Idag har jag varit på jakt efter vanliga hederliga presentkorgar. Ni vet såna där som man kan lägga fina braiga goa saker i och ge bort till andra.
Men de leker kurragömma med tant Anette.
Jakten fortsätter imorgon.

Ja, att det kan hända märkliga saker här i livet det har jag full koll på. Men trots det så är det ju inte utan att man kan bli lite extra förvånad, häpen och chockad mellan varven.
I söndags var en sån dag.

Jag har inte berättat här i bloggen att vi kommer att gifta oss på nyårsafton. Men det är precis vad vi ska.
Nu kommer just den nyheten knappast som nån chock för varken mig eller David – men det som hände i söndags var lite märkligt.
Vi sitter i vår soffa och söndagsdegar då telefonen ringer och min kompis (och tillika vår toastmadame) är i luren. Småpratar några meningar för att sen meddela att hon och hennes familj inte vill delta på bröllopet. Jag frågade givetvis varför men hennes svar var att hon har bestämt sig för att inte gå in på detaljer. Sen önskade hon mig lycka till med man och allt.
Jag satt såklart som en fågelholk och gapade och har fortfarande ingen aning om vad som är problemet.
Det ska visst komma ett brev (eftersom jag faktiskt inte gav mig utan vill veta vad som hänt) så vi får väl se om det gör det också. Annars får jag väl leva med ovissheten om varför hon valt att säga upp hela bekantskapen med mig/oss. Jag var där för knappt 2 veckor sen och allt var som vanligt och vi bestämde datum för att kolla lokalen en sista gång och så.

Till saken hör att hela hennes familj är var engagerade med barnpassning, servering och lite annat småfix förutom själva toastmadame-uppdraget. Så platserna gapade helt plötsligt tomma med mindre än 2 månader kvar. Inkl det faktum att det är jul innan dess och att det handlar om nyårsafton vilket inte är den lättaste dagen att få personal till. Men allt löser sig här i livet också så allt kommer att bli precis hur bra som helst. Vi har det hela under kontroll.
Men fortfarande undrar jag…

**********************************

Nu behöver jag inte undra längre…för brevet har kommit.
Det är inget som har hänt nu i det senaste egentligen, utan det är saker som hon har tolkat under årens lopp som negativt/illvilja mot henne och besvikelser över saker. Men det blir lätt så när man tolkar det som att saker som händer beror på att folk har trista avsikter. Vi har haft mycket roligt under årens lopp och jag trodde nog att vår vänskap skulle vara länge till, men den tiden är slut nu.
Förstår ändå inte varför man inte kan säga till innan det gått så långt att man måste säga upp allt vad bekantskap heter. Varför vill man inte ta reda på fakta om sånt man tror eller tolkar sig fram till?

…har jag utlovat ett recept på de supersmaskiga chicken nuggets vi gjorde härom kvällen. Men jag har inte tagit mig för att skriva ihop nåt inlägg om det. Och inte blir det nu heller.
Tiden i arbetsrummet är för närvarande väldigt begränsad för här finns varken syre eller normal lufttemperatur.
Det beror på de små söta missarna som vandrar runt här hemma och som jag vill bespara från vassa saker och eventuella små mikroskopiska glasbitar som kan finnas där en katt sätter sina tassar. De är ju allra minst på golvet nämligen när de utforskar nya områden. Det betyder att dörren alltid är stängd hit in och här sitter man alltså inte så gärna i onödan.
Men inlägg kommer kanske senare ikväll eller nån annan dag när andan faller på.

Kan flika in att jag simmade imorse och att jag sedan åt världens smarrigaste frukostomelett. Det var lök, färska champinjoner, broccoli, överbliven stekt kyckling från nuggetstillverkningen plus ägg och lite grädde. Håhåjaja så gött!

Igår var jag och tränade minsann och det ämnar jag göra även imorgon. Det är så skönt att vara där på förmiddagen – innan lunchfolket kommer. Himla praktiskt att kunna välja själv.

Å så är det ju hög tid att bestämma sig för influensavaccin eller inte. Jag är såååå scheptisk. Jag är i riskgrupp för att jag är väldigt överviktig men å andra sidan..ja..va tusan. Hur ska man veta vad som är rätt. Speciellt när det som anses vara rätt känns så fel. Blä!

Jag fattar inte varför alla gnäller så mycket över att det gör ont när man tatuerar sig.
Det kändes ju inte alls – och inte blev det rött eller ont efteråt heller.
På min bröstkorg sattes en stor bild med konturerna av Knatte, Fnatte och Tjatte. I härliga färger som rött, grönt, blått och gult.

Det fula med det hela var att tatueraren inte använde sig av de stödlinjer som först ritats dit så i ett par veckor syns bilden dubbelt. Sånt man får leva med, antar jag, när man sätter sin kropp i nävarna på nån med nål. Frivilligt.

Jag är tacksam över att det inte gjorde ont.
Men mest tacksam är jag över att det finns väckarklockor.

Tillägg: Jo, jag tror visst att det gör ont att tatuera sig. Jag tror apseluuut att man blir röd och får ont. Dessutom trodde jag nog att ni skulle fatta att jag drömde…

Så kom då dagen för våran lilla kryssning med den goa svärfamiljen. Vi blev upphämtade här hos oss och vi åt lite innan vi gav oss iväg.
Det är alltid trevligt att umgås med de man inte träffar så ofta och det här var inget undantag.
Vi åt (för mycket) god mat, drack drinkar och lyssnade på karaoke.  Alla låtar var inte direkt värdiga våra örons uppmärksamhet, men det är väl charmen med den där typen av underhållning kanske.

En sak som återigen kan konstateras var dock att Cinderella på helgen är en tveksam plats att vara på. Om man inte själv ämnar vara packad till bristningsgränsen, förstås. Nu var det inte så illa eftersom vi var trötta som småbarn vid midnatt allihop och jag tror att de sista lämnade rouletten klockan 1. Nåt försök till att trängas på dansgolvet gjorde vi inte – det hade knappast förhöjt resan.

Men..som sagt..åker man med trevligt folk så har man ju trevligt hur det än är omkring.

Mindre trevligt var det när vi kommit av båten och inser att den minibuss vi lånat tillsammans med ca 10 andra bilar fått ena rutan inslagen. Hur jobbigt som helst. Tyvärr får man inte ta ombord minibussar, annars hade det ju helt klart varit värt att betala för att få ha den med. Nu kunde bussen starta iaf, men de som hade bil med larm hade fått batteriet tömt så de fick ännu ett problem att lösa. Trist.

Nu ser vi fram emot nästa gång vi ses!

Ja så har det då blivit dags att ge sig ut på böljan den blå igen.
Den här gången ska jag inte jobba, utan jag ska bara ha det trevligt och mysigt med min älskade svärfamilj. Svägerskor och svågrar och lilla sötnosen Systerdottern som det ska bli extra mysigt att vara med. När de är små så växer de så förjordat hela tiden och är man 16 månader så är det svårt att hänga med på avstånd. Trist. Men nu ska vi då alltså iväg allihop på en förlovningspresentsresa och det ser vi fram emot.

Kissarna har sällskap för Annika är kvar hemma och myser med dom. Allt har ordnat sig så himla fiffigt.

Hoppas ni får en trevlig helg!
Och jag hoppas att du låter bli att spreja raklödder på grannens dörr bara för att de inte öppnar och vill ge dig godis ikväll…

Jag har en kompis som heter Jeanette. Hon är stolt ägare till tre söta kissar och de bor till vardags i Östervåla.
Nu förhåller det sig som så att familjen befinner sig lååååångt hemifrån – typ tre veckor i värmen – och de små kissemissarna kan ju inte vara helt själva. På grund av allergier och lite annat så uppstod ett behov av kattvakt. Och då slog vi till.
Den äldsta kissen och mellankissen är båda fertila hanar och någon ska kastreras, men det är inte riktigt bestämt vilken ännu…så tills dess så måste de vara skilda åt. Speciellt eftersom den yngsta är en söt liten kattfröken som det då ska tävlas om såklart.
Alla tre är utställningskatter och det ger en liten extra krydda åt själva uppdraget…men jag har varnat Jeanette att till utställningen som är två veckor efter de kommit hem kanske hon får med sig katter som både tappat pälsen och färgats gröna av karamellfärg. Vore just snyggt. Hahaha… Nä..det ska nog gå finfint! 30% av tiden har gått och ännu har ingen brutit några ben.

Jag har inte fått till så många bra bilder på sötnosarna, men jag tänkte att jag istället länkar till deras hemsida så kan ni titta mer där om ni vill.
Mascot och Cloetta bor hos oss och Gattuso bor hos någon annan.

Kan iaf bjuda på en bild på Mascot när han för första gången fick syn på vårt akvarium.

Man skulle nästan kunna tro att min blogg blivit kidnappad på riktigt…men jag har fortfarande lösen för att logga in så än blir ni inte av med mig. Det blir inte nåt stort flöde av inlägg de här dagarna, men jag har lite fullt upp med kissemiss-kollo och kidnapparAnnika. Förutom lite träning och jobb som jag också – av nån märklig anledning – måste utföra.

Snart ska jag åka till simhallen och ta några rundor innan det är dags att ta tag i sysslorna för dagen.
Ett av projekten som står på listan idag är att jag ska rensa ur bilen. Och leta efter den andra bilnyckeln. För imorgon, mina vänner, ska jag åka och hämta våran nya bil. Tjohoooo! Äntligen ska vi få hem våran nya fina kombi – det är sååå himla störande att ha ett för litet bagageutrymme och dessutom kommer vi att bli snällare mot miljön och få lägre bränslekostnader. Tre önskningar i en…
Det är ju också så när det är dags att byta bil så upplevs alla skavanker och egenheter så mycket mer irriterande än om bilen skulle finnas kvar i flera år till. Visst är det liiiite sorgligt att lämna ifrån mig Pärlan, för det var min första EGNA bil och den köpte jag alldeles själv när jag var i starten på att hitta mitt nya liv efter att ha blivit ensam. Men jag lovar – den lilla tår som kommer att visa sig i ögonvrån kommer snabbt att torka när jag ligger där på E18 och njuter av nybilslukten och en framruta utan stenskott.

Men nu som sagt…baddräkt PÅ!

Annika här, Nettan hade visst glömt att logga ut ur sin blogg! Mohahaha Bara för att det inte är Nettan som skriver så sluta inte läs!

Ni som läser hennes blogg, är ni medvetna om att hon är faktiskt världens underbaraste person? en person som alltid finns för en när det är jobbigt.  Sånna människor finns det faktiskt inte så många av. Så Nettan hon är en väldigt unik människa. Jag har nog känt henne hela mitt liv, men det var efter en tur i fjällen som vi klickade . Har hon berättat om den fjällresan? När alla låg i feber och vi åkte slalom/snowboard hela dagarna? Jag kommer aldrig glömma när vi ramlade längst upp i backen och kom inte upp igen, när vi började få balans så druttade vi ner på rumpan igen och så höll vi på ett tag. Upp, ner, upp ner! HAHA! vilken j*vla syn egentligen. Man får alltid ett gott skratt med den här tösen.  Första gången jag åkte ner hit själv ;  N hade precis hämtat mig på centralen och vi satt i bilen på väg hem till hennes fina hus. Vi satt och diskuterade vad vi skulle göra under min helg vistelse.
Annika; Jag vet, vi kan gå på andra sidan häcken!
Nettan; Va?! vad ska vi göra hos grannarna?
HAHA, andra sidan häcken är ju en film men det hade inte min tös koll på, så vi fick oss ett väldigt gott skratt i bilen.

Den här veckan ska jag dra med Nettan på en massa äventyr hade jag tänkt. Vi ska bestiga berg, simma med hajar,  och spela paintball. Haha, nä nu driver jag med er. Det största äventyret vi nog ska göra är att leta efter scenskolan resten ska vi bara ta det lugnt! Helt enkelt njuta av varandras sällskap.

Nu behöver ni inte läsa längre, för nu slutar jag skriva
Med vänliga hälsningar
Annika from sundsvall!

Jag vet inte hur man lägger in bilder, annars skulle jag ha lagt ut en jätte söt bild på Nettan som jag hittade. tråkigt att det var så komplicerat!

Två dagar i rad åt vi pizza här hemma. Det kan låta som värsta onyttiga valen, men ack så fel…vi gör pizza på ett myyycket bra sätt och det blir så himla smaskigt och nyttigt.
Pizza à la LCHF liksom.

Pizzabotten:
7 dl finriven blomkål
5 dl riven ost
2 ägg

Riv med fördel blomkålen i en matberedare, men det går bra med rivjärn också. Lägg rivet i en skål och kör i micron utan nåt extra vatten eller nåt och låt svalna lite. Alt koka i vatten och låt rinna av ordentligt, eller skit i att förkoka den om du inte orkar. Det blir bättre när den är kokt tycker vi, men funkar även rå.
Observera att det efter kokningen ska vara 5 dl – vilket innebär ca 7 dl rå. Den sjunker ju ihop lite när man värmer upp den.
Blanda med äggen och osten till en smet och lägg ut på plåten så tunt du kan. Det är nu du får belöningen för att du finrev kålen för smeten blir mycket mer homogen än om du har större bitar.  Grädda i 15-20 minuter på 225 grader.
Då ser den ut så här:

Sen lägger du på precis vad du vill. Den här gången använde vi:
Passerade tomater
Grön paprika
Champinjoner
Lite majs
Riven ost – nån Boxholmsvariant med smak på
Kokt skinka som vi hade marinerat en liten stund i Spanska Flugans Gourmetolja

Och så skjutsssss in i ugnen i ytterligare ca 15 minuter och efter den behandlingen såg pizzan ut så här:

Tyvärr måste jag meddela att pizzan inte blev långlivad. Men ingen ingrediens kom till skada då de är gjorda för att ätas.

Ju tunnare smeten är desto mer fast blir den. Det går knappt att identifiera smaken av blomkål ens när man vet om att det är det. Tycker vi.