Specialistmödravården

När man har gjort en överviktsoperation och efter det blir gravid så är det noga att man kollar upp vad som gäller beträffande kontroller under graviditeten. När det gäller Gastric Bypass har jag inga erfarenheter och jag vet att exempelvis min mödravård inte per automatik skickar mammor vidare till specialisterna. Men det som är helt klart är att man måste leta efter information själv så att man är säker på att allt går rätt till. Efter en duodenal switch-operation är näringsupptaget så förminskat så det finns all anledning att få en remiss till specmvc, men man ska inte tro att det sker per automatik. Tvärtom kan man få kämpa som tusan för att det ska komma hem en liten kallelse från mottagningen. Ja, alltså, det är inte mottagningen i sig som tjafsar utan det är remitterande läkare och barnmorskor på den egna mödravården som bara bestämmer sig för att säga nej. Utan att leta upp korrekt information och utan att bry sig om att mamman själv är påläst och kräver det hon vet är nödvändigt och kanske till och med livsnödvändigt för henne och barnet.

I mitt fall så gick jag glatt till mvc för ett inskrivningssamtal och bad om en remiss. Barnmorskan var positiv och ville göra allt i hennes makt för att hålla koll så att allt går rätt till. Så en remiss till mottagningens läkare fick jag sen för att få min remiss. Trodde jag. Men se där högg jag i sten. För han tyckte absolut inte att jag behövde remitteras vidare utan prover kunde han själv ordinera, minsann. Att jag sedan ville ta ett proteinprov (albumin) tyckte han var nonsens och skrattade lite hånfullt åt mig. För jag hade minsann ingen proteinbrist och ”du är ju gjord av protein”. Sen hävdade han (helt felaktigt) att barnet absolut får i sig det som behövs och att om jag nu mot all förmodan skulle få proteinbrist så märker vi ju det när jag får ödem. (!) Om jag inte har så det räcker så kan barnet inte alls få i sig det som behövs och det har funnits flera exempel på barn som fötts fullgångna med en födelsevikt på knappa 2.5 kg. Det har även funnits exempel där både mamma och barn varit illa däran i näringsbrist. Så nej, det är inte så enkelt.
Dessutom tittade han i mina papper och konstaterade om än mer hånfullt att Niklas minsann inte var nån liten bäbis när han kom ut så att det skulle finnas nån risk för ett litet barn den här gången såg han som otänkbart. Jovisst – om det inte vore så att jag den gången vägde 178 kg vid förlossningen och inte hade den lilla detaljen med bara 1 meter tunntarm som tar upp näringen från det jag äter.
Jag insåg det omöjliga. Sa hej då och gick hem. Arg som ett bi.
Direkt ringde jag till Akademiska i Uppsala där jag gör mina årliga kontroller och rådfrågade en sköterska där. Hon skickade direkt en remiss för provtagning och så skulle en läkare kontakta mig efter nån vecka. Den grundremissen hon skickade fanns det 30 kryss på. Den remiss jag fick från läkaren på mvc innehöll endast 10.
Läkaren ringde upp mig och jag fick mina resultat. Han tyckte såklart att jag skulle remitteras till specmvc, men de på Ackis har ju inget med min graviditet att göra. Jag förklarade att allt jag önskade från dom var provresultat och lite ”kött på benen” i frågan. Beträffande albuminvärdet så låg jag på 34 och riktvärdet är 36-42 så det var ju ingen fara. Men det behöver ju kollas upp så att det inte sjunker mer. Ett allt för lågt värde är betydligt svårare att hämta upp än ett litet.
Ringde tillbaks till mvc och fick ännu en tid till den där oerhört trevliga läkaren. För att man skulle lämna en lapp till honom och få gubben att skicka in en remiss var helt omöjligt. Man kan säga att jag var något överladdad när jag återigen gick in till läkaren. Han ifrågasatte återigen mitt behov av remiss men jag konstaterade bara att jag inte kan se nån anledning för honom att neka mig det och att mitt albuminvärde inte är vad det borde. Och att Ackis sagt att det på specmvc jag hör hemma under min graviditet. Han sa ingenting alls – han bara vände sig om och började skriva på remissen i tystnad. En hel rad skrev han. Sen sa jag tack och gick min väg.

Väl på specmvc fick jag träffa överläkaren där och hon var först lite förvånad över den korta remissen utan nåt vidare innehåll, men såg sen vem läkaren var och sa att hon kände till honom.😀
Hon tyckte absolut att jag skulle komma dit och det kommer att bli flera tillväxtultraljud och provtagningar.

Man ska således inte bara tro att de som säger att de har koll faktiskt har det. Man ska stå på sig och stå upp för sig själv och det man känner är rätt.
Så är du DS-opererad, gravid och läser det här – skaffa dig en remiss till specmvc.😀

2 Responses to “Specialistmödravården”


  1. 1 Hester januari 3, 2015 kl. 11:54

    This piece was cogent, we-nlwrittel, and pithy.


  1. 1 Continue Reading Trackback vid maj 11, 2016 kl. 15:50

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

juli 2014
M T O T F L S
« Jun   Aug »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: