Omställning

Jag har försökt leta efter en bra bild på nätet som kan illustrera de 75 kilon som jag blivit av med, men jag lyckas inget vidare. Men jag tror att du nog kan ha en idé hur mycket det är ändå. På vilket sätt man än väljer att jämföra det så är det ju en ofattbar mängd med kilon. Jag har svårt att ta in det och fatta. Och om vanligt har jag svårt att begripa hur man kan gå ner så mycket men ändå svara: ”Jovars – jag märker ju av det lite nu och då” när folk frågar om jag inte känner en stor skillnad.
Även om det har gått fort så har det ju skett successivt trots allt, så jag har vant mig allt eftersom. Men visst, tänker jag efter så är det såklart på flera punkter jag märker av min viktminskning. Fast det är ju inget jag tänker på till vardags eftersom jag har fullt upp med att vara den person jag alltid varit.
En sak är säker och det är att jag hade aldrig klarat av att dansa linedance lika enkelt med min ursprungsvikt som jag gör nu. Det kräver kondition, vilket jag iofs saknar, men framför allt tror jag att mina knän hade börjat grymta om jag skulle gå, vrida och greja i 1½ timme i streck. För att inte säga hur svettig jag skulle ha blivit. Men det är ju en sak som kräver eftertanke för att komma på, eftersom jag inte upplevt linedance när jag var som störst. En annan sak är att när jag ser mig själv avspeglad i fönstret när vi dansar så ser jag ju att jag inte ser så klumpig och stor ut som jag på nåt sätt tror att jag gör.
Jag har fortfarande kvar en oproportionerligt stor mage som jag hoppas bli befriad ifrån i sinom tid, men i övrigt så är det faktiskt så att jag är normalfet. Det är egentligen inget märkvärdigt med min kropp idag sett i jämförelse med andra normalfeta människor. Jag är så van att sticka ut som den fetaste i omgivningen (åjo, det är med sanningen överensstämmande eftersom många i min dåvarande storlek inte lever värdiga liv utan håller sig undan) men så är det inte riktigt nu.
Jag tittar på vågen och försöker smälta att det inte är så oerhört många kilon kvar nu tills jag blir tvåsiffrig. Det ÄR inte otänkbart. Jag försöker också smälta att jag inte väger så mycket så att man baxnar när man tänker på siffrorna och ser framför sig en person i rullstol med diabetes och svår muskelvärk. Istället ser jag en siffra som inte smakar illa. Den bara är.
Skulle jag bli av med min mage och annan lös icke önskvärd hud så skulle jag ha en fullt frisk acceptabel kropp. Svårt att ta in.

75 kilo. Ta mig tusan.

2 Responses to “Omställning”


  1. 1 Pompom Sönnfors oktober 4, 2013 kl. 11:50

    ”eftersom många i min dåvarande storlek inte lever värdiga liv utan håller sig undan”

    Usch. Fy, vad jobbigt. Och orättvist.😦

    • 2 Anette oktober 4, 2013 kl. 12:05

      Ja, det är jobbigt och sorgligt att tänka på. Jag önskar att det fanns ett sätt att injicera livsglädje och mod. För det kräver sannerligen sitt att vara till synes annorlunda.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

oktober 2013
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: