Vågar du?

Simhallen. Badhuset. Badet.

För vissa dyker det direkt upp tankar som: Härligt, simma, dyka, barn, simdynor, klordoft, motion, bastu och trevliga minnen från tidigare besök.
För väldigt många människor stannar nästan hjärtat när man nämner detta skräckens hus. Tankarna som formas är: Ångest, skam, mobbning, feghet, utanförskap, rädsla och minnen av att försöka bli osynlig (Och att för guds skull inte halka och väcka uppmärksamhet. Vem skulle inte dö av skratt över en strandad val som sprattlar för sitt liv där vid bassängkanten?) Men även en enorm ilska över att inte kunna förmå sig själv att vara ett par timmar i det sköna vattnet. Där man känner sig viktlös och  där man för en stund kan förnimma känslan av att vara som alla andra.

Att inte våga byta om tillsammans med andra, att inte våga duscha där man är utlämnad till att visa upp sig för okända medmänniskor blir ett handikapp. Oavsett anledning.

Det går inte att förändra människors syn på andra medmänniskor i ett nafs – utan den enda det går att förändra (inte i ett nafs då heller, förstås) är sig själv. Det är bara jag som kan bestämma vad som ska hända med mig när andra människor pratar, viskar och pekar mer eller mindre diskret. 

Jag har alltid älskat att bada. Jag tror att jag varit val eller säl i mitt förra liv 😆
För att kunna göra det har jag vistats i badhus, på stränder, i omklädningsrum och i offentliga duschutrymmen. Jag har alltid vägrat låta min övervikt hindra mig från att göra saker, men det betyder inte att jag med glädje strippat inför andra människor. Men jag har gjort det.
Under årens lopp har jag lärt mig mer om mig själv och hur jag ska förhålla mig till omvärden och mina egna tankar för att må bra. Hur skillnaden i mitt tänkande kan generera olika resultat. Det är nyttigt. Den inre resan borde alla människor göra.
Och kan ni tänka er – av någon märklig anledning så upplever jag att det inte alls tisslas och tasslas lika mycket sen jag bestämt mig för att jag inte tänker låta andra bestämma över mig på det sättet.

Att vara så stor som jag är väcker uppseende i en offentlig dusch, nåt annat vore att ljuga. Barnen tittar häpet på mig för de har då aldrig sett en så stor kropp i hela sitt liv. ”Inte ens när mamma väntade lillebror var hon sååå stor…”
De tittar, de pekar och kommenterar till deras mammas outgrundliga förtvivlan. Men ser ni..det fiffiga med våra små medmänniskor är att de bara konstaterar. De lägger ingen värdering vid orden som vi vuxna gör. Om inte vi lärt dom, förstås…
Det är väl ingen pappa som önskar skära av sig sina manliga delar bara för att dottern påpekar att han faktiskt ser bra underlig ut vid första anblicken.

Jag brukar se mig själv som en vandrande informationtavla…att så här kan en människa faktiskt se ut. För vi är många.
Jag skriver inte det här för att tala om hur lätt det är – och jag ska inte säga att ”kan jag så kan alla”. För så enkelt är det faktiskt inte. Men jag skulle så gärna önska att alla som vill gå till simhallen skulle våga. För deras egen skull. För att låta det man TROR att andra tycker styra ens liv och välbefinnande leder inte till nåt bra.

Och vart vill man helst få ”blicken”? Naken i en simhall på väg till motion eller fullt påklädd i kön till snabbmatsrestaurangen??

Annonser

6 Responses to “Vågar du?”


  1. 1 Blixtras mamma januari 20, 2009 kl. 13:09

    Hej!

    Jag valde en mindre babysimgrupp på et privat ställe för att slippa simhallen . Nu har jag bestämt att vi skall gå fortsättningsgrupp i STORA simhallen i katrineholm. Jag har tagit mod till mig. Nu jäklar…. här skall visas fett och valkar! Så blir det! Blixtra skall INTE få lidaför hur jag ser ut dvs hon älskar att bada/simma så då får jag snällt svälja min rädsla för folk aggressiva och ogillande blickar och snällt byta om och hoppa i plurret. Så är det! Puss

  2. 2 Anette januari 20, 2009 kl. 13:22

    @Blixtras mamma – Duktiga du. Att utmana rädslor är inte lätt men rätt! 🙂

  3. 3 Jonas januari 20, 2009 kl. 17:47

    Vad är det som har hänt med dig?? Som helt plötsligt blivit så förståndig……..
    Sådan minns inte jag att du varit tidigare…….
    Pussåkram…

  4. 4 Anette januari 20, 2009 kl. 18:26

    @Jonas – 😆 Nej man måste spara på sin klokhet så den inte försvinner…nu sätter jag den på pränt och då gör det ju inget om jag tappar bort lite… 😉 Kramkram!!

  5. 5 Susanne januari 21, 2009 kl. 08:35

    Jösses så klokt och fint Du skriver. Det är helt hemskt att man väljer bort saker som man vill i rädsla för att visa upp sig. Eller hur man nu säger. Om Du förstår hur jag menar. Jag tycker ABSOLUT att Du ska gå till simhallen och simma, simma, simma… men jag vet å andra sidan att det inte är så enkelt att göra sånt som man är lite rädd för.

    Jag hejar på Dig och önskar Dig verkligen LYCKA TILL! Och jag kommer tillbaka. Var så säker. Du skriver så bra!

    HEJA DIG!!!

  6. 6 Anette januari 21, 2009 kl. 10:30

    @Susanne – Ja..visst är det hemskt att förvägra sig saker man vill göra. Många som väger avsevärt mindre än jag tycker inte att de ska göra vissa saker. De skäms. Men livet ska levas, och det är jag rätt så bra på. 🙂 Tack för alla fina ord och varmt välkommen tillbaks!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Viktminskning

Sedan 6 maj 2012 har jag minskat: 82 kg

Dagar jag kluddat

januari 2009
M T O T F L S
« Dec   Feb »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Fixarflickan


%d bloggare gillar detta: