Nu blir jag fiiiin

Att turista i sin egen stad brukar vara trevligt. Se saker som normalt inte ”blir av” och uppleva sånt där som hitåkande turister roar sig med. Idag har jag känt mig som turist i min egen lilla byhåla.

Jag brukar förstärka mina naglar med gelé. Det är en lyx jag unnar mig och det har jag gjort nu i några år. Beroende – japp!
Nu hade jag ett stort I-landsproblem: Min nageltjej har semester! Ja, jag vet – det borde vara förbjudet men jag hann inte hindra henne. Hon har dessutom lämnat landet så jag kan inte ens våldgästa henne.

Jag vill inte använda mig av metoder som sliter på naglarna. Läs: Gelé eller akryl som man måste fila bort. Lisa som jag går till arbetar med en gelé som man löser upp i en slags acetonlösning och det är skonsamt som tusan. Hon filar aldrig på själva nagelbädden.
De senaste dagarna har jag ringt runt till jag vet inte huuur många ställen, men alla använder sig av metoder jag inte vill.
Idag fick jag lite panik. (well, inte panik som i ”det kryper en spindel på benet” men ja..ni fattar) och bestämde mig för att åka till centrum för att testa nagelsalongen som ligger där. Nu ska ingen tro att jag blev förvånad, för det lyser med all önskvärd tydlighet hur den salongen funkar, men lite märkligt är det allt att man kan känna sig så..ja..vad ska jag säga..paff.

Det är en slags pulvergelé de använder där, som troligtvis måste filas bort. Men det får jag ta för en gångs skull för till veckan ska vi åka på semester och jag stod inte ut med hur fingrarna såg ut.
Fort gick det och inte var han (jepp – en han!) helt noga kändes det som.
Det var inte dyrare än det jag är van, men jag vet precis vilket ställe som vinner matchen trots att mitt vanliga ställe ligger en bit hemifrån.

Men nu till själva turistandet. Jag kunde knappt kommunicera med de. Sådär på rak arm kan jag inte avgöra vilket asiatiskt land de kommer ifrån och de kunde prata en något hackig engelska och svenskan var det riktigt illa ställt med. Den ena tjejen kunde prata liiite, men killen som gjorde mina naglar kunde ingen svenska alls.
Påminde mig om den gången jag i Tallinn fick manikyr gjord av en rysk tjej som jag inte heller kunde prata med.
Vet inte vad det är som gör det, men jag känner mig lite som ”den vita kvinnan som du ska passa upp” när jag får behandling av nån jag inte kan prata med. Gillar det inte.

Niklas fick vara med en kompis utanför under tiden. Han sov så gott och sen hade han fullt upp med att titta på några barn som lekte. Mammas gohjärta! ❤

ps – Rubriken ska kännas nostalgisk av några som är ungefär lika gammal som jag. Och som likt mig och min kusin ägnade timmar åt att titta på den fenomenala filmen Trolltyg i Tomteskogen.

Annonser

1 Response to “Nu blir jag fiiiin”


  1. 1 Snikony juli 31, 2010 kl. 06:43

    -Var är Niklas?
    -Häääääääär, mamma!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

juli 2010
M T O T F L S
« Jun   Aug »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: