Speak now or forever hold your peace.

Jag är kraftigt överviktig.
Jag tänker allt som oftast på hur jag ser ut och hur kläderna sitter på kroppen. Tro inte nåt annat.
När jag pratar om min övervikt med mina vänner så får de veta den sanning jag ger dom. Kanske inte alla detaljer om hur det är att leva med en så stor kropp, men jag har inga problem med att bjuda på tankar och åsikter. Jag har arbetat mycket med mig själv och för ofta utvecklande resonemang i huvudet och känner väl egentligen inte nån större skillnad (innehållsmässigt då…) på om jag diskuterar med mig själv eller om jag gör det med någon annan. Jag tror att vi människor har olika sätt att hantera vår vardag och våra problem, men jag tror inte att det är så vansinnigt stor skillnad på oss egentligen. Jag tror dessutom att ett förhållningssätt kan appliceras på olika typer av problem. Det är därför det är så himla intressant att prata om tankar och erfarenheter med andra människor för vi kan alltid lära oss av varann. Om andra eller om oss själva. Hur mycket vi vill lära oss om oss själva är helt upp till oss.

Eftersom jag är ganska öppen så blir det ibland så att jag hamnar i samtal om min övervikt. Framför allt händer ju det när de jag pratar med inte hämmas av nån slags genans eller tabun. Det är inte helt okej att prata om nån annans vikt om de inte själva inbjuder lite till det.  Ja, förutom om de är för smala då, för då anses det tydligen helt normalt att säga nästan vad som helst har jag märkt. Hur som helst – det jag ofta får höra är att vänner inte tänker på min storlek och hur de fascineras av hur jag lever mitt liv. Att jag inte håller mig instängd utan kör på med vad som nu korsar min stig.
Nu har jag väldigt svårt att tro att någon inte tänker på hur stor jag är, men jag har ingen anledning att grotta ner mig i huruvida mina vänner ljuger med vita bokstäver för att vara ”snälla” eller hur det förhåller sig egentligen. Istället tänker jag bara: ”Kom ihåg vad du sagt, för jag kommer att minnas.”

Vad menar jag med det? Vad är det jag ska komma ihåg?

Bara för att man går ner i vikt så innebär inte det att minnet krymper. Det betyder framför allt inte att min hjärna byts ut och att man blir någon annan.
Kroppen ändrar form, men det betyder inte att man högljutt måste börja hata formen den hade innan. Inte ens i det tysta behöver man tycka illa om den.
Jag är jag, inuti.
Du är du, inuti.

Precis som jag skrev i inlägget innan det här så finns det många som hånskrattar åt det personskal de hade innan. Kanske för att det liksom krävs att man ska visa att man inte tycker att det är okej att vara fet. Om nu nån tror att man skulle vara det om man fick välja här och nu.
Min infallsvinkel i det inlägget var att man allt för ofta brister i respekten mot sig själv.

Det här inlägget är mer tänkt att handla om repekten vi visar varandra.
Speak now or forever hold your peace.
Det du inte har sagt till någon om dennes vikt behöver du inte komma dragandes med när vikten minskat.
När du känner att du behöver kasta ur dig saker som: Tänk när vi var på Kolmården – vettu jag trodde aaaldrig du skulle orka gå hela dagen!! – känn efter igen varför du känner det behovet.
När du får idén att ställa dig i din väns urkrympta byxor och glatt visa att båda benen får plats i ett byxben – tänk istället att det är en idé som ska formas i din väns huvud och utföras av densamme. Håll dina ben i din egen byxa.
Ja, ni förstår poängen.
Förleds som sagt inte att tro att bara för att vännen delar ditt skratt med munnen så kommer det från hjärtat. I många fall ja, men inte alltid.

Det här är absolut inget som är förbehållet viktminskning utan kan appliceras på praktiskt taget alla förändringar i någon människas liv.
Har du inte talat om för din vän att dennes partner är olidlig/tråkig att umgås med eller rentav motbjudande – yppa inte ett ord om det heller när separationen är ett faktum.
Detsamma gäller vid bytta hårfärger, vänner, kläder…ja..ni fattar.
För varför skulle någon vilja veta det i efterhand?

Det är som att det finns ett behov hos människan att i efterhand berätta om allt som finns uppdämt. Att det liksom plötsligt är okej att kasta ur sig saker man tyckt tidigare, fast man kanske sagt motsatsen. Som att man kommer att spricka om ingen får veta vad jag egentligen tycker innerst inne. Jag har själv upplevt det några gånger i andra sammanhang än med vikten och det tror jag säkert att några av er också har. När man står där och får veta att saker som sagts inte varit sanna. Bara förskonande för stunden. Dessutom så får man sanningen kastad i ansiktet med ett leende. För nu ska jag ju ändå vara glad över att det inte är så längre. Den märkliga hustrun är borta och det var ju på tiden, lägenheten som sas vara mysig men egentligen var liten och på toook för mörk har äntligen sålts, hårfärgen jag har nu passar mig ju egentligen så mycket bättre för så ljus som jag varit de senaste åren passar veeerkligen inte min hy.
Så tomt det känns. Och så naggad i kanten tilliten kan bli till vad andra säger.

Det kan självklart vara så att man själv tycker att det är bra att både kärringen, lägenheten och hårfärgen är utbytt, men man vill aldrig känna sig lurad och ljugen för. Och det är det jag svamlat om nu i snart 1000 ord. Tack för att du orkat läsa ända hit. :mrgreen:

 

Annonser

2 Responses to “Speak now or forever hold your peace.”


  1. 1 Carola april 24, 2012 kl. 08:01

    Du tog orden ur min mun. Det där har jag velat säga i så många år men inte vågat. Jag är och har alltid varit rädd för vad folk tycker om mig. Självförtroendet har blivit bättre men är inte super bra ännu. Men jag känner att jag har vuxit som person hur mycket som helst på två år. Vilket är underbart men lite läskigt också.

    Tack för att du är så klok Anette.

    • 2 Anette april 24, 2012 kl. 08:40

      Kul att du uppskattar mina nedskrivna rader. Jag tror att det är många som tänker och känner på sätt som de inte vågar berätta om.

      Härligt att du märker skillnad i huvet också och inte bara fysiskt. Det krävs hårt jobb. Du är bra!! 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

april 2012
M T O T F L S
« Mar   Maj »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: