Min graviditet

Nå..hur är det då att vara gravid?
Ja – det är såklart olika för alla. Den ”normala” graviditeten är inget ni kommer att få läsa om här utan jag kommer att skriva om hur det är att vara kraftigt överviktig och gravid. Med vad det nu kan tänkas innebära.

Många i min storlek brukar ha problem med att över huvud taget BLI gravid. Precis som vid stor undervikt så stänger kroppen av barn-funktionen och menscykeln rubbas. Men inte min kropp, inte… 🙂 Den tycker tydligen att jag ska kunna få barn trots allt och det är jag väldigt tacksam över.
Men det gäller att inte ta allt för givet. Självklart ska jag fortsätta min viktminskning när det inte längre finns nån liten krabat därinne som motsätter sig såna saker…mitt mål är ju givet.

Eftersom jag är så stor så är det bara jag som märker av att jag är gravid. Ja..förutom David då. *skrattar* 
Först tänkte jag att det skulle bli trist att inte få den där fina gravidmagen som liksom hör till. Men jag är nöjd över att det är som det är just nu.
Troligtvis kommer det märkas mer framöver när magen kommer högre upp, men än så länge ligger bäbisen och gottar sig innanför den ”vanliga” magen och avslöjar sig inte för vem som helst. 🙂
Ganska skönt.
Jag har inte nåt behov av att hela världen ska se att jag är gravid och eftersom vi ville vänta till nyår med att gå ut i den stora kretsen med nyheten, så var det praktiskt att inte kroppen avslöjade våran lilla hemlis i förväg. 😀

Mina fogar är lite arga, och det har i grunden inget med min vikt att göra för det är ett helt naturligt förlopp för vissa. Men givetvis gör ju min tyngd att det blir värre när det nu först börjat göra ont. Det medför att  jag- när det gör ont – går lite långsammare, ibland kliver med båda fötterna på varje trappsteg och nog ser allmänt seg ut. Då önskar jag att jag hade en tröja som det stod ”GRAVID men rörlig i vanliga fall” på. För att bara se ”fet och långsam ut” känns ju sådääär. Speciellt eftersom jag inte är nån klumpig varelse normalt sett, trots min storlek. Men i övrigt bryr jag mig inte om det syns eller inte, som sagt.

Min graviditet räknas som en riskgraviditet och jag har varit på ett utökat antal kontroller vad beträffar blodsocker och blodtryck. Men det är absolut inga problem med några av mina värden. Jag har heller inte gått upp mer än ett par kg i vikt.
När det var dags för ultraljudet så blev jag förvånad över hur mycket man ändå såg, för jag hade inte väntat mig att se så mycket med tanke på alla lager som strålarna ska igenom innan de hittar nån bäbis. 🙂

Jag har inte blivit annat än vänligt och respektfullt bemött på alla ställen jag varit på och barnmorskan har inte förfasat sig över min vikt på något vis. Det var t o m jag som tog upp viktfrågan på inskrivningen.

Just idag är jag i vecka 22 (21+3) och än så länge har jag haft turen att må jättebra. Nåt morgonillamående har jag inte upplevt – det enda jag märker skillnad när det gäller mat och mående är att jag istället för hunger känner ett svagt illamående. Märkligt av kroppen att bete sig så egentligen, för risken finns ju att man inte äter då. Men jag vet bättre och tuggar i mig nåt när det börjar komma krypande.

Det finns såklart många tankar om rör allt möjligt när det gäller flera saker, men jag trallar på och tar allt som det kommer så får vi se. Jag återkommer väl i frågan, antar jag. 🙂

Kan iaf konstatera att jag har världens bästaste David som gör allt för att allt ska vara så bra som möjligt.

Annonser

2 Responses to “Min graviditet”


  1. 1 Carola januari 20, 2010 kl. 22:48

    Jag vet precis hur det är att vara överviktig och gravid. Det är inte lätt. Hade också foglossning med Hampus och det var skit jobbigt. På gränsen till kryckor. Men jag hade en fin tröja som det stod gravid på, på magen. Så förhoppningsvis var det någon som förstod det. Men jag fick göra glukosbelastning med båda barnen, två gånger per barn. Plus att med barn nummer två fick jag sockerförbud sista månaden. Hampus vägde 3370 och Maya vägde 4100. Så det var två helt olika graviditeter och förlossningar. Men allt var som vanligt, som för vilken gravid som helst. Hade bara lite dåligt järnvärde inga andra problem. Och det var ju skönt.
    Jag tror att det kommer att gå kanon för er och eran lilla bebbe som kommer när den vill. Och man ska nog vara glad för extra kontroller, jag kände nämnligen att jag ville se och höra den lilla så många gånger som möjligt under graviditeten. Så alla extra ultraljud gjorde mig bara glad! Så man får väl se fördelarna istället för nackdelarna.

    Lycka till!!! Kramar till lilla familjen.

  2. 2 Mia januari 31, 2010 kl. 12:33

    Hej vännen.

    Du må tro att jag är glad över er familjetillväxt ! Visst är det underbart på ul att få se den att det är nån där som växer och att allt finns på plats. Det är ju helt fantasktiskt hur mycket som sker på en gång. Hoppas att du mår bra hela vägen och att kämparandan inte sviker.

    Kramisar Mia


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

januari 2010
M T O T F L S
« Dec   Feb »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: