Väskorna packade när jag kommer.
Slarvigt och lite ostrukturerat men av kärlek fyllda.
”Det här behöver du för att inte sakna nåt, tror mamma.
Och nallen…den måssste med.
Ska nallen sitta i ryggsäcken så han inte fryser?”
Hur ont måste det inte göra i mammahjärtat när barnet inte förstår annat än att det ska till en älskad pappa ett tag. Ungefär som vilken varannanhelg som helst.
Men mamman vet att det dröjer innan de sover tillsammans igen, leker lite och byter skrattblickar.
Mamma mår inte bra.
Pappa ska bli hemvist ett tag.
Aj så ont det måste göra.
Vinkar hejdå.
Somnar i min bil och kryper trött upp i pappans famn när vi kommit fram. Omedveten.
Jag startar min bil och åker hem till mina pojkar och undrar…hur ont måste det inte göra?
Annonser
Usch va jobbigt. Och inge roligt att behöva se det heller. 😦 nä, ingen skillsmässa förrän tidigast när ungarna är stora och utflugna.