Igår på babysimmet skulle Niklas träna lite på att simma mellan oss. Man satte honom på armen och så kunde han själv avgöra när han ville sticka iväg. Smidigt, för man behöver inte säga nåt dykkommando eller nånting eftersom han själv vet vad som händer när han dyker ner i vattnet och då dessutom med egen vilja.
Satte honom på min arm, David sa ”kom till pappa” och så kastade han sig iväg och fångades upp med händerna. Målet är att han ska simma fram och ta tag i tummarna, men det kommer lite senare. Precis innan han passerar vattenytan stänger han ögon och mun och efter ett tag tittar han under vattnet.
Han simmade fram och tillbaks många gånger och skrattade lika mycket varje gång han kom upp ur vattnet.
Våran lilla orädda simpojke.
Några gånger skrattade han lite för tidigt så han hade inte hunnit komma upp ovanför ytan innan han gapade, men vad gör väl en kallsup? Eller tre. Om du frågar Niklas. 😀
Annonser
Kul att det gick så bra! Hoppas Ludvig hittar tillbaka till gammal god form på babysimmet snart också.
Åh va roligt. 🙂 Va duktig han är.
Trodde ni hadde ett barn o inte en fisk! lol
Fast det är BRQ att han gillar vatten, polaren Pär har ett barn osm hatar vatten går knappt o bada henne….