Inskolningsdags

Ja så har vi då kommit till den riktiga inskolningen. Vi har varit och hälsat på kanske 10 ggr totalt så att han har fått vänja sig vid barn och pedagoger och det har helt klart varit ett vinnande koncept. Under sommaren har han utvecklat en mammighet som vi inte tidigare upplevt. Han vill inte lämna mig någonstans utan ska följa med mig vart jag än ska och vad han än gör för roligt när jag ska åka. 
Han är i grunden ett väldigt tryggt barn och som tur är så går det att förbereda honom på det mesta. Men att jag skulle lämna honom en liten stund själv på förskolan var otänkbart. Jag gillar inte alls att lämna ett skrikande barn, men i hans fall så är jag övertygad om att han behöver få se att det går superbra att vara utan mig. Han hade ganska direkt börjat måla en halv miljon teckningar till mig och sen satt han tillsammans med några andra barn och lyssnade på Bamse. Det lästes böcker och de lekte med utklädningskläderna när jag kom tillbaks. Han var helt inne i leken när jag visade mig så han fortsatte en liten stund. Han konstaterade att han hade gråtit när jag gick och vi pratade om att man absolut får vara ledsen och att det är klart att man saknar de man tycker om. Men att jag alltid håller vad jag lovar så givetvis kom jag tillbaks. Flera gånger sa han på sitt gulliga vis: Mamma, tack för att du kom tillbaks. :-) 
Han är väldigt tacksam för allt möjligt och frågar snällt och tackar både nu och då. David skulle till vårdcentralen imorse så han släppte av oss på vägen och då säger Niklas glatt: Här är min förskola! Tack pappa för att du skjutsade oss!
Imorgon är planen att han ska äta på förskolan utan mig och vi får väl se hur det blir. Han trivs iaf väldigt bra och det finns så mycket kul att göra där, tycker han. Pedagogerna känns bra och inget är liksom omöjligt. Idag ville han måla ute med pensel och vatten och givetvis fick han det fast det snart var dags att gå in och äta mat. Det är samma med andra saker – det känns aldrig stressat utan de gör saker och ting på bästa sätt så att det ska flyta på så bra som möjligt. 

Igår fick jag veta att jag ska sammanfatta en grej jag skrivit och prata om det i 5 minuter på en muntlig examination nu på lördag morgon. Jo men hejsan. Ingen inskolning för mamman, tydligen – här är det snabba ryck som gäller.🙂
Jag hoppas att det går bra och att jag hinner för jag vill inte ha den där lilla skitgrejen släpandes i evigheter. 

1 Response to “Inskolningsdags”


  1. 1 Linn augusti 23, 2013 kl. 06:15

    Separationen är ju den värsta, det är ju alltid lite konstigt när mamma går om man inte vill det. Vilgot grinar varenda gång jag åker hemifrån utan honom – jag kanske ska till stallet eller gå ut med hunden. Men på dagis kunde jag nog lämna honom utan problem. :p

    Va roligt att Niklas är sådär tacksam. Det är Elise också nämligen. Varenda eftermiddag så blir hon len och mjuk och klappar oss. Tackar för allt, ler och säger att vi är så fina och snälla och har så fina tänder. Eller vad det nu kan vara. Härligt med såna ungar!😀


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

augusti 2013
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: