Archive for the 'Blandade tankar' Category

3 blir 4 på 2 vis.

Nu har sonen äntligen bytt ut sitt 3-årsliv mot ett betydligt mer efterlängtat liv som 4-åring. Igår skedde förvandlingen och det var med glädje han tog emot sina gäster och bjöd på hamburgare och chokladtårta i den för dagen solbeprydda trädgården.
CAM00053

Det var den ena förvandlingen i familjen. Den andra är att vi i oktober kommer att gå ifrån att vara en familj på 3 till en på 4. 😀 Det känns oerhört avlägset på nåt vis och det kan säkerligen bero på att vi inte gått ut med nyheten till någon alls innan förra helgen. Varför vi valde att göra så kommer i ett senare inlägg. Att vara gravid och opererad ställer lite större krav på kontroller än under en ”normal” graviditet och det kommer jag också att skriva en del om framöver. Det kryllar inte på nätet av bloggande gravida duodenal switch-opererade så jag tar mitt ansvar och lusar ner er lite med mina erfarenheter.

Terminens sista hemtenta är ihopsnickrad så nu är det väl i det närmaste sommarlov. Innan resultatet och det förhoppningsvis godkända betyget kommer så är det svårt att helt slappna av, men det borde verkligen ha gått vägen. Och då har jag ta mig tusan avverkat 2 år av mina 3 som distansstudent. Heja mig! Att jag ska kombinera barnafödande med sista året inkl praktik och C-uppsats blir ett spännande mål för nästa år. Men det är väl så jag lever mitt liv litegrann. Man ska inte stanna upp i livet för länge för då kan man lätt frysa fast. Så på´t bara! 😀

Annonser

Tittut!

Tjohej!
Tillbaks efter ett långt uppehåll. Men ni har inte missat nåt av större värde för här har det pluggats, gäspats och längtats efter sommarlov bara. Pluggeriet går mot terminslut och jag kan säga att det här med ledighet ska bli rasande skönt.
Niklas är i slutspurten av sin nedräkning till den efterlängtade 4-årsdagen. Han började fråga hur många dagar det var kvar när vi var uppe i 70 dagar, så nu känns det skönt när han själv kan räkna ner med bara några små fingrar.
Han har stora planer för sitt inträde i 4årsåldern. Det är då han ska klippa sig för första gången, han planerar att flytta hemifrån och så ska han sluta helt med napparna. Han har de bara nu när han ska somna för natten, men då ska dom visst väck helt. Som kronan på verket ska han dessutom få en ”storpojkestol” till bilen så han ska få sitta framlänges och åka vilket han längtar otroligt mycket efter. Han klagar inte på sin bakåtfärd i nån större utsträckning, men han längtar så efter att kunna titta ut lite bättre och antagligen få känna sig stor.

Hade tänkt skriva många långa rader idag, men jag fastnade visst i en trist hemtenta som ska in nästa vecka så jag får fortsätta lite imorgon helt enkelt. Den som väntar på nåt gott. 😉

På återläsande!

Surkart

Äh, nu är det sådär mycket igen – studierna är i en horribel fas där jag är i extrem ofas. Flyttförberedelser behöver intensifieras, mycket att tänka på och Niklas är härligt intensiv mellan varven. Och jag är sådär härligt felvarvad med honom också lite nu och då. 🙂 Han är fantastiskt medveten om att han är en stor pojke som kan hjälpa till med allt. Han leker väldigt bra och är roligt påhittig och klurig i tankarna. Många roliga skratt får vi om dagarna och det är helt enormt hur mycket som rör sig i det lilla huvet. Han ser mycket fram emot sin födelsedag då han äntligen blir tre år. Det ska firas med födelsedagskalas och pärontårta enligt honom och han upprepar som ett mantra att han fyller år när vi flyttat. Och så har han tappat en tand,  säger han inlevelsefullt. Tydligen ska han få en ny när han fyller fem. 😀

Som tur är så pågår inte det här röriga, stressiga och bitvis galna livet mer än några månader till och vi har föräldrar som kommer hit och hjälper till med flytt. Sen får jag sommmmmarlov. Då ska här njutas – var så säkra.

Tjurskalle

Fick en kommentar häromdagen om att min vän inte hört mig klaga på ont i fötter eller nåt sånt så jag passar på att skriva lite om det… 😀 (Så det är Lindas fel att det nu kommer en halv roman…)
Nej det är det inte så många som har alls, faktiskt. Det är nåt i mig som alltid har funnits där ända sedan jag var liten och gick i skolan. Det allra viktigaste för mig när jag växte upp var att vara precis som alla andra. Eftersom jag alltid har varit både tyngre och längre än många i min årskurs så har jag  haft lite andra förutsättningar. Jag har t ex väldigt sällan kunnat köpa kläder i samma butiker som mina vänner utan mamma och jag har letat oss fram bland tantaffärer och uddabutiker för att hitta nåt som jag kunde acceptera att ta på mig. Det har sannerligen inte varit lätt för mamma att hjälpa en obstinat tonåring som vill ha det som inte finns och som vägrar att ta på sig det butikerna har att erbjuda.
Hur som helst…jag tog ett beslut väldigt tidigt som sagt att jag skulle vara som alla andra. Inte på det personliga planet, för jag har alltid haft en önskan att gå min egen väg, utan det är när det gäller de vardagliga sakerna som man gör regelbundet. Knata runt på stan, vara med på skolgympan och duscha i offentliga omklädningsrum är några exempel. Det har aldrig fallit mig in att skolka från gympan bara för att inte behöva byta om bland andra eller för att slippa springa runt det förhatliga elljusspåret på tid. Hellre har jag dött av andnöd än att låta bli. Jag har alltid fått höra att jag är så rörlig och att jag verkar ha ovanligt bra kondis för någon i min storlek och det är av samma anledning det har blivit så, tror jag. Skulle vi gå någonstans så tvingade jag mig själv att gå i samma hastighet som gruppen, för jag skulle inte halka efter och sticka ut. Jag lärde mig också att andas på ett speciellt sätt om det var jobbigt att gå i uppförsbackar för att kunna prata hjälpligt och inte flåsa allt för mycket. Hahaha..det låter ju helt galet, men så var det. En shoppingrunda i Sthlm på 5-6 timmar känns i vilka fötter som helst efter ett tag, men det var aldrig jag som först sa nåt om att vi kanske skulle behöva vila lite. Hade någon normalbyggd person börjat klaga så kunde jag glatt andas ut och haka på. 😀
Nu för tiden så förhåller det sig inte på det här sättet mer. Allt eftersom jag blev mer vuxen och säker på mig själv så började jag skita i att hålla truten om att jag blivit trött i fötter eller att jag behöver äta mat. För det är ju nästa grej – man kan inte som fet person vara den första med att påpeka att det nog är dags att äta nåt. Jo, det kan man såklart. Och det gör jag nu. Men när siktet är inställt på att inte sticka ut och vara stereotypen för fet så håller man tyst tills nån annan bekänner hunger. 🙂

Att låta bli att göra saker jag vill, som att  dansa disco på kryssningar eller gå till simhallen bara för att jag är fet, är något jag inte befattat mig med. Det är givetvis en kombination av det jag skrivit ovan plus att jag är för tjurig och levnadsglad för att stänga in mig. Och har aldrig förstått att man ska det heller. Jag tror helt enkelt att min inneboende drivkraft att försöka vara som alla andra helt enkelt har ställt in min hjärna på att jag ÄR som alla andra. Och därför gör jag sånt som de där ”alla andra” gör. Eller borde göra. Leva! 🙂
Jag har min tjuriga hjärna att tacka för mitt liv. För hade jag stängt in mig redan som tonåring så hade jag aldrig haft det liv jag har idag. Jag hade aldrig haft en kropp som klarat av den vikt den burit i så många år utan att gå sönder. Den hade inte klarat av att ge mig min fantastiska lilla Niklas trots kraftig övervikt. Så nu känns det väldigt bra att jag kan få börja ge lite tillbaks till den här stackars kroppen. Jag har tagit bort 60 kilo och mer ska det bli – jag hoppas att det inte är för sent.

Mvh
Tjurskallen. :mrgreen:

Känslan…

…att väga mindre än någon.
Inte mindre än skräckexemplen på TV som inte sett dagsljus på 5 månader och som behöver tvättas i sin säng. Mindre än såna jag känner. Inte känslan av triumf. Inte känslan av ”hahaaana”. Inte känslan av nedlåtande.
Känslan av märklighet. Känslan av overklighet. Känslan av att allt är på låtsas.

Hemresa

Idag är det dags att åka hem. Det har varit väldigt mysigt och trevligt att vara här i stugan och Niklas har trivts som fisken i vattnet. Nu ser vi fram emot en veckas ledighet på hemmaplan. Eller… David har semester, rättare sagt. Själv har jag lite sociala uppdrag jag ska utföra som vanligt lite nu och då men att ha David hemma är ju jättemysigt.
Ser fram emot normala sovrutiner för Niklas också för här har det då helt spårat ur. 🙂
Han har bestämt sig för att mormor först ska ligga och läsa i en evighet. Sen ska han inte somna utan vilja kliva upp till varje pris. Sen försöker jag lägga honom, vilket är lönlöst för hans plan är att sitta i mormors knä medan vi spelar kort. Jättekul, tycker han. Sådär, tycker vi. Blir det inte som han tänkt så skriker han till han kräks. Kul kille det där.
Men nu blir det andra bullar för hemma finns varken mormor eller kortspel i skenet av levande ljus, vilket är trist iofs.

Det regnade lite väl mycket igår morse och tältet vi lånat är tydligen inte gjort för annat än öken, så vi flyttade in i friggeboden. Blä för att sova inne i ett litet utrymme på en hård säng när man kan ligga mjukt i sköna uteluften. Tält är super. Nästa år blir det absolut tältsemester. Fast i ett tält gjort för svenska somrar.

Längtar redan!  

Stockholmstripp

image

Idag åkte vi in till stan för att strosa runt lite och njuta av sommarstockholm. Niklas klarade av det riktigt bra och knatade på duktigt med sina småben. Jag skrev mitt mobilnummer på hans arm och han fick välja på att hålla handen, hålla i vagnen eller sitta i den. Han försökte sig på att få gå lös, men där gick gränsen för våra nerver och han anpassade sig. Vi satt på uteserveringar och gick runt lite. Han charmade till sig en jordgubbe och en banan av en försäljare på hötorget. När David slutade jobba så gick vi tillbaks till bilen och det tog sin lilla tid för Niklas upptäckte alla citat på övre Drottninggatan. Svägerskan gjorde ett bra jobb som ledsagare åt bokstavsnarkomanen.

image

Vi handlade lite på vägen hem och åt i Kista. Där fick han även ett par innebandyklubbor av morbror och Annika som han glatt invigde på baksidan när vi kom hem. Golfklubban blev kvar i småland och den har han frågat efter varje dag så klubbor var välkomna. 😀 Nu sover han sött och vi tittar på OS-invigning. Oväntat, men sant. 🙂


Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

november 2017
M T O T F L S
« Aug    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Fixarflickan