Pojke i förändring

Det är inte lätt att vara tre år. 
Mammor och pappor förstår inte hur mycket man kan och vill. Och inte ens förstår man själv vad man vill. Därför är det bäst att ofta vara lite tvärtemot för då har man åtminstone en hållning. Det bor oerhört mycket frustration i en sån liten kropp och den kan man få utlopp för genom att stampa med fötterna, veva med armarna och skrika TYYYST och STOOOOOPP eller varför inte JAG VIIIIILL INTE med jämna mellanrum. 
Samtidigt som den här jakten på oberoende satt sina klor i den tidigare så glada ofrustrerade lilla pojken så har dessutom blygseln hälsat på. Folk i allmänhet är lite läskiga mellan varven och de som närmar sig och pratar med honom i synnerhet. Men inte länge. Och det gäller inte alla. Det är fortfarande fritt fram att heja och kalla in okända förbipasserande medmänniskor från gångvägen till lek eller fika. Där nånstans överträffar mammans blygsel hans egen. Hahaha…🙂
Han har tidigare inte haft några problem med att stanna kvar med för honom kända människor medan jag eller David går iväg, bara vi har sagt till honom att vi åker så har han vinkat glatt. Men nu vill han följa med överallt och vill inte stanna kvar. Han får lättare ont när han slår sig och vill vara liten och sitta i knät samtidigt som han är stor och vill göra saker själv. Och så stolt som han blir när han upptäcker saker han har lärt sig. 
Att formas och bli en egen person är inte lätt. Att vara med som vuxen i den här transformeringen är inte heller lätt kan man väl säga utan att underdriva allt för mycket. Det är svårt att alltid behålla humöret när han kör igång sina idéer, men det är nu det gäller att hänga med i förändringen och se honom där han är just nu. Men ibland ramlar jag ner i trotsträsket och blir galen. Det är de vuxna som är de största trotsarna, tror jag. Vi är så ovana vid en så drastisk förändring hos barnen så vi försöker med näbbar och klor att leva på i vår vardag som den sett ut hittills.  
Idag ska vi försöka hitta på nåt kul – vad det blir är inte riktigt uttänkt än, men nåt ska det väl bli. Annars blir dagen väldigt lång.🙂

Härliga barn!😀

0 Responses to “Pojke i förändring”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

juli 2013
M T O T F L S
« Maj   Aug »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: