jag lever mitt liv litegrann. Man ska inte stanna upp i livet för länge för då kan man lätt frysa fast. Så på´t bara! 😀

9 månader

Det är ganska lång tid…9 månader.
Men tid är ju så relativt också – det känns som att jag varit gravid i evigheter, samtidigt som jag ändå är lite förvånad över hur snabbt det har gått. Och idag är vi framme vid det datum som bäbisen är beräknad att komma ut.
Nu är det ju enligt statistiken inte fler än några få procent som föds just den dagen (vilket förefaller helt naturligt eftersom det inte är några robotar som vi föder fram) så att det blir idag känns ju inte särskilt troligt.
Men som en mmmycket god vän sa till mig idag så borde den komma ut imorgon, eftersom när vi köpte ny bil i höstas precis innan vi blev gravida så fick vi regnr MOR och imorgon är ju MORS dag. Ett självklart samband. Sådeså!
Det gäller att hitta sina egna strategier och hållpunkter här i livet. 😀

Vad har vi då gjort under de här 9 månaderna som precis passerat?

* Jag var tjänstledig i 3 månader. Jobbade mer med mitt företag och ökade på mina uppdrag hos kommunen.

* Vårt företag Spanska Flugan sjösattes och hittade sitt hem på nätet.

* Allhelgonakryssning med Davids familj.

* Vi var kattvakt till två underbara Helig Birma-kissemissar under tre veckor i november. En mysig tid!

* Vi gifte oss på nyårsafton. 😀

* Bröllopsresan till Hong Kong som absolut gav mersmak och som vi tänker på och längtar till var och varannan dag.

* Jag drabbades av envisa förkylningar som totalt höll i sig i tre månader. Nästintill löjligt!

* Vi har varit på 5 tillfällen av föräldrautbildning + ett besök på förlossningen.

* Jag har varit en miljon gånger till min bm för rutinkontroller + extra blodtryckskontroller.

* Vi har varit till specialistmödravården i Uppsala 7 gånger av olika anledningar och till Enköping 1 gång för ett tidigt ultraljud.

* Jag har mått oförskämt bra. Inget illamående – bara den enorma tröttheten i början som var utomjordisk.

* Jag har inte haft några speciella önskemål när det gäller saker att äta. Inte heller har jag känt avsmak för nåt speciellt.

* Vi har möblerat om hemma och berett plats för den lilla krabaten.

Nu planerar jag inte att göra nåt annat än att invänta underverket. Som alltså enligt uppgift helt klart borde komma imorgon.  😉

Lyxlunch

Vi har en grej vi ska göra nu på fm inne i stan så vi kombinerar det glatt med en lunch på Friday´s.

Köttbiten, here I come!
Wohooo! :mrgreen:

********

Uppdatering:
Mätta och glada är vi nu hemma igen. Behöver inte fundera över middag förrän kanske sent imorgon kväll….
Gick hela två kvarter från p-huset i Gallerian till Kungsträdgården och det tog ungefär lika lång tid som hela lunchen varade. Härligt när nerverna leker Åskan & Blixtarna i benen.
Nu är det banne mig fritt fram för bäbis. Mamma är mätt. Pappa är mätt.
Komsi komsi…

Solig torsdag

När vi vaknade imorse frågade jag David om han hörde några barnskrik?
Det gjorde han inte och jag kunde snabbt konstatera att: Nej, ingen bäbis inatt heller. 😀

Igår sa pappa att jag påminde honom om min gravida mor i kombination med en cementblandare (eller nåt annat osmidigt).
Det kändes faktiskt riktigt smickrande! 😀

2 cm

Dagen började med en rutinträff hos bm kl 9.
Blodtrycket och bäbisens hjärtljud var bra. Jag frågade om hon kunde se vad eftermiddagens tid på spec.mödravården handlade om och hon sa att de ville göra en bedömning om eventuell ”induktion”. Dvs igångsättning.
Vi fick ett par nya tider hos bm men de vill jag helst slippa komma på. 🙂

På Akademiska fick vi träffa ett par läkare (eller en läkare och en bm, jag vet inte riktigt) och först trodde de att jag var ditskickad av min bm för att jag har problem att gå och vill bli igångsatt. Men då förklarade jag att remissen kommer från en läkare i Enköping och att jag inte alls har nåt finger med i spelet. 🙂
De sa att det de skulle göra idag var en inre undersökning och så skulle hon utföra en hinnsvepning.

Undersökningen var ganska okej – trots det faktum att två personer skulle vara där  och gräva – men hinnsvepningen var ju inte det skönaste jag varit med om. Hej och hå… Men kan det göra nytta så var det ju värt det.
De kom iaf fram till att jag var öppen 2 cm och det är ju helt klart ett steg i rätt riktning.
Hon tyckte inte att den beräknade vikten vi fick förra veckan räcker för att sätta igång. Ska man få ett stort barn så har det visat sig att det bästa är att få komma igång på egen hand. Risken ökar annars för att det slutar med snitt…
Vi fick en tid för att göra ett ultraljud nästa vecka för att se om bäbisen fortfarande växer och ta en ny ställning till igångsättning, men de trodde inte riktigt att den skulle vara kvar på insidan då.
Och vi kan inte annat än att hoppas att hon har rätt. 😀

Besök igen…

För en stund sen ringde de från specialistmödravården för de hade återigen fått en remiss. Samma läkare som remitterade mig sist har imorse knappat iväg en önskan om en ”bedömning inför förlossningen” och jag har ingen aning om riktigt vad hon vill med det. Det kunde inte tjejen som ringde från Ackis svara på heller.
Nåväl – vi får åka dit och se vad de vill.

Tur att jag har semester!
David har också tagit semester den här veckan och det känns finfint. 🙂


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

september 2017
M T O T F L S
« Aug    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Fixarflickan