Färdigpumpad

Jag minns inte om jag har skrivit nåt om våra matrutiner här (ett och annat glöms bort i virrvarret) så om jag upprepar mig så får ni hålla till godo med den upprepningen. 😀

När Niklas föddes hade han en enorm sugreflex. Direkt gjorde han ett utfall mot mitt bröst och började suga som besatt. Inte för att det gav så mycket utdelning, men det sket han i för han var bara programmerad att suga igång sin mat.
Allt hade varit frid och fröjd om det inte hade varit så att hans mamma besitter ett par bröst som INTE är speciellt små. Lägg då till indragna bröstvårtor som inte direkt underlättar för den lilla kraken.
Vi försökte hitta nån bra ställning och det var amningsnappar hit och dit med vacuum som skulle bildas som försvann direkt och under alla processer låg en liten minimänniska och var sugen på att göra sitt jobb. Han hade helt rätt sugteknik och det rörde sig i hela huvet nästan när han åt. Men..han svalde aldrig. Det fanns nämligen inget att svälja. Nu brydde han sig inte så mycket om det för han var inte hungrig, men efter ett dygn så började hans förråd ta slut. Dessutom sov han väldigt lite. Det i kombination med att han fick gulsot och därmed behövde äta för att göra sig av med det gula gjorde att man satte in ersättning. 30 ml varannan timme. I kopp. Hujedamig så han klunkade i sig maten, men han orkade inte äta upp allt utan att somna mellan varven. Lilla sötnos.

Barnmorskorna frågade hela tiden om jag ammade förutom ersättningen och till slut svarade jag ja, fast det inte var sant. Jag tröttnade rejält på allas förslag och frågor. Ingen (förutom en liten barnmorskeängel, som för övrigt var den som gjorde så att jag till slut fick smärtlindring 3½ timme efter jag frågade första gången) följde upp nåt, utan alla slängde sig med floskler och nickade glatt och gick vidare. När man än ringde på klockan så kom det nån ny stjärna. Hrm..märks det att vi inte trivdes alls på BB. :mrgreen:
Jag bestämde mig iaf för att pumpa istället. Hemma i lugn och ro skulle vi hitta våra egna rutiner och det blev så att han fått ersättning + att jag pumpat ur och gett honom det jag haft. Det har varit lite olika men oftast en liten slurk på 0.5-1 dl/dag. Det har känts så himla bra att kunna ge honom lite ”mammamat” när jag ändå hade litegrann och det hade jag tänkt göra i 4 månader ungefär.

Men.

På Gotland kom jag helt ur rutinerna och glömde bort pumpningen mellan varven. Det blev för krångligt helt enkelt, men han fick lite iaf. För att bibehålla nån slags mjölkproduktion så måste man ju pumpa väldigt ofta och det blev helt fel så nu när jag kom hem och skulle fortsätta som vanligt så vill det sig inte mer. Jag har försökt under några dagar, men det slutar bara i frustration. Så nu har jag bestämt mig för att lägga ner det där med pumpningen.

Det känns lite trist, för jag hade gärna fortsatt ett tag till, men det får bli så här. Jag tror att det är bäst så.

Det handlar inte om att jag tror att han kommer att må dåligt om han inte får mammamat, det finns massssor med barn som aldrig får en droppe modersmjölk, utan det handlar helt om mig själv. Vad jag hade önskat. Men nu ska jag koncentrera mig på att det är skönt att slippa både pumpa några timmar per dag, diska pump, förvara mjölk i kylen och hålla på.

”Det handlar inte om hur vi har det – utan hur vi tar det. ”

Annonser

3 Responses to “Färdigpumpad”


  1. 1 Malin augusti 13, 2010 kl. 23:17

    Hej på dig!

    Herregud detta tjat om att amma! Finns det inte mjölk så finns det inte, er lille pojk kommer nog inte få några men av ersättningen ska alla förså-sig-påare se!

    Huvudsaken att han äter, får kärlek och mår bra!

    • 2 Anette augusti 14, 2010 kl. 06:32

      Nej det kommer han inte att få. Jag hade kunnat låtit bli att ge honom nån mjölk över huvud taget eftersom jag bestämmer själv, men jag ville att han skulle få det jag hade. 🙂

      Jag tycker att det är förskräckligt hur många mammor som ägnar sååå mycket blod, svett och tårar för att det ska ammas till varje pris som helst. Och för att nån annan säger att det måste vara så för nåt annat är otänkbart. Jag lider med alla dessa hungriga barn som måste skrika hela tiden för att det finns för lite mat och för att de känner att mamma är stressad. Hujedamig.

  2. 3 Carola H augusti 14, 2010 kl. 11:38

    Jag fick så ont så jag tyckte inte ens det var roligt och mysigt att amma som alla säger att det ska vara.
    Jag led varje gång mina barn skulle ha mat. Så jag var bara tacksam när dom började med ersättning.
    Men det är som du säger. En känsla av vad man vill göra. Men man ska inte må dåligt heller över att det inte fungerar.
    Niklas kommer att må så bra ändå!!
    Ta hand om er!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

augusti 2010
M T O T F L S
« Jul   Sep »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: