Som några av er kanske har sett nere i högerkanten kan man läsa mitt twittrande där jag ”twittrar som Grodhulda”. Då kan man ju kanske undra vem den där Grodhulda är och hur hon har halkat med i livet.
När jag var en liten plutt och låg på mage och sov så tyckte min käre far att jag såg ut som en groda. På den tiden skulle barnen ligga på mage och sova, nämligen. Jag har fått många namn av honom under mina 36 år, men Grodhulda är det som har fastnat och följt med mig. Och när det var dags att skaffa mitt första alias på internet så var det ett självklart val.
Farbror på den lokala affären: Vad heter du då?
Anette (några år): Jag heter Anette, men pappa kallar mig för Grodhulda.
Pappa (några år under 30): *svimmar av pinsamhet*
Jag har levt så länge med mitt grodnamn så jag tycker inte att det är det minsta märkligt. Men jag har förstått att det inte är sådär jättevanligt och framför allt oerhört konstigt. 😆 ”Vad sa´ru att du hette sa´ru??”
När vi var i San Fransisco var vi inne på en affär som hade de märkligaste hattar…det här var en. En given. Men jag köpte den inte. 😦
Det skulle du ha gjort! Och så skulle du haft på dig den varje gång du hälsat på din pappa. Eller när du gick med honom på stan.
Ja, visst borde jag ha gjort det! 😀
Han skulle inte skämmas iofs..men det vore helt klart en kul idé!
Vaaaaaaaaaaarför köpte du den inte??? Jag vet inte om jag kan förlåta dig detta…..
Men än PÖSS får du!
Tycker Grodhulda är urgulligt!