BVC-besök

Idag var vi till BVC för kontroll.
Vårat lilla matmonster har ätit sig upp hela 460g sen vi vägde sist här hemma. Sköterskan sa att man räknar ungefär med en ökning på 200g/vecka så om vi hade haft några funderingar över om han äter som han ska så hade vi kunnat släppa de nu.
Men faktum är att jag satt igår och tittade på honom och konstaterade att han växt mycket i det sista. Han väger alltså nu 5520g och har växt 3,5 cm till ståtliga 56,5 cm.

Jag berättade för sköterskan att han äter varannan timme för då är han vrålhungrig. Vi har provat tidigare att öka hans portioner, med resultatet att han kräks mer plus att han har haft svårt att hålla sig vaken länge nog för att få i sig allt.
Mig spelar det ju mindre roll att han äter så ofta, men jag tänker att det skulle vara bra mycket bättre för honom att få lite längre sömnperioder.

Vi förklarade för henne att han är oerhört tydlig med sina signaler och det går inte att ta miste på när han är hungrig. Då finns det i n g e t som hjälper. Att försöka trösta eller avleda är liksom bortkastad tid. Det slutar bara med att han blir helt galen och skriker i panik tills han nästan inte orkar skrika mer. Mellan måltiderna kan han också vara lite smågnölig ibland men det finns alltid orsaker som skitiga blöjor eller tristess. Ibland behöver han bara hjälp att komma till ro. Nån som håller om honom, stryker honom på huvet och pratar lugnande med honom.
Trots att vi gång på gång sa att vi har koll på hans hunger så pratade sköterskan om en massa saker som kan göra att bäbisar gråter och att det inte alltid är hunger de försöker kommunicera. Och som hon sa: ”Det är inte farligt att vara ledsen”.

Han är hungrig varannan timme. Punkt. Och det jag ville rådfråga om var inte ifall han skulle skrika mer, utan ifall vi skulle ge honom mer mat färre gånger eller om hon hade nåt annat tips. Men hon bara malde på om alla orsaker det finns till att bäbisar skriker och när jag sa att det går att avleda honom de gånger han är obekväm mellan måltiderna så sa hon: Bra, då kan du ju fördröja mattiderna till var tredje, fjärde timme.
Eh…nej. Hans hunger varannan timme är inte förhandlingsbar.

Nyss satt jag i soffan och såg att han höll på att vakna till efter en liten tupplur. Jag såg på klockan att det var dags för mat, men tänkte (min arma idiot) att jag skulle se om det kanske var så att det gick att trösta honom ändå. Att han kanske inte alls var hungrig.
Det slutade med en hysterisk bäbis som skrek som att det satt ett helt kocklandslagsknivbestånd i honom och han tittade på mig med stora panikögon och en gigantisk skrikande mun fyllde mina öron med bedövande ljud. Sen kom maten och det fanns åter hopp om liv.
Stackars bäbis. Och dymme mamman som inte litade på att hon själv hade koll.

Undra förresten hur bvc-sköterskan tänkte att han skulle orka skrika så i 1-2 timmar till…

Annonser

2 Responses to “BVC-besök”


  1. 1 Linn juni 19, 2010 kl. 16:49

    Jag tror att mamma vet bäst. MAn ska göra som känns mest naturligt och lyssna på sin bebis. 🙂

  2. 2 LNJ juni 20, 2010 kl. 15:46

    Du vet bäst!!!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

juni 2010
M T O T F L S
« Maj   Jul »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: