Förlossning och narkosläkare

Igår träffade vi en narkosläkare och nån kollega till henne. Jag var ditkallad för att prata lite smärtlindring och undersökas för att se till att så mycket info som möjligt kan stå i journalen redan innan förlossningen.
Det är inte självklart att man kan få ryggbedövning när man är kraftigt överviktig och det är också bra att ha koll på lite andra saker inför en eventuell sövning. Nu har jag talat om för bäbisen att det inte blir tal om att ställa till nåt urakut snitt för då blir det indragna privilegier, men vad säger att vi får ett lydigt barn? Bäst att vara förberedd på det mesta nu…ungefär resten av livet. :mrgreen:
Man bedömer hur halsen ser ut på utsidan, om man kan böja huvet bakåt ordentligt och om man kan gapa stort. Det blev en stor OK-stämpel i pannan på mig för det var då inga problem. Att jag är stor i käften kan nog de flesta intyga, men tydligen var det ypperligt bra för läkaren log brett, tittade glatt på sin kollega och skrev nåt som jag inte kommer ihåg – men som uppenbart var ett ”niemas problemas Klass 1”-omdöme.
De kollade också ryggen för att se om de kunde känna ryggkotorna ordentligt och så noterade de i journalen vart det var bäst lämpligt att sätta bedövningen. De tyckte jag var vig – och det är väl nåt jag iofs alltid varit men just nu vet jag inte om jag känner mig speciellt smidig. Fast det är ju mest fogarna som bökar. Och så den där klumpen som har intagit min mage och gjort den hård istället för kuddmjuk. 😀

10 minuter senare hade vi tid för en liten rundvandring på förlossningen. Vi fick veta hur rutinerna är när vi kommer in och så fick vi sitta i ett förlossningsrum där allt gicks igenom. Jag tyckte att det var bra att ha fått vara där en gång för det känns tryggt att veta vad som väntar.
Det är också så himla skönt att inte vara rädd för förlossningen. Jag har inte funderat så himla mycket på den egentligen, men jag är inte rädd för den och jag är helt övertygad om att allt kommer att bli bra. Jag vill ju inte ha bäbisen inneboende hur länge som helst så det är ju bara att gilla läget… 🙂

När vi satt hos narkosläkaren och hon frågade vad jag tänkt beträffande smärtlindring så sa jag att jag i första hand inte känner att jag vill ha nån ryggbedövning. Det finns absolut ingen prestige i det beslutet utan om jag får för ont så kommer jag att ta den såklart, men jag kommer att känna efter om det behövs. Värkarbetet kan stanna av så att man måste ta värkstimulerande dropp som en bieffekt och det känns onödigt – så om det går så vill jag ta det som det kommer.
Jag vill heller inte snittas – men måste jag så måste jag.
Överlag så känner jag att jag vill ta allt som det kommer och så får vi bestämma allt eftersom. Jag har ingen bild om vad jag absolut inte vill eller vad jag måste göra. Läkaren tittade på sin kollega och konstaterade att: ”Ja, det här gick ju verkligen smidigt och lätt.”  Så kanske tänker inte de flesta som jag. Jag vet inte…

En av fördelarna med att ha tagit ryggbedövning är att ifall man måste göra ett akutsnitt så ligger slangen redan där och man kan fylla på med starkare medel så man snabbt kan få igång en smärtlindring tillräcklig för att operera. Men..som sagt..vi tar allt som det kommer.

Annonser

9 Responses to “Förlossning och narkosläkare”


  1. 1 Ylva april 28, 2010 kl. 20:40

    Hejsan,

    läser ditt inlägg och börjar fundera lite på min förlossning. Ska inte ha förrän i slutet av sept så jag har nog inte tänkt så mycket men fick lite fundering kring det här med förlossning och övervikt. Jag har faktiskt inte ens tänkt tanken på att det skulle vara annorlunda för mig ”bara” för att jag gillat rätt mycket godis… Är det ngt jag ska ta upp med min barnmorska eller tar de upp det om det är aktuellt. Jag är överviktig, låg på bmi ca 27 innan grav, har ju inte ngn aning om hur mycket jag kommer väga i slutändan..

    • 2 Anette april 28, 2010 kl. 20:45

      De kommer att ta upp det om det är aktuellt. Jag har betydligt högre BMI än du så jag tycker inte att du behöver oroa dig. Gränsen för det rutinmöte jag hade med narkosläkaren ligger på BMI över 40.
      Jag känner många överviktiga mammor som inte behövt tänka på det där och det har inte varit några problem vid deras förlossningar heller.

  2. 3 Ylva april 28, 2010 kl. 22:23

    Tack tack. Mig hade de definitivt inte kunnat kalla för vig:)

    Att läsa din blogg får alltid mig att le lite extra, tycker att du verkar vara en underbar kvinna och blir säkert en utomordentlig mamma!

  3. 4 LNJ april 29, 2010 kl. 07:01

    Anette ÄR underbar det kan jag intyga!
    Längtar så till nästa helg!
    Gällande förlossningar så håller jag med om att det är bra att informera sig så mycket man kan. Sedan bör man lita på att personalen är så proffsig att de vet vad man behöver – de har ju för det mesta sett en hel del kvinnor föda!
    All lycka till alla gravida – nu har jag iaf fyllt min kvot…

  4. 5 Carola april 29, 2010 kl. 07:47

    Jag tycker du är smart Anette, fast det vet vi ju redan att du är. Ta allt som det kommer. Det blir bara bättre så. För man kan ju aldrig förutse hur just din förlossning kommer att bli. Jag säger bara, ta med böcker, tidningar, något att äta/dricka som du får energi av. Det kan ta tid och sjukhusen är ju inte kända för att ha bra mat…

    Lycka till när det väl blir dags.

    Kramar

  5. 6 Anders april 29, 2010 kl. 08:10

    Elin var fast inställd på att få alla bedövningar som existerar men Pontus hade lite för bråttom ut så när vi kom till sjukhuset var det redan för sent för ryggbedövning. Uppenbarligen är det ingen vits när det kommit till ett visst stadie, eller nåt i den stilen… kommer inte ihåg riktigt. Så det var inte så mycket att göra åt saken.

    Det löste sig ju som tur var ändå.

    Hoppas det blir en trevlig erfarenhet… så trevligt det nu kan bli 🙂

  6. 7 Snikony april 29, 2010 kl. 13:58

    Kul att läsa om alla förberedelser! Nu är jag mer insatt än jag nånsin varit!

  7. 8 Ävvva maj 3, 2010 kl. 14:30

    Hej Frysis 🙂

    Så här är det…Innan vi föder de små liven så har vi inte en aning om HUR de värsta värkarna kan kännas…
    Vi tror att det gör skitaont…mmmm så sant, men MER än skitaont gör det, det gör Ooobeskrivligt ont.
    Jennie fick jag havandeskapsförgiftning med-Kejsarsnitt= en kryssad mage+
    Jonas…tio år senare, Hjälp..samma färg fast kille 😉
    Ryggmärgsbedövning fick jag med dem båda två.
    Även lustgas med Jonte.

    De satte igång mig sex på morgonen, låg hela j-la dagen o kvällen o skreeeek i värkarbete, sen kom de på efter TIO j-la timmar att jag troligen inte kunde förlösas normalt för jag var för trång i bäckenet, in på röntgen, japp så var det..
    Kejsarsnitt igen, men då hade det blivit sån ärrbildning i Båda snitten-så de höll inte på att ta sig igenom.
    Jag trynade nerdrogad o hade ingen aning om vad de sysslade med, men läskigt var det att vakna upp på natten ensam i ett rum, kolsvart, ingen bebis-visste ju inte om jag ens fått ett barn(?)
    Jennie tio år tidigare fick jag ju vara vaken med.
    Så ta allt du kommer att behöva, du märker själv eftersom hjärtat! ❤
    Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaamen ❤

  8. 9 Johan / www.överviktig.com oktober 1, 2012 kl. 15:56

    Hej!

    Håller på och sätter samman enkla tips för att gå ner i vikt på http://www.överviktig.com, kom gärna med era förslag på hur detta bäst görs.

    Tack


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

april 2010
M T O T F L S
« Mar   Maj »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: